Strange

Jag Är Ju Inte Den

Att det aldrig kan funka som jag vill. Här ville jag bara lägga upp ett gammalt klipp som jag ramlade över än en gång när jag kollade igenom mina mappar. De är så sköna. Mhm. Ja, jag kan vika flygplan om det ska vara så!

Men vi gör ett försök: Orädda killar

Darlings

Inom en snar framtid - så är iallafall tanken- ska vi renovera lite i hallen, nytt tak, nya tapeter osv. Kanske en ny garderob någonstans? I vilket fall som helst, så fick jag i uppdrag av mamma att tömma den ny befintliga - yttepyttelilla- graderoben på mina skor. Alla skor som inte används för tillfället måste jag plocka ut och bevara någonstans här uppe. Det slutade med att jag plockade undan nästan alla, endast ett par fick stå kvar, plus några fulingar. Alla mina andra små sötnosar står nu och trängs inne i en garderob här uppe. Jag känner riktigt hur de inte mår bra. De vill stå framme. Jag har iallafall umgåtts lite med dem nu och vi kom tillsammans fram till att det nog vore bäst om jag investerar i några skor till.
-The more the Merrier, sa de glatt. Struntsamma i om det är trångt. Man lär sig hantera situationen. Detta kändes så skönt för mig att höra, eftersom att det lite tar ner ångesten över att lägga en massa av lönen på skor. Så nu behöver jag ju inte känna så. Nu kan jag köpa hur många jag vill. De är ju vad som är bäst för oss allihopa. Man kan aldrig få för många skor.
Nu fightas jag bara med ångesten över att jag borde slänga ganska många skor med. Många är riktigt schletna och står innanför dörren eller ligger ute i en skohög i förrådet. De borde nog bort. Men jag har inte riktigt hjärta till det. Plötsligt förstår jag pappas invändningar mot att mamma vill slänga hans t-shirtar.
Bättre är det att fokusera på vad komma skall. Jag vet så många skor som skulle kunna sprida lite solsken bland min fina blandning av gamla som nya, som alla kan känna sig lite ensamma ibland.

Garderobs sittarna:

Nutidsorientering

Efter att ha blickat igenom Melodifestivalen slår jag och mor min över till kanal 4.
-Man ska inte se på film på 4an, säger pappa och går. Se upp för dårarna är ändå vad som står på schemat. Anledningen till att man inte ska se på film på 4an är naturligtvis alla jäkla reklampauser. Mitt i just en sådan kommer det upp en reklam för Michael Jacksons nysläpp av Thriller samtidigt som man säger något om hur länge han har hållt på och sådär.

-Lever han fortfarande? säger mamma och ser undrande ut. Efter att ha varit tyst ett tag och lyssnat på min rungande tystnad:
-Eh, jaa... Hehe, det gör han ju. Som om hon visste det från början. Jag tvivlar.

Men svaret är: Ja, min kära lilla moder. Michael Jackson lever. Men har bytt form. Så långt är du väl ändå med?

Fys Update

Jag vet inte ens om jag har nämnt det här, men den senaste veckan har det varit så synd om lilla mig och jag har då vandrat omkring som n riktig ynkpynk. Allt detta för att jag drog på mig en förkyldning. Eller snarare fick den av min söta syster skulle jag tro. Men synd om mig var det. Detta medförde naturligtvis att jag inte orkade göra några onödiga saker, såsom träna och så. Herregud, det är överskattat. Fast sen kom det allt mer krypande inom mig, jag kände hur jag riktigt längtade tills dess att jag kunde få träna igen. Lite konstigt, att man inte orkar men vill. När man sedan kan, så vill man oftast inte. Men gör det ändå.

Nu har jag iallafall känt mig lite bättre de sista dagarna, inte helt frisk, men klart bättre. Så nu kände jag att et var dags att ta tag lite i sig själv iallafall. Ut och promenera flicka lilla!
Kallt som fan var det, men jag knatade på, mimandes till musiken. (Allt blir mycket bättre med musik!) Hela 45 minuter var jag ute och kämpade på, i hyfsat högt tempo ändå, upp för kullar och ner och hej och hå. Nu känner jag mig duktig. Och svettig. Och trött. Fy fan! Och att ha vantar på sig var ju bara det en killer, HandsvettArne? Yes. Puh, så nu ligger jag här på sängen lite och tar igen mig. Lagom jobbigt. Skönt. Sängar är underskattade.

En Video I Min Smak

Lördag

Hör och häpna mina vänner. Håll i hatten. Jag var ute igår. Förstår ni? Detta innebär ju att jag faktiskt har ett liv. Jag behöver inte må dåligt när jag kommer till jobbet och de frågar vad jag gjorde i helgen. Känns bra. För övrigt var det en riktigt trevlig kväll med. Fast att vi var i Borås. Men det blir väl vad man gör det till. Vi började hemma hos mig med blåbärsshots, slutade gjorde vi på Harrys. Som ine alls var som jag trodde det skulle vara. Men ändå, var ju iallafall bättre än förväntat. Jennifer kände allt och alla, jag euhm, kände igen ett gäng Bollebygdare och en av Jennifers kompisar. Så var ju nästan jämnt. Kvällens höjdpunkt var nog att se hur mina naglar lös i UV-ljuset. Det har jag väntat länge på. Lättroad, jag? Tss...

En annan iakttagelse av mig var att det är o så bekvämt att ha med sig en kille ut. Inte för att jag hade det. Men jag hittade en som fick spela med. På det sättet underlättade det verkligen när något slisko försökte ragga upp en efter det att man trevligt avböjt, och goes on and on.

"Men jag har pojkvän!"
"Visst, snyggt försök, den kör alla med"
"Neej, men alltså. Han är här. (Eh, kan du bara säga till honom att du är min pojkvän?) Seee"
"Jahaja, okejdå. Det var ju värt ett försök. Det är ett riktigt kap du har gjort där du." Vandrar bort.
Så bekvämt. Jätte käckt. Så han var min pojkvän hela kvällen. Käckt!
Måste bara minnas detta till nästa gång.



Vi insåg att inga bilder blev bra, så det vara bara att strunta i det.
I övrigt så har jag visst måånga olika linnen! Och ser inte psykopat ut.

Bra Start

Dagen börjar underbart, inte nog med att jag har drömt en härlig kärlekshistoria som var en blandning av Skönheten & Odjuret och mitt egna liv och känslor, utan sen.
Ojoj. Ställer mig på vågen. Den måste vara trasig. Men det struntar jag i. Blev glad iallafall, kanske den funkar som den ska? Jaja, det skiter vi i nu. Det var bra iallafall. Värt en liten glädjedans.

Sen kollar man om det har kommit ut någon ny serie i natt, ohja: Supernatural. Perfa!
Efterdetta; loggar in på aftonbladet. Ser det vackra: Måns är singel igen.
Det gjorde mig med glad. Jag har en löjlig förälskelse i den mannen. Can't help it. Synd bara att han flyttar till Sthlm igen. Jag kanske med borde göra det. Och bli känd, så vi är lite på samma nivå.
Hmm, jaja... Vi nöjer oss med att han är singel för nu.

Undra om man borde köpa en trisslott?