Julen - Check

Nemas problemas, julen firades fint och fröjdfullt i hemmet med släkten. Julklapparna blev väl vad som hade förväntats, inget större give or take där. Dagens höjdpunkt blev att spela Wii med alla. Speciellt med farmor, som tydligen är skicklig på bowlingen. Men jag är då bäst, måste bara påpekas. Att här i hemmet håller jag bowlingrekordet. Tydligen har min faster numera knäckt mig när hon kommit till hemmaplan, men det skiter jag i. Det räknas ju icke eftersom jag inte fick vara med och försvara min titel. Farmor har tydligen för övrigt fortfaranade träningsvärk efter våra sköna matcher. Min lilla söta farmor. Nu känner jag för att åka upp till Lysekil någongång snart. Och bara vara (för det är ju någonting som man inte har gjort mycket nu det senaste). Måste nog sluta äta sen med. Men, alltså det får bli efter nyår. Where's the fun i att vara duktig tre-fyra dar där emellan? Precis, det finns inte på kartan.


Är jag inte grym på att sätta upp ljus? Och söt utan smink. Min farfar föredrar mig faktiskt såhär. Tro't eller ej.


Det krävs blingbling när man klär granen!

Detta kanske är en breaking point för mamma. Pappa har nämligen jävlats med henne och hängt en silvrig kula i granen, bland de röda och guldiga. Hon har inget märkt. Jag får se om den är borta sen... Mamma! Jag tycker pappa ska få ha kvar den där iallafall, när du slängt hans halmsaker...

Är man snygg så är man. Men min syster suger på att ta hoppkort. Och, vaaarför lyckas man skaffa sig tio dubbelhakor för att man lättar från marken?

Och när hon lyckas fånga en på bild, då kapar hon av en huvudet. Och man visar too much.

Min söt farmor.

Ikväll har jag därför suttit fint framför datorn och kollat på The Lake House - och ätit chips. Mycket mysigt. Just nu är jag inne i en period där jag älskar romantiska filmer. Mysmys.
Var bara tvungen att skriva några rader om julen. Så att det är ute ur systemet nu, skönt.
Var inne i staden idag förresten, jeeeklars vad folk det är, orka kolla runt då. Jag köpte ansiktsrengöring - Tjoho! Nu ångrar jag lite att jag inte tog tag i kragen och kollade på en ansiktscreme med, jag vill inte se ut som 30.

God Jul

God Jul alla mina kära små vänner och läsare! Hoppas ni har en bra dag.

Nu ska jag nog kika in vad som finns under granen.
Jag vet att där ligger en parfym, sport bh och eight hour cream. Men jag tycker kanske att jag kunde få något mer? Eller? Jag återkommer om detta.

Ha det toppen!

Julkort

Jag fick inte skicka det julkortet som föll mig mest i smaken, mina smakråd tyckte att det var allt för kaotiskt. Jag tycker de är tråkiga. Men well well, jag skickade väl iväg mitt lilla tråkiga istället. Men här, här är det mitt område. Här ska mitt andra fina, kaotiska lilla kort få ligga och glänsa med sin storhet och skönhet. Det gillar att beundras jag lovar, det gör inget om ni gillar kaos mer än tråkmånsgrått. Jag gillar folk som inte är tråkmånsar.

Jag gjorde dessutom en Pamelina och skickade julkort till någon lärare. Eller några stycken. Jag gillade faktiskt några av dem. Men de fick också det tråkgråa förstås.

Men här kommer det fiiina:

Kortet på min lilla sockertopp är också fint. Vickie och jag. Vi är fina vi

Julestaden

Det var inte så farligt att ränna runt själv inne i stan idag ändå. Jag klarade mig ganska så fint. Säkert för att det var en massa massa män i uniform överallt. En massa massa poliser, snygga. Med pistol och grejer. Mhm. Förgyllde dagen att lägga sig bakom dem och vandra genom stadens folkmyller. Varför har jag fått a thing för män i uniform?
Och inte för att tala om, El-fixar-killar? Och varför, finns det så sjukt mycket av alla dessa män i olika former, inte bara el, utan byggar osv + uniformerna inne i stan? Jag såg en vart jag än vände mig.. Alltså, jag klagar inte... Bara undrar.

Inte Illa

Jag kom nyss fram till en riktigt smart grej. Istället för att stå framför spegeln och tycka att jag är tjock. Så ska jag åka och träna innan jobbet. Fastän att jag egentligen inte hade tänkt det.
Ibland är jag inte allt för dum alltså, nästan stolt över mig själv.

The Man

Sista Veckans Nätter

Som sagt, jag vet att jag ibland, kanske kanske kan uppfattas som lite gnällig. Men det är smällar man får ta. Liksom. Hur ska annars folk kunna tycka synd om mig och förstå min storhet? Hur ska jag annars kunna uppnå mina supermål? Hah?

Nej, precis. Man får gnälla big time om det är det man känner för. Detta är precis vad jag tänker göra. Jag har återigen fallit in i en period där det är jobbigt att somna. Delvis går det inte så jätte bra, sen är jag lite besvärad av mina drömmar med. Jag har haft riktigt konstiga drömmar. Som är sjukt psykande på något oskyldigt sett.

I förra veckan hade jag några drömmar om handbollen, nere i idrottshallen på Bollebygdsskolan. Där irrade jag bort mig i omklädningsrummen, hade problem med uppvärmningen och blev bänkad. Låter inte så konstigt kanske? Men hela drömmen var så jagande. Natten därpå skulle jag återigen spela handboll, den här gången hittade jag inte mina stumpor. Och gud vet att man aaabsolut inte kan spela handboll utan strumpor, det är typ lika med döden. Jag letade och letade, vet inte hur länge. Jag hittade allt som kan tänkas finnas, utom just strumpor. Tillsist fann jag mig nägra finger vantar och bestämde mig att på något sätt göra om dess till strumpor. När jag sen plockat av mig skorna för att ta på mig vantarna, vad finns där, om inte stumpor? Hela tiden har de suttit på. Mycket irriterande, där har jag varit sönderstressad och hela tiden har de skrattat rätt upp i ansiktet på mig.

Sedan hade jag någon dröm om att jag var instängd i en matbutik och kunde inte fly. Här minns jag inte så jätte mycket, bortsett från att det var panik. Och att den söta vakten på jobbet hånade mig när jag i drömmen försökte förklara vad som hade hänt och att han skulle hjälpa mig. Det tänkte han då rakt inte göra. Ska inte väktare hjälpa små snälla tjejer i nöd?

Igår hade jag nog den mest underliga drömmen. Det hängde ihop med skolan på något vis, det var som om att natur hade ordnat ihop något tivoli eller något? Självklart var det något som var fel. Någon konstig människa var tydligen ute efter mig och de jag var med. Så hela tiden var vi tvungna att gömma oss på olika fiffiga platser. Samtidigt hände det massa konstiga saker runt om kring med lärare som var psyko osv.. (Som vanligt kanske?) Men det mest psykande var att; Nästan alla tjejer som fanns där, skulle - bara för att de skulle kunna imponera på Ola the man- ha på sig röda paljettdräkter. Förstår ni att detta klassas som en mardröm?

Inatt var jag tydligen med i någon sorts top model tävling. Jag ägde sönder alla andra tjejer på catwalken. Jag vet inte varför. För jag betedde mig konstigt. Man skulle på något sätt walka fram tillsammans med en aas het kille, som om man dansade. Men i början av allt så kände jag att jag höll på att tappa mina fina svarta jeans. Så jag lutade mig lugnt mot den aas heta killen och ställde mig och skuttade omkring sådär snyggt som man måste göra för att dra upp ett par jeans. (Also known as the jeansdans). Men, han hade inga problem med detta, inte alls. Sen efter att vi hade ägt sönder alla andra, som han också hade gått med? Ah, han var populär den grabben. Så visade det sig iallafall att han var lite förtjust i mig. Mmm, het kille, gillar mig. Me like. Men iallafall, så skulle några av de tävlande få skor som vinst eller special price liksom. Jag var tydligen inte en av de. Men mannen min var tydligen det. Han såg hur besvikelsen tog plats i mina ögon när jag inte skulle få ett par skor. Så han stutsade graciöst ner för den jätte fina svarta trappan i salen efter att ha kysst mig och lett lite lurigt mot mig. Sedan, så fick jag hans skor, som han hade tradat mot ett par jääätte läckra enna till mig. I perfekt storlek och allt. Är han perfekt eller var? En super het super model som är intresserad av både mig och skor och kan ge mig saker som jag faktiskt påriktigt älskar? Dock blev alla andra tjejer jätte arga på mig och jag var inte så välkommen bland dem sedan. Jag fick hålla mig för mig själv och tänka på min hete beundrare. Funkade väl det med.
Sedan vaknade jag (Eller, jag hade gått över någon bro som höll på att ramla ner i vattnet precis innan, så det var lite läskigt.) och kände besvikelsen. Inte hade jag en super het beundrare (vad jag vet?) och inte hade jag fått mina super fina skor. Typiskt.
Jag säger ju att mina drömmar är jätte psykande!

Aargh

Men seriöst Vad är det för mongon som jobbar på Media Markt? Tre veckor efter min kamera har lämnats in (även vid den tidpunkt jag skulle få tillbaka den..) så är den inte klar. Istället har dom nu beställt hem reservdelar så de ska kunna fixa den. Jag vill ha min kamera! Nu har de iallafall sagt att är den inte klar innan fredag så ska jag få en lånekamera. Jo tack. Vore väl lite kul att ha en kamera på jul. Eller är det bara jag?
Give me my camera back, please?!

Kniiip

Ingen mat sen kl kanske 13 + Snacks och Plopp är ingen bra grej alls. Inte nog med att jag är döhungrig. Jag har fått kramp också. Nu ska jag sova. Med kramp. Inte trevligt. Inte hjälper det heller att äta vid det här laget, så det skiter jag i. Jag ska ligga i mörkret och ha ont. Tycka riktigt synd om mig själv. Men, en tanke slog mig. Ett av mina snilleblixtmoments liksom.
Är kramp i magen samma som Magknip? Eller är det två helt skillda saker.
Jag tycker mest det är kramp liksom. Men å andra sidan kan det ju ses som att magen bara kniiiper allt den har. Den har 80-tals fest liksom? Är det någon skillnad? Tell me.

-

Snacks + Guldkompassen + Coca Cola Zero = Bra kombination

Kan plopp + Pepsi Max + Bad Santa bli lika bra?

Frågan Lyder

När man nu ska gå på bio. (Igen - Skulle haft julfest, men nej. Skulle gått ut, men nej.) Vad ska man äta på? Humhum. Inte popcorn, nej. Ska man köpa nötter? Choklad? Snacks? Alla dessa val.

Men idag blir det nog iallafall en diet coke. För att kompensera lite.

Nu måste jag tvätta håret med. Jobbigt värre. Men, ett stort plus är: Jag behöver inte raka benen. Gött mos. Finns det något jobbigare? Ja, kanske att gå runt med håriga ben, men jag har börjat övervinna detta. Sålänge jag inte ska flasha mina ben för någon annan så kan de ju få vara murriga. Mysiga. Jag satsar på att komma upp i Vickies klass. Det är läckert. Hon är ju jätte söt. Varför skulle då inte mina ben vara det? De är kanske för ljusa för detta.. Hmm, får väl kapa av dem någon dag ändå. Men inte idag, vi får se vad framtiden har att erbjuda.

Lilla Fröken

Jag känner mig sjukt sugen på att plocka fram mina fräknar igen. Hur tråkig är inte vinterhalvåret egentligen? Finns det någon som helst stabilitet i vädret? Nejdå. Är det ljust någongång? Nejdå. Är det julväder = Snö? Nejdå. Är det bara äckligt? Jadå. Liksom, kunde det inte åtminstone vara lite snö med solsken? (Jag gillar inte ens snö egentligen!) Jag vill bara få en chans att sticka ut mitt lilla vita huvud utanför dörren och få fram lite fräknar. Bara några stycken. För de är borta nu, dumma vinter/höst.

Jag känner inte riktigt suget efter att gå till solariet, jag har lite kommit över det. Eftersom att mitt pigment kräver att jag säkert måste sola 4 ggr i veckan i en månad innan jag blir brun och för att behålla det, fortsätta, gärna med 5 ggr i veckan. Jag vill inte ha cancer. Så jag överväger att låta bli.
Men, hur mycket måste jag sola för att få fräknarna att stanna kvar? Det är frågan. Sitter de kvar efter en gång? Eller måste jag gå dit flera gånger? Vilka besvär jag har.

Men visst är väl det ändå fint med de små fräknarna? (Och nej, inget hänger på sminket. För är jag väl fräkning, så syns de igenom sminket. Så det så. Hittade dock ingen bra fräkenbild dessvärre...) Men jag vill ha er tillbaka. KomsiKomsi!

Välkommen att vaka in Lucia med SF Bio!
Natten mot Lucia öppnar vi biografdörrarna i alla våra städer till vår traditionella Lucia Movie Night. Då är du välkommen att vaka in Lucia tillsammans med dina kompisar och du får bl.a. se tre hemliga förhandsvisningar av kommande filmer. Dessutom får du förfriskningar och något att äta så att du klarar av nattens aktiviteter. En och annan överraskning lär också dyka upp...

We Own The Night: Härliga skådisar, drogrelaterat action med vild polisson. Oh, ja. Den var helt okej. Kvällens bästa film.

Juno: 16 åring blir på smällen - ska adoptera bort ungen. Komedi om detta. Nog mest en tjejfilm, av pojkarna på raden bakom's reaktioner. Men, den var kul. Ingen biofilm direkt men. Okej.

Kvällens downer - BeeMovie: Serriöst? Klockan 05.00 känner jag inte för att sitta och se på något av Sienfield snubben. Inte alls, jag gillar honom inte. Jag var inte alls sugen på att se på denna. Därför blev den inte bra. Nej. Inte...

I övrigt var den en bra kväll, inga super händelser direkt. Bortsett från Sawyer lookaliken möjligtvis. Fast fulare iofs. Sen missade jag lite överraskningarna? Vilka var de? Glöggen? Lucian? Eller vad? Jag vet inte iallafall. Lika lite som jag förstår mig på spolningsknappen inne på Bergakungens toaletter. Vet å andra sidan ingen som fattar den? Vad ska man göra? Snudda på den? Trycka på den en lång stund? Vad? Hur? Den är skum... Hursomhelst..
Det var iallafall skönt när man kom hem klockan 08. Även om jag inte kunde somna direkt, så efter lite ansträngning fick jag till det några timmar.

Lita På Att Den Kommer Spelas Flitigt På Julfesten

Min nya favorit låt.

Fråga Of The Day

Skulle det vara förtidigt för att tillexempelvis plocka fram sin fina Magnus Carlsson julringsignal ännu? Det är det väl inte? Annars hinner man ju inte avnjuta honom ordentligt?!

Fan också, nu minns jag varför jag skulle vänta med att bränna skivorna! Nu är inte Magnus bästa låt med! Fanfanfan!

Grr

Kunde inte sova riktigt i natt, vilket i sin tur medförde att jag är på ett riktigt dåligt humör idag. Inte alls trevligt, har nog varit bra att ingen annan var hemma. Annars hade jag varit väldigt otrevlig I guess. Allt är irriterande.

För att avrunda allt, så hade jag bytt om och packat och var klar för att åka och träna. Kommer då någon hem med en bil? Nej. Ingen kommer hem alls. Jag missar träningen. Jag blir så irreterad/ledsen/upprörd, så att jag börjar gråta. Då är kanske något fel? När man börjar gråta för att man inte får träna...
Som tröst skulle jag laga någon mat, men inget fanns alls. Istället åt jag macka och gröt plus en massa nötter på det. Jag är numera sjukt mätt och varför fan skulle jag äta det? Bara för att jag inte skulle träna... Då måste man smälla i sig onyttiga saker - okej, kanske inte onyttiga - men inget jag äter bara sådär annars.... Blae.

Tillråga på allt, så ska jag jobba ikväll, och det är de tråkiga vakterna som kommer in... Åh!

Black Christmas

Jag har numera fruktansvärt tråkigt. Jag är ensam hemma. Passar vovvarna. Jag har sett på film. Flera stycken. Ingen bra. Den senaste var Black Christmas, en psykopat som rymmer från psyket för att mörda några tjejer i någon cool förening. (I hans gamla hem såklart, där han dödade sin familj) Som grädden på moset, så lider snubben av någon sjukdom sen födseln, så han är gul. Why? Vad tillförde det till storyn kan man undra? Att han inte kunde uppleva lite svåra tider under några år, inlåst på vinden, ser sin pappa dö and so on. Är inte det nog till anledning att vara psykopat? Neeeejdå. Jag tror att han var sjuktgul, som gjorde att efter han hade mördat familjen - så gjorde han julkakor av sin mammas rygg, som han sköljde ner med mjölk. Det hade ju inte en människa som inte var sjukt gul sen födseln gjort, eller hur? Liksom, mjölk? Vad är det för klenis... Riktiga män dricker rent. Hallaaae?

Och varför, finns ordet psyket med i rättstavningsgrejjet, men inte ordet psykopat? Hör de inte lite ihop? Men, vad vet jag. Billy var iallafall en julpsykopat. That's for sure. Hur kan man på ett bättre sätt få upp julkänslan. Nu är det bara, 22 dagar kvar. Det är på tiden att man laddar upp lite. Måste ladda upp med fler julfilmer känner jag. Även om alla inte är lika uppfriskande som Black Christmas kanske.. Men, Bad Santa är ett måste känner jag. Vad finns det mer för julfilmer? Inte Ett päron till farsa firar jul, jag vägrar. Men vad ska man se på? Undra om jag ska ta och gräva fram bandet med Pettsson och Findus julkalendern. . . What to doo?

Det Är Precis Såhär Jag Brukar Känna

Söt, Sötare . . .

Åhå, världens sötaste lilla rådjur vandrade precis förbi ute på gatan. Stackarn. Vad vilsen den måste vara och så söt. Jag ville gå ut och ta hand om den. Tur att jag iallafall precis hade fått in hundarna innan den dök upp. Annars hade den varit fruktansvärt söt med ihjälskrämd vid det här laget. Lilla rådjuret dåå

Ge Mig?

Here I Am

Jag ser drogad ut jag vet. Men det är smällar man får ta ibland. Euhm. Jag skyller på kameran, inte min vanliga ju. Och då kan man faktiskt tappa greppet om hur man gör.... Eller så är det hela nya frisyren kanske iofs. Men, hey. Jag gillar den.

Dagens Bästa

Var med Syz hos polisen i Mölndal för att hon skulle skaffa sig ett nytt pass. Efter hon har fått ta sitt första kort säger tanten bakom luckan i sin guidning till hur korten ska se ut:

-Du behöver inte puta så med läpparna...

Mahahaha. Jag höll på att smälla av. Jag såg det tillochmed från där jag satt. Elin hävdar att hon såg allvarlig ut. Tss, allvarligt putandes I say.

Kent

Ett framsteg blir ett bakslag
Nånting måste ungått min blick
Objekten under radarn
är de som skapar myter som
slår hål på en orättvis värld
Jag önskar du var här

men ingen är där, när jag vänder mig om...

Trång, varm och mysig lokal. Jag, JAG såg nästan hela tiden. Det ni. Jag såg då Jocke mycket. Medan hela publiken skuttade upp och ner, klappade i takt och tjoade. Jag, såg honom.
Sen slutar vi med en riktigt jävla bra låt sa han lite blygsamt, sa han.
Mannen i den vita hatten, lika fint slut nu som sist.
I love Kent. Absolut.
Sen skadar det ju inte att jag numera har kommit fram till hur jäkla het Jocke Berg är med.
Mmm..

Jävla Mongo

Alltså, jag borde få betalt av min far för de timmar jag är hemma. För, mestadels av tiden agerar man nämligen assistent/receptionist känns det som. Det ringer hela tiden och alltid, alltid är det någon som frågar efter pappa. Oftast som mest angående viltspår. Jag har inte förstått grejen. Säger jag att han inte är hemma, så behöver ni inte överösa mig med förklaringar på varför ni söker honom?! Lämna mig ifred okej. Detta är ibland anledningen till att jag inte svarar i telefon när jag är själv hemma. Säkraste kortet är mobilen om ni vill nå mig.

Nyss ringde en mongotant:

-A det är Anna.
-Hej, är din pappa hemma?
-Nej, han jobbar.
-Jaha, kan man nå honom på mobilen?
-Nej.
Varpå människan sitter tyst i en halvminut. Mitt humör flyger iväg och jag är sjukt irriterad.
-Hallå?! snäste jag iväg i en fruktansvärt otrevlig ton.
-Ja?
-?! Du kan väl ringa lite senare istället.
-Jaha, jaa det gällde jhu viltspår. När kommer han hem då?
- Efter klockan fyra någon gång. Testa då!
-Jaha okej. Heeed..
Jag la påå.

Kamera Trubbel

Usch, jag är av med min kamera. Den är iväg skickad på reparation Det skulle ta ca 3 veckor. Jag vill ha den innan dess. Jag vill ha den när vi ska till Tyskland. Jag vill ha den när vi har julfest, så det får fanemig inte dröja längre än så. Jag vill ha den på Tisdag. Hur ska jag nu kunna chocka alla? Hm..

DamDiDam

Jag sitter här och är fruktansvärt uttråkad. Något så otroligt, samtidigt är jag fruktansvärt sugen på allt onyttigt man kan komma att tänka på. Inte bra alls. Men, vi har inget onyttigt hemma, vilket är bra. Fast jag löste det med att fixa varm mjölk á barndomsåren. Så, lite socker till den söta trots allt.

Men nu sitter jag här med en tom kopp och har inte mycket mer att göra än att tänka. Vid sängen ligger Harry. Men, Harry och jag är färdiga med varandra numera. Det gick snabbt och lätt och återigen är jag utan något att läsa. Så det är inget alternativ. Jag har inte heller något att kolla på, har sett alla mina serier och ingen film jag har känns lockande. Sånna tillfällen känns bara helt hopplösa. Tankarna blir aldrig speciellt givande kvällar som dessa.

