Jag Väääntar

Vart är min Måns leverans?

Högskoleprovet.3

Jahaja. 82 rätt ca 1,3-1,4 blev det på den. En massa slarvfel skulle jag tro. Det är min stil. Tänk vad bra jag skulle kunna vara? Ruskigt att tänka på.

Jag och Amanda pysslade lite i pausen när vi kom på att vi skulle lämna ett meddelande till vår kära Ola. Improvisationsmaterial som vi fann lite här och var bildade sedan en fiiin liten present. (Inslagen i rosa rostbiffspapper - OBS, tvättat sådant)

Vår kära Ola kommer bli så lycklig.

Fråga

Var på Ikea idag med Mor min, köpte en matta till mitt rum. Men jag är inte heelt säker alltså. Nu är frågan, hiss eller diss? Det passar på sina ställen, andra inte? Räcker det, eller ska den bort? Stirra er inte blinda på bilden av mig. Det är inte det som är meningen här.

So?

Och ja, det här är det lättaste sättet att få kontakt med min syster på. Så syster, vad tycker du?

Presskonferens

På alla vänners fina diskreta frågor på hur det går på killfronten. Kan jag nu lägga fram svaret här med, för allas betraktande:

Jag har kört på stylen att jag ska bli nöjd med mig själv först innan något annat är aktuellt what so ever. Just nu är jag trött på det, när motivation är noll. Så skulle du, snygga kille, vara intresserad så är jag öppen för en diskussion om jag är ute på marknaden.
Du vet var jag finns.

Great

Satt precis och pratade lite med Philip. Kändes riktigt bra. Philip är killen som jag tidigare date:at, först för något/några år sedan en lite längre tid. Då jag faktiskt verkligen trodde på att det skulle bli något. Vet inte alls varför det inte hände? Undra om han vet det heller? Senare åkte han iallafall iväg till France ett år, då vi lyckades hålla kontakten på msn och prata lite då och då. När han sedan i Juni återvände till Sverige igen bestämde vi oss för att göra ett nytt försök.

I mitten på sommaren träffades vi inne i stan för att gå och äta lunch och sedan bara vandra runt lite. Allt var jätte mysigt och så, men jag kände mig bara väldigt osäker. Vet inte varför. Men, hur som helst var jag väl inte redo för något där helt enkelt. Vilket resulterade i att vi inte hördes av på länge. Sedan skaffade han en annan tjej, vilket gjorde att det verkligen kändes som att jag inte kunde höra av mig. Vaddå uppenbart att man hör av sig för att man ser att han har en ny? Njae, så jag fick fint vänta ett tag och sedan skriva - medan jag förklarade varför jag inte kunde skriva innan. Ingen annan tycks någonsin förstå logiken i mina resonemang. Konstigt, jag som alltid är så klar.

Hur som helst så har vi iallafall lyckats prata lite då och då efter detta. Mest bara snabbt kollat om allt är väl och det dära. Ingen personligt what so ever. För någon vecka sedan såg jag honom när jag var i stan med Amanda. Vilket var en konstig upplevelse. (Jag kan skriva det här nu, eftersom jag numera förklarat för honom med) Jag såg honom stå på andra sidan gatan med en massa tjejer runt sig (varav jag gissade att en var hans tjej), jag knuffade lite fint på Amanda för att visa. Varpå hon stannar för att hon inte fattar pga att hon pratar i telefon samtidigt. Nu hugger det riktigt tag i magen på mig, fjärilar flyger och allt det där. Jag förstår mig inte på det. Jag kan inte bestämma om jag ska hälsa eller inte, om han har sett mig eller inte. Utan står bara och kollar. Tillsist vänder jag mig om och går, utan att hälsa. Vore lite udda.
-Hej, Anna - Vi date:ade innan.. Du är tjejen alltså? Mhm...
Njae, bäst att undvika detta. Det konstiga är sedan bara att fjärilarna förföljer mig. Visst, han såg riktigt bra ut och så. Men why? Där vandrar jag runt och känner mig störtkär? Något som jag rimligtvis inte var. Konstigt. Satt i hela dagen. Sedan var det borta.