Round round round.
Om den där killen, handär som försvann. Handär som jag bara inte kan glömma, fast inte är intresserad av i det stora sammanhanget.
Om de fina små planerna på hur man kanske skulle kunna förföra väktaren på jobbet. Vilket inte alls skulle vara omöjligt, men kräver att man goes way out there. Han är ganska så mycket vanilj den här killen. Men, som sagt. Jag tror inte det är omöjligt. Men vill man? Det är mest bara kul att leka med tanken. Jag nöjer mig nog med att vara söt och så. Som han tycker då.
Om vad jag ska göra i helgen. Kent på lördag. Fina grejer det. Färga utväxten så man kan se respektabel ut innan man ska till Frisören på Tisdag. Kanske träffa bästis som är tillbaka nere på västkusten efter att ha varit i Gävle en hel vecka. We'll see.

Nu ska jag.. Hmm.. Knarka lite mer aftonbladet kanske. Som alltid annars. Dessutom ska jag lyssna på en ljudbok. Dags att fokusera.

Döh

Fifan, går inte bra nu. Inte alls. Här kom man nyss hem från jobbet - där man i övrigt käkat såndära Almondytårta, sitter och borstar tänderna och slö tittar på allt. Glider in på min blogg, inte fan har Anonyma Jag avslöjat sig. Typiskt. Jag blir lite upprörd och känner att jag måste öva på mina teatertalanger (Hey- här snackar vi Julia och Fröken Julie faktiskt!). Dramatiskt upprört viftar jag med handen. Dumt nog med handen med tandborsten i. Nedskvätta saker uppskattas till ca: 7. Lyckat. Hmm.. Kramp i magen har jag med. Nu ska jag gå och sova.

Kommer säkert drömma mardrömmar om denna tuffing tanten. Hur fan kan man ställa upp på en sånhär bild? Hah? Seriöst God natt!

Hemliga Jag

En liten fråga. Nu har du i övrigt varit tyst länge. Kanske till och med övergett mig. Vad vet jag. Men det är värt ett försök. Känner du mig? Eller är du för mig en helt främmande människa?
Speeeennande.

Fredag

Jag var föresten på date i Fredags. Ohja. Fint ska det vara.
Ut på restaurang i Borås, äta grekiskt och dricka en cider, sitta och prata. Det var mysigt. Inga problem alls. Sedan bestämde vi att vi skulle vandra hem till honom. Där sitter vi, gör absolut ingenting, dricker lite the och lyssnar på musik på sin höjd. Och pratar. Allt känns jätte skönt när man pratar. Men inte på Oh, vad jag är förälskad i honom sättet, utan Oh, en kompis sättet. Vilket gjorde att det kändes fruktansvärt konstigt att bli kysst. Och då menar jag fruuktansvärt konstigt. Jag har aldrig varit med om något sånt (Kysst - Jo, Konstig kysst - Nej) vilket fick det att kännas ännu mera konstigt. Och lite pinsamt men hey, whatever. Jag fick iallafall ganska så klart för mig att jag inte har några känslor på den fronten. Oavsett. Nae, så sen var det konsitgt där ja. Så åkte jag hem och tänkte glömma alltihopa. Men icke.

På lördagen fick jag ett sms om att det var kul igår även om kyssen inte blev så bra och någonting i stil med att övning ger färdighet. Jag slängde då iväg ett sms om att jo det var kul men kyssandet var akward. Och att han iallafall skulle ha en bra helg. Amanda sa att jag var elak. Var jag jhu inte?

Idag ringer han. Och ska be om ursäkt för hur han betedde sig i fredags. Alltså, okej. Det var jätte akward, men. Be om ursäkt? Njae.. Det behöver man kanske inte. Det tog det bara till en till nivå av pinsamt. Men jag sa iallafall lite fint att euhm, jo det är lugnt. Så arligt var det väll inte, bara lite konstigt och sådär.. Men, du behöver väl inte be om ursäkt heller... Usch, sen massa små prat, mest från hans sida. Jag var lite upptagen med att skämmas över att tänka tillbaka på det som hände och hur hemsk jag kände mig... Sen sa han iallafall vi hörs. Jag vet inte hur jag ska tolka det. Som om vi hörs för att ses igen. Eller som om jag är trevlig och säger att vi hörs och så hörs vi kanske som vänner. Förstod han att jag inte var intresserad? Jag vet inte? Jag vill inte ringa och höra efter heller. Det är pinsamt. Usch. Låt mig slippa. Snälla säg att han förstod. Och det här är inte för att vara elak mot killen, inte alls. Bara att jag vill slippa undan att känna mig jätte hemsk för att jag fått honom att tro något? Då är jag elak, för jag vill inget. Men jag tror att han vet det. Tror. Undra om han läser här? Hm, då vet han iallafall. Och isåfall Förlåt. Och, du kanske inte gillar mig på det sättet heller, det är jhu bra isåfall. Ja...

Back In Business

Nu jeeklar tänkte jag. Nu jeeklar ska det bli åka av. Nu ska jag fanemig strunta i vem som läser vad och så vidare. Nu jeeeklar ska jag slå mig fri, pinsamt? Perhaps. Mamma, förlåt. Men, jaa.. Vad har man en blogg till om inte slänga ur sig allt som man bara går och kniper om annars. Jag är ganska bra på det nämligen. Kanske vet Elin och/eller Amanda. Kanske. Annars bara jag. Känslor liksom? Pffft, de håller jag oftast för mig själv. Inte för att jag oftast har så jäklans massa känslor som flyger omkring till allt och alla. Men ändå, om de nu skulle finnas, så smyger jag nog lite. Vi får väl se hur superbra det här kommer att gå för mig. Hmm..

Hela dagen idag har jag gått runt med "I don't wanna talk to you, I just wanna Bang Bang Bang. I don't wan't relationship, I just wanna Bang Bang Bang..." låten på hjärnan. Där sitter den och åker runt och runt och runt. Fin låt det där. En härlig känsla över den. Det är så det är. Inte som så att jag eenbart är ute efter Bang Bang Bang, utan att jag inte är ute eftr något förhållande. Eller jag letar inte ihjäl mig efter det. Det får komma som det kommer helt enkelt. Just nu finns det ingen i mitt liv som är intressant in a relationship sort of way. Så det är bra med det. Finns inte så många riktiga människor som lockar mig in the other way either. Med riktiga menar jag människor som inte enbart finns i alla serier jag ser på, utan sådana som är på riktigt. Äkta vara liksom, hur mycket vanliga människor nu är det... Mest vill jag ha Holt, eller Dean eller Milo eller så. Men, ibland får man sänka ribban lite för att få med sig benen i hoppet.

Så, riktiga, levande människor som jag vill ha. Hmm.. Den listan blir inte så lång alls faktiskt. Jag vet inte om det blir längre än en person. Kanske två, fast den ena tror jag att jag bara inbillar mig om. Han är snygg - är nog det som gör tricket. Jaja. Men den andre, mmm.. Han vill jag ha.

Jag brukar mobba Amanda med att hon är patetisk. Fast, jag är änna det jag med, ofta. Mina tankar vandrar gärna iväg till "Mm, här åkte vi när han skulle köra hem mig", "Åh, det luktar som han", "Det här påminner om...", "Åh, han är så snygg..", osv osv.... Det är stabilt. Med tanke på att det nu är drygt ett år sedan vi sågs på riktigt. Men en kyss var det sista jag fick. Och jag tycker fortfarande han är lika snygg nu som jag tyckte i början. Så det så. Det är väldigt ovanligt med mig, intresset brukar dala väldigt efter ett tag. Men inte då. Jag vet inte varför vi aldrig sågs igen egentligen, vi smsade, mmsade och allt såntdära länge. Men, att ses blev bara aldrig verklighet igen. Konstigt, inte för att det någongång var förhållande karraktär på det hela. Även om jag inbillade mig en förälskelse i början, som sedan dock som vanligt dalade. Trots det, så är han fortfarande på min Most Wanted List. Dock är han ute ur leken. Eller snarare ur landet. Typiskt. Attraktiva människa! "I don't wanna meet your mom, I just wanna Bang Bang Bang"

Malmö

Min andra hälft lyckades i något svagt ögonblick lura med mig på att jag skulle åka med henne ner till Malmö när hon skulle på valputställning med lille Budsen. Så roadtrip ner till södra Sverige blev det alltså. Igår gav vi oss av, lättroade som alltid, sjungandes som alltid och med Buddy därbak. Efter lite irrande lyckas vi landa rätt vid "hotellet" och kan checka in. Snilleblixten som Amanda sedan fick var att vi skulle ut och kolla vad utsällningsplatsen låg. Visst, vi promenerar dit, tänkte vi. Tänk följande: Det är möörkt, det är kallt, det blåser jätte mycket och då menar jag jätte mycket såsom att du inte kan lita på att något sitter kvar där det satt. Blåser det alltid så i Malmö? Där irrar vi omkring och letar efter Mässan, som Amanda trott att hon sett en skylt om tidigare, så lite på måfå vandrar vi åt det håll vi tror är rätt. Vi vandrar länge och lite till, irrar runt på en massa olika gator men finner inget. Irrar lite till och har turen att hitta rätt. Sen återstår bara ett problem. Vart bor vi? Hur kommer man tillbaka dit? Dags att irra ett bra tag till, tydligen på helt fel håll dessutom. Tillsist slår jag fast att vi bör ta en taxi så vi kan få komma hem någongång. Yes.

Malmö är inget Göteborg direkt. Deras taxi-chaufförer är inte trevliga heller, vi var livrädda och hade i princip bestämt oss att ge upp. Men som ett omen hoppar ett fyllo på oss och vi ger taxi ett försök till. (Inte med fyllot - utan en annan bil) Där sitter han ensam och läser en tidning och fina i kanten som vi är kunde vi inte med att knacka på rutan. Men oooj vad rädd han blev när han såg oss tillsist. Tji fick taxisarna tillbaka där!

Hem och "snygga till sig" för att gå ut och äta, dock hinner vi inte långt innan de ringer från "hotellet" och klagar på att Buddy inte kan vara tyst. Bara att gå tillbaka och hämta honom. Istället för att äta på restaurang gick vi till grannen Mc Donalds, som inte ens var speciellt gott. Typiskt. Inte mycket som gick vår väg inte. Vi tröstade oss på rummet med lite godis, Dirt och Råttatouille. Fint. Sovdags. Tidig morgon. Upp och hoppa. Åka till Mässan. Ställa ut Buddy som var fin, men inte placerade sig. Typiskt igen. Packa ihop och åka hem, sjunga och vara trött.

Malmö är inte riktigt min grej tror jag. Man hittar inget, hamnar bara på en massa skumma tomma gator och blir rädd för taxis. Illa. Själva idén var ju kul visserligen. Men, Malmö? Nja. Tack vet jag Göteborg.

...

Jäkligt skickligt jag viftade bort det där med känslor va?

In The Mind Of Anna

I have this thing. Något som gör att jag har jäkligt svårt för att skriva om det riktigt personliga. Jag kan inte hjälpa det, men privat privat stannar oftast bara för mig själv. Mestadels för att jag inte vet exakt vem/vilka som läser - Men fortfarande inte vill göra en Johanna - och vet jag inte vem som läser, så har jag svårt för att skriva något om exempelvis mina känslor. Dumt.

Jag ska jobba på det. Jag lovar. Så kan jag bli liite mindre shallow än vad jag är nuförtiden. Visserligen är det inte mycket som hamnar här alls nuförtiden. Jag har så många bra tankar, men antingen är jag för lat för tillfället eller så finns det ingen data i närheten - och det superba jag har finulat ut försvinner bland alla andra mina genialiska tankar. För sådanna vet vi väl alla att jag har många... Väldigt många. Jag är smart, jag gick natur för bövelen. Hmmf. Sen att jag aldrig fattar det minstaste lilla av invecklad fysik är en annan femma.
Exempelvis:
Jag kan inte alls förstå hur man kan skapa ett/en liten Big Bang. Eller okej, om man nu lyckas göra det. Men i min värld (Annas värld of super science) så fattar jag inte vad som händer sen. Varför stannar allt? Varför utvecklas inte miniBig Bang till MiniUniversum som om måååånga år kommer innehålla miniMänniskor? Precis som i Men in Black, där de spelar puttekulor med galaxer. Det är bilden jag har av det hela. Oooch, expanderade inte allt väldigt mycket efter Big Bang? Joo, precis. Varför blåser inte miniBig Bang bort hela jorden då? Huh? Jag kommer lätt få Nobelpriset en vacker dag. I avancerad fysik. Jag lovar er.
Se bara hur duktig jag var som rättade till Big Bang överallt, innan stod det Big Band, låg skönare på tangentbordet på någotvis. Betyder inte det något? Bli imponerad nu då!

Hmf

Nu har jag haft lite tråkigt. Så jag laddade upp lite bilder på Facebook - why not liksom. Äg sönder mig om ni vill. Yeayeah, kom fram till att jag inte hade några bilder från balen uppe, utan bara från studenten. Så vad som skulle upp var jhu givet. Så sitter jag där och ska tag:a en massa folk, så kommer det upp en bild:

Och, jag kan inte minnas vem jag gick med? Eller alltså jag vet jhu att jag gick med honom. Men var det Andreas eller Patrik? Det är frågan. Han hade på sig en rosa fluga iallafall, var sött gjort, på såvis visste jag vem det var som var min baldate. Hade aldrig hållt reda på det annars. Lite jobbigt.
Tre år i samma klass och jag ser inte skillnad på dem. Strongt Anna! Riktigt Strongt! Så jag undvek det lite sött med att tag:a honom som "Baldate". Käckt va?

Long Time, No See

Gårdagskvällen började fint med lite ciderdrickande hemma tillsammans med Jennifer. Vi var alla (tre väl inne i stan) på rätt humör och allt var bra. Alla även lite små lulliga. När vi landat på Chez, slår vi oss ner på "ute serveringen", dricker lite mer and so on. Fin fint. Någonstans slår det fel. Jag drabbas av en prakthuvudvärk och alla blir även trötta. Stabilt. Andra får en bakfylla dagen efter, jag medan jag dricker. Skickligt tycker jag. (Idag mår jag däremot fint). Trots att vi hade tänkt träffa Per (Älskade älskade Per) så gav vi efter för vår trötthet och åkte hem. Vi tar igen det en annan dag.

Brevid oss satt även Snygg-Knut, jag är helt säker. Han log mot mig med. Hah! Det ni! Så om jag inte får Måns, så får jag nöja mig med att ha Snygg-Knut, så blir jag och Amanda family after all. Men, Måns kommer först självklart. Inte Knuuuuete.

Måste i övrigt minnas att ha vantar med mig. Cykla hem är inte säkert utan vantar. Inte alls. Lite svårt att bromsa när man inte har någon känsel i händerna längre.

Övrigt nummer 2: Jag gillar inte Bollebygdare. Oh, so not. (Per räknas inte dit längre och Jennifer är borträknad) Usch. Fine by me att hälsa, det kan jag göra. Men vafan. Har vi inte pratat på minst tre år. Tror man på allvar att man kan komma, vara en dryg jävel - låtsas som man är kompisar, för att försöka tigga till sig något? Njae, det kanske funkar på andra. Inte på mig. Vad är det för fel på Bollebygdare egentligen? Varför tror alla att de är mycket bättre än alla andra? Pinsamt. Amanda dissade totalt dock, härligt att se hans min... Idiot.