Jag berättade detta för honom, han hävdade att han blev lite röd av det hela. Gulligt. Sedan att om jag inte varit så off i somras, så hade det kanske blivit något. Han hade gillat mig. Typiskt tänkte jag då. Men det är grejen med mig. Jag tror jag vill ha saker bara för att de har passerat mig förbi. Jag är absolut inte kär för tillfället, inte det minsta. Jag har inget särskilt intresse av någon heller, inte heller av Philip, som btw fortfarande har sin tjej.

Men, jag inbillar mig lite då och då att jag är kär. Att jag vill ha den där personen som jag tidigare kunde ha fått, men som det av någon anledning inte blev så. Jag blir avundsjuk om de skaffar flickvänner, jag vill var den tjejen. För att jag märker hur bra killarna hanterar dem, hur söta de blir. Även om de nu var det innan med, så förändras ändå allt sen. Min "kärlek" sitter i någon timma eller så, innan jag inser att jag bara trånar lite och är löjlig. Jag vill inte ha dem. Varför ska min hjärna spela mig spratt? Varför ska de vara så söta?
Äsch, jag har iallafall en bunt söta kompisar. Det är jag helt säker på.
Det är också skönt att man kan prata om allt. Den insikten fick jag nu med Philip. Goodie.

Dagens Problem

Mina gamla jeans kaxar sig rejält och sätter upp en kamp. Nytvättade som de är, men inte nog med det. De är mindre än vanligt. Helvetes jävla skit också, jag har lyckats återigen. Trots träning, så har jag med min brist av ork att bry mig om vad jag äter, lyckats gå upp i vikt? Hur går det till egentligen? Jag måste ha världslätt för att gå upp i vikt.. Hur mycket jag än tränar.
Skitjeans.

Potatis

Nu fick jag ångest över min näsa. Usch vad stor den såg ut.
Det är Elin & Samis fel. De har alltid mobbat mig för min näsa.

Psyko

Jag vet varken ut eller in numera. Jag vet inte vad jag känner och jag vet inte vad jag vill. Jag vandrar runt utan någon större lust till att göra någonting speciellt och istället har en ångest tagit plats i min kropp. Motivation till allt är borta. Ångesten gör att jag känner mig som ett litet barn som inte kan ta egna beslut, inte kan stå på sina egna ben. Jag vet inte vartifrån den kommer. Jag vet inte varför den har anmält sig som närvarande. Jag vet bara att den har nästlat sig in i allt jag tänker och gör. Jag har fått ångest för de minsta lilla.

Jag vågar inte ringa till min frisör. Jag har sådan ångest över det. Jag minns inte hans namn. Han har ett konstigt namn, han dendär som gått över till Karma. Jag vet inte vad han heter och tänker inte krångla mig in i något om det. Jag vet inte när jag vill ha en tid, allt blir bara jobbigt, när man än ska ha den. Inte på träningsdagarna, för då kommer allt i obalans, inte andra dagar heller. Orka åka då. Orka åka in till Borås i största allmänhet. Vad ska jag göra med håret om jag bokar en tid? Vad ska jag säga? Vad ska jag ha på mig? Hur ska jag se ut? Alla dessa ångestladdade frågor.

Tror det har sin grund i allt framtidssnack som är överallt nu för tiden. Jag gillar det inte. Jag har inte bestämt något om vad jag vill göra sen, låt mig vara ifred! Tandläkarteamet pressade mig igår, jag mådde jätte dåligt av att ligga där och behöva berätta att jag inte gör något. Att försvara mig att jag faktiskt inte vill bara gå hemma på dagarna. Det är inte min dröm direkt. Jag vill göra något. Men jag vet inte vad. Se, det har gjort mig till ett psyko. Det har tagit över min vardag. PsykAnna, det är jag. Tandläkarns fel.

Hopplöst

Ska bo hos min syster och hennes boyfriend i två nätter/dagar nu. Börjar fint. De har fått hem sin nya tv. Jag rymde in hit, de sitter där och kollar. Elin sitter och klagar, frågar om den verkligen är bra. Sami som är tekniktönt suckar och säger ja. Detta händer 5 gånger i minuten. Nu har det börjat låta lite mer irriterat där inne. Suck, suck.
Jag och Nastie sitter här och tänker på blommor istället. Fast, jag tror att jag ska gå och se till maten. Någon måste jhu göra allt jobbigt med. Jäkla negerjobb.

Fri

Mitt liv utan mens är för det mesta helt underbart. Men, det tycks även hinna ikapp mig lite då och då. Inte allt för ofta. Men vissa dagar blir verkligen en berg och