Mhm, bilderna bråkas. Orkar inte fixa. Ser inte snyggt ut. Jag vet!

Jag Väääntar

Vart är min Måns leverans?

Högskoleprovet.3

Jahaja. 82 rätt ca 1,3-1,4 blev det på den. En massa slarvfel skulle jag tro. Det är min stil. Tänk vad bra jag skulle kunna vara? Ruskigt att tänka på.

Jag och Amanda pysslade lite i pausen när vi kom på att vi skulle lämna ett meddelande till vår kära Ola. Improvisationsmaterial som vi fann lite här och var bildade sedan en fiiin liten present. (Inslagen i rosa rostbiffspapper - OBS, tvättat sådant)

Vår kära Ola kommer bli så lycklig.

Fråga

Var på Ikea idag med Mor min, köpte en matta till mitt rum. Men jag är inte heelt säker alltså. Nu är frågan, hiss eller diss? Det passar på sina ställen, andra inte? Räcker det, eller ska den bort? Stirra er inte blinda på bilden av mig. Det är inte det som är meningen här.

So?

Och ja, det här är det lättaste sättet att få kontakt med min syster på. Så syster, vad tycker du?

Presskonferens

På alla vänners fina diskreta frågor på hur det går på killfronten. Kan jag nu lägga fram svaret här med, för allas betraktande:

Jag har kört på stylen att jag ska bli nöjd med mig själv först innan något annat är aktuellt what so ever. Just nu är jag trött på det, när motivation är noll. Så skulle du, snygga kille, vara intresserad så är jag öppen för en diskussion om jag är ute på marknaden.
Du vet var jag finns.

Great

Satt precis och pratade lite med Philip. Kändes riktigt bra. Philip är killen som jag tidigare date:at, först för något/några år sedan en lite längre tid. Då jag faktiskt verkligen trodde på att det skulle bli något. Vet inte alls varför det inte hände? Undra om han vet det heller? Senare åkte han iallafall iväg till France ett år, då vi lyckades hålla kontakten på msn och prata lite då och då. När han sedan i Juni återvände till Sverige igen bestämde vi oss för att göra ett nytt försök.

I mitten på sommaren träffades vi inne i stan för att gå och äta lunch och sedan bara vandra runt lite. Allt var jätte mysigt och så, men jag kände mig bara väldigt osäker. Vet inte varför. Men, hur som helst var jag väl inte redo för något där helt enkelt. Vilket resulterade i att vi inte hördes av på länge. Sedan skaffade han en annan tjej, vilket gjorde att det verkligen kändes som att jag inte kunde höra av mig. Vaddå uppenbart att man hör av sig för att man ser att han har en ny? Njae, så jag fick fint vänta ett tag och sedan skriva - medan jag förklarade varför jag inte kunde skriva innan. Ingen annan tycks någonsin förstå logiken i mina resonemang. Konstigt, jag som alltid är så klar.

Hur som helst så har vi iallafall lyckats prata lite då och då efter detta. Mest bara snabbt kollat om allt är väl och det dära. Ingen personligt what so ever. För någon vecka sedan såg jag honom när jag var i stan med Amanda. Vilket var en konstig upplevelse. (Jag kan skriva det här nu, eftersom jag numera förklarat för honom med) Jag såg honom stå på andra sidan gatan med en massa tjejer runt sig (varav jag gissade att en var hans tjej), jag knuffade lite fint på Amanda för att visa. Varpå hon stannar för att hon inte fattar pga att hon pratar i telefon samtidigt. Nu hugger det riktigt tag i magen på mig, fjärilar flyger och allt det där. Jag förstår mig inte på det. Jag kan inte bestämma om jag ska hälsa eller inte, om han har sett mig eller inte. Utan står bara och kollar. Tillsist vänder jag mig om och går, utan att hälsa. Vore lite udda.
-Hej, Anna - Vi date:ade innan.. Du är tjejen alltså? Mhm...
Njae, bäst att undvika detta. Det konstiga är sedan bara att fjärilarna förföljer mig. Visst, han såg riktigt bra ut och så. Men why? Där vandrar jag runt och känner mig störtkär? Något som jag rimligtvis inte var. Konstigt. Satt i hela dagen. Sedan var det borta.

Jag berättade detta för honom, han hävdade att han blev lite röd av det hela. Gulligt. Sedan att om jag inte varit så off i somras, så hade det kanske blivit något. Han hade gillat mig. Typiskt tänkte jag då. Men det är grejen med mig. Jag tror jag vill ha saker bara för att de har passerat mig förbi. Jag är absolut inte kär för tillfället, inte det minsta. Jag har inget särskilt intresse av någon heller, inte heller av Philip, som btw fortfarande har sin tjej.

Men, jag inbillar mig lite då och då att jag är kär. Att jag vill ha den där personen som jag tidigare kunde ha fått, men som det av någon anledning inte blev så. Jag blir avundsjuk om de skaffar flickvänner, jag vill var den tjejen. För att jag märker hur bra killarna hanterar dem, hur söta de blir. Även om de nu var det innan med, så förändras ändå allt sen. Min "kärlek" sitter i någon timma eller så, innan jag inser att jag bara trånar lite och är löjlig. Jag vill inte ha dem. Varför ska min hjärna spela mig spratt? Varför ska de vara så söta?
Äsch, jag har iallafall en bunt söta kompisar. Det är jag helt säker på.
Det är också skönt att man kan prata om allt. Den insikten fick jag nu med Philip. Goodie.

Dagens Problem

Mina gamla jeans kaxar sig rejält och sätter upp en kamp. Nytvättade som de är, men inte nog med det. De är mindre än vanligt. Helvetes jävla skit också, jag har lyckats återigen. Trots träning, så har jag med min brist av ork att bry mig om vad jag äter, lyckats gå upp i vikt? Hur går det till egentligen? Jag måste ha världslätt för att gå upp i vikt.. Hur mycket jag än tränar.
Skitjeans.

Potatis

Nu fick jag ångest över min näsa. Usch vad stor den såg ut.
Det är Elin & Samis fel. De har alltid mobbat mig för min näsa.

Psyko

Jag vet varken ut eller in numera. Jag vet inte vad jag känner och jag vet inte vad jag vill. Jag vandrar runt utan någon större lust till att göra någonting speciellt och istället har en ångest tagit plats i min kropp. Motivation till allt är borta. Ångesten gör att jag känner mig som ett litet barn som inte kan ta egna beslut, inte kan stå på sina egna ben. Jag vet inte vartifrån den kommer. Jag vet inte varför den har anmält sig som närvarande. Jag vet bara att den har nästlat sig in i allt jag tänker och gör. Jag har fått ångest för de minsta lilla.

Jag vågar inte ringa till min frisör. Jag har sådan ångest över det. Jag minns inte hans namn. Han har ett konstigt namn, han dendär som gått över till Karma. Jag vet inte vad han heter och tänker inte krångla mig in i något om det. Jag vet inte när jag vill ha en tid, allt blir bara jobbigt, när man än ska ha den. Inte på träningsdagarna, för då kommer allt i obalans, inte andra dagar heller. Orka åka då. Orka åka in till Borås i största allmänhet. Vad ska jag göra med håret om jag bokar en tid? Vad ska jag säga? Vad ska jag ha på mig? Hur ska jag se ut? Alla dessa ångestladdade frågor.

Tror det har sin grund i allt framtidssnack som är överallt nu för tiden. Jag gillar det inte. Jag har inte bestämt något om vad jag vill göra sen, låt mig vara ifred! Tandläkarteamet pressade mig igår, jag mådde jätte dåligt av att ligga där och behöva berätta att jag inte gör något. Att försvara mig att jag faktiskt inte vill bara gå hemma på dagarna. Det är inte min dröm direkt. Jag vill göra något. Men jag vet inte vad. Se, det har gjort mig till ett psyko. Det har tagit över min vardag. PsykAnna, det är jag. Tandläkarns fel.

Hopplöst

Ska bo hos min syster och hennes boyfriend i två nätter/dagar nu. Börjar fint. De har fått hem sin nya tv. Jag rymde in hit, de sitter där och kollar. Elin sitter och klagar, frågar om den verkligen är bra. Sami som är tekniktönt suckar och säger ja. Detta händer 5 gånger i minuten. Nu har det börjat låta lite mer irriterat där inne. Suck, suck.
Jag och Nastie sitter här och tänker på blommor istället. Fast, jag tror att jag ska gå och se till maten. Någon måste jhu göra allt jobbigt med. Jäkla negerjobb.

Fri

Mitt liv utan mens är för det mesta helt underbart. Men, det tycks även hinna ikapp mig lite då och då. Inte allt för ofta. Men vissa dagar blir verkligen en berg och dalbana. Mycket värre än hur jag var på den tiden jag hade mens for real. Jag hade inga större problem med det egentligen. Jag bara älskar att slippa ifrån det, inget krångel what so ever. Sen kommer som sagt det gamla vanliga små dagarna ändå. Men, jag slipper själva mensen. Det är en vinst i sig. De uppblåsta dagarna skulle iofs jätte gärna få försvinna med. Men, whatever.

Igår hade jag en riktig uppochner dag. Jag höll på att börja gråta lite när som. Mest när jag hörde Tomas Ledin när jag åkte bil. "Men nu frågar du mig med gråten i din hals, är det mig du egentligen vill ha?". Åh, mina ögon blev fyllda vips, som tur var svängde jag samtidigt in på gatan här hemma. Kunde slippa undan snabbt och lätt.
Resten av dagen ville jag bara se på romantiska filmer, so badly. Wedding Date blev min räddning på kvällen. Jag satt och hade det mys med mig själv. Underbart.

Idag har jag kommit ur det igen. Ingen fara på taket, jag kan se vad som helst. Ska på bio sedan, Bourne Ultimatum. Den är nog inte så kärleksfull. Jag gillar action. Mhm.

Fool Me, Fool Me

Nu har jag suttit och kollat på "The Wedding Date" eller något i den stilen. Riktigt på humör för romantiskasmörfilmer blev jag. Den var mysig. Så nu har jag kommit på hur jag ska träffa min super heta man.

Jag ska naturligtvis leta rätt på en bästa av de bästa, den snyggaste eskorten som finns. Sen ska jag vara allmänt cranky mot honom, väldigt obekväm sådär. Sen, så öppnar jag upp mig och får honom att inse vilken vacker varelse jag är. När han inser detta, så inser han med att jag inte bara är ett jobb för honom. Han är så lost in me. Han ger mig mina pengar tillbaka (tur, påsåvis kan jag ju anlita den dyraste?) och är min, bara min. Väldigt läcker och min vill säga.
Mmm, så lyckliga vi ska vara.
En liten fråga bara...

Vart hittar man manliga eskorter?

Födelsedagspresent Önskan 3

MÅNS!
Gimme Gimme , Gimme Gimme.

Shopping

Jag prövade i övrigt hela Åhléns utbud av svarta jeans igår. Spännande.
Hittade ett par.
Plus t-shirts.
Plus smycken.
Plus knästrumpor.
Plus en sjal.
Plus ett rosa band.
Plus bikbok trosor(!).

Great.

Sen blev jag kär i en uggle tröja med. Måste nog köpa den.
Ohoo, ohoo.

Den Berör Mig

Jag och Amanda vandrade in på Thriller Live igår. Hon hade fått fribiljetter av far sin. En klart godkänd fredagskväll. Han har ganska bra musik. Sen fanns det en sexysexy negerman med två meter långa ben och rastahår. Oho!

Jag fann mig själv sittandes intalande mig själv:
"Anna, gråt inte. Förfan Anna, ta det lugnt. Inte gråta. Det är inte hemskt.. Åh, stackars elefant. Nej, inte tårar i ögonen. Det är lugnt. Heeeeeemskt. Luuuugn...." När det visade följande video. Åh.

...

Jag bestämde mig för att säga nej, tack iallafall. Tänk om jag förvandlas? Aaah!

Eller?

Det kanske är som i Skönheten och Odjuret?
Vad tror ni? Jag avvaktar så länge...

Inte För Att Vara Sån, Men...

Alltså, är man inte kompis med mig sedan innan på något sätt och jag kan intyga så är inte fallet. Hur tänker man då när man skicka iväg en vänförfrågan och detta är vad jag får se?
Jag förstår det då inte iallafall. Inte alls. Blir ett nej, oohja.

Födelsedagspresent Önskan 2

Jag skulle kunna tänka mig en rosa laptop med. Det finns en massa massa därute.

Vänners Vänner

Hur kommer det sig att oftast när man träffar en kille. Spelar ingen större roll om det är casual eller på en fest. Om det är en date eller bara ett ragg. Att de alltid har vänner som är snygga? Vännerna brukar alltid vara mycket snyggare. Hur går det till? Om den första man hittade redan är snygg liksom? Men, det är alltid så. Iallafall när jag är ute, hittar man en snygg kille och flirtar järnet med honom, så dyker hans bästa kompis upp en minut senare och är fucking underbar. Inte verkar han heller ha någonting emot att bli flirtad med, men han skulle aldrig drömma om att sno en av sina kompisars ragg. Åh, snygga killar kommer alltid in senare i bilden helt enkelt.

Fast, det är ganska härligt om man ser över sina killkompisars umgängeskrets. Oh, vad många snyggingar man kan hitta där. Mina killkompisar bryr jag mig inte så fruktansvärt mycket om hur de ser ut och jag skulle inte vilja ha dem som något annat än vänner. Kan det bli mer perfekt då? För om de är mina vänner så borde de väl kunna låna ut sina snyggingvänner till mig? Bara lite? Åh, me like.

Uggla

Idag är en såndär dag, en av den typen jag lätt hade klarat mig att leva utan. Allt känns bara jobbigt, jag har ingen aning om varför. Ingenting speciellt har hänt, utan det bara är en typisk hopplös dag. Jag har nu legat i min säng någon timma (inte sovit tills nu, utan jag har varit uppe och vandrat emellan...) och stirrat in i en av kuddarna. Tänkt på allt och inget. Allt blir jobbigt att tänka på en dag som denna med, bara för att sinnet är fullt inställt på hur tråkigt och hemskt allt är idag. Därför borde man försöka undvika promenaden längs med Memory Lane, men att dra ett smart drag har aldrig varit min starkaste sida. Usch. Risken är även rätt så stor att om ni skulle springa in i mig idag så skulle jag a) Vara knäpptyst och stirra ner i golvet eller b) Vara hemskt otrevlig. Jag har en liten känsla om att det är bäst att jag håller mig här på mitt rum i min ensamhet idag. Ingenting är roligt, stackars hundar. Jag har inte orkat samla ihop mig tillräckligt för att gå ut med dem, de har bara fått vara ute och leka i trädgården. Men, det är faktiskt jakt ute, vilket gör att gå ut och gå mycket hemskare. Vart man än vrider och vänder sig här i Bollebygd, så hamnar man jhu i skogskanten. Vill jag springa in i en jägare? Nej. Vill jag springa in i en älg? Nej. Vill jag sitta hemma och uggla? Ja.

Christer Fält lärde mig att slagugglor är de coolaste ugglorna btw. Ska man ut och leta efter dem måste man ha en boll ovanpå hjälmen man måste ha på sig. För tydligen är de lite boxvänliga. Har man den där bollen, så slår de tydligen på den istället för att spräcka skallen på en. Bra att veta om man någongång skulle ut och leta efter Slagugglor menar jag.

Födelsedagspresent Önskan 1

Jag önskar att jag hade min alldeles egna Ari Gold i garderoben som jag kunde plocka fram när jag ville. Oh, han hade nog fått vara ute mycket och sträcka på benen. Hans giftiga underbara tunga skulle förgylla mina dagar oerhört. Ge mig!

Koll

Jag har ett allvarligt problem. Något som upprepar sig gång på gång, gällande diverse saker. Finner jag mig någonting som jag gillar och faller för, så kan jag inte minnas hur det ser ut. Inte alls, eller jag tror att jag gör det. Men är inte säker. Vilket ofta kan medföra problem.
Av typ:
a) Jag kan inte köpa ett klädesplagg, för jag är inte säker på om det var det där plagget jag såg förra veckan och gillade. Det kanske inte är samma? Kändes det såhär? Oftast infinner sig nämligen inte samma känsla igen. Typiskt.

b) Jakten efter en pryl kan bli lång, otroligt lång. Eftersom att jag i brist på minne hittar på egna detaljer. Min höstjacka (som jag nu har köpt iallafall) var jag helt säker på innehöll rosa detaljer. Men inte fann jag någon sådan jacka. Jag fick inse att det var den vanliga grå. Efter många om och men.

c) Det blir pinsamt. Jag faller lite smått för eller har iallafall intresse för en kille. Men kan inte helt säkert minnas hans utseende. Följande scenario händer på uteställe i Gbg:
Jag står och stirrar någon minut på en kille.
Killen stirrar tillbaka, men säger inget eller ger ifrån sig några signaler.
-Shit, antingen är han killen därborta i baren fruktansvärt lik Varbergaren eller så är det han! Han vet jhu vart jag skulle, men. Alltså jag är inte säker. Han kanske liknar?
(Mastermind som jag är knåpas det ihop ett sms.)
"Hey! Så, vad har du för dig nu ikväll då? Puss"
(Någon minut senare ramlar det in ett sms.)
"Det vet du redan"
Jahopp, det är alltså han, jag har stått och stirrat som ett frågetecken och uppenbarligen har han haft koll. Säkerligen roande. Pinsamt för mig i vilket fall.

Kan man inte ens få minnas säkert hur en kille man är intresserad av ser ut? Jag är alltid så. Hmm, det där kanske var Varbergaren?
Åh, shit.. Jag tror att det där kanske var -?
Hörrú, var inte han lite lik han?
Varför? Ska någon annan behöva hålla koll på vad jag gillar?

Mystik I Vardagen

Alla har vi väl våra moments, minst sagt. Ibland stämmer allt och man är på topp, eller så är allt totalt åt helvete. Men, alla är jhu inte lika mycket på topp även om de har en toppen dag. Allt beror jhu helt och hållet på vad man har för ursprungsmaterial. Jag har inga problem med att förstå mig på detta, speciellt fixerad vid ytan som jag är. Visst, allt som finns där inuti spelar säkert en jäkla roll någonstans i det mysteriska spelet Relationer. En stor fet roll. Men, det är en roll som utvecklar sig sakta med tiden. Till en start så är det bara en liten biroll, som ger lite extra, eller drar ner betyget. Men inget som läggs speciellt stor vikt på. Jag har rätt, eller hur? Ju längre tid det går, desto mer plats tar sedan insidan och ibland kan tillochmed min favorit utsidan slås ut ur tävlingen totalt. Liksom, det finns människor som bara för att de har hittat någon som de älskar både till det inre och till det yttre lägger av med att bry sig om utseendet totalt? Where's the fun in that? Är det inte lite kul att även om man älskar insidan hos någon? Även få gilla det yttre? Att den är lite fin ibland? Eller? Kanske bara är jag som sätter sånna höga krav? Jag är kanske en komplett idiot, vem vet? Inte jag iallafall, men jag lever hellre som en idiot än en bra människa om så nu är fallet.

Ett annat fenomen som fascinerar mig stort, som kanske lite kan kopplas till det där med moments. Är mega snygga killar med as fula tjejer. Detta är ingenting som är ovanligt, inte alls - tvärtom. Gå ut på stan och det är vad du finner. En jätte snygg kille? Jaha då har han en ful tjej på armen. Varför? Hur föll han för henne? För i sina bästa dagar så kan de oftast inte ens bli lite snygga de dära tjejerna. Vilken jäkla outgoing insida hon måste ha, som kan lysa igenom hela fulheten och ta över den stackars pojkens sinnen. Hur lyckas man? När gör man detta? Faller killen för dig bara du går förbi? För att din personlighet gör en plötslig attack? Eller får hon haffa tag i en snygg kille på stan och sedan hålla i för glatta livet och prata på. Prata prata prata, för att visa sitt inre? Det är ett mysterium för mig. Snälla, let me know how it works...
För, alla dessa killar kanske inte är så utseende fixerade (uppenbarligen) men det är fortfarande ett stort steg till att då först få en attraktion till någon. Konstigt. Oh, tänk hur det blir i det förhållandet när tjejerna slutar bry sig om hur det ser ut med. Gosh, om andra förfaller . . .

Och gnäll inte på mig. Mamma gör det tillräckligt. Jag får höra så ofta det passar in, att det är insidan som räknas. Jag svarar oftast med ett fnys. Insidan kommer sen, efter en säsong eller två.

Ladies Night

Efter att ha jobbat hårt en hel dag så stressade Jag och S till staden. Flög omkring för att leta rätt på en parkeringsplats och sedan vidare till fina lila färgade Scandinavium. Kvällen till ära, bara fyllt av tjejer. Runt 7000 tror jag de sa. Men, vem la märke till dessa. När det fanns män som var hetare än heta på scenen. Yikes. Allt var bra, jag är hel nöjd.
Kan konstatera att det inte bara är Stenmark som är het i trion, ta mig fan vad snygg Bergqvist är. Ojoj, är det perverst att man som 19 årig tjej vill ha honom? Eller?

Kvällen avslutades iallafall sedan efter att ett idiot tråkigt band spelat massa tråklåtar, med att han dök upp. Dansade och Sjöng. Jag är kär upp över öronen i denna man. Detta fenomen, detta sexobjekt. Jaaaaadå, Måns är Sveriges snyggaste.
Vad jag ska bli när jag blir stor? Hmm..
Måns's?

Visst kan vi väl alla se mig som hans? Ohja, tänk vad fina vi skulle vara tillsammans. Mmm..

Ironiskt, På Hög Nivå

Mina gamla klasskompisar gillar mig. Big time. De känner mig ännu mer. Herre jävlar vad de känner mig. När de ger mig som exempel för att kritisera någon annan. Kan man vara ganska så säker på att jag inte är deras favorit då? Haha, så kul. Amanda ringde mig och berättade när jag var på jobbet. Jag började skratta där jag var bland alla människor. Så kul. Det kan inte vara bra att umgås med mig, man blir en självupptagen liten jävel. Säkerligen bitchig med eller något i den stilen. Iallafall inte en bra människa. Bara en människa att se ner på, att hata.
Oh, vad det glädjer mig. Jag gillar inte er heller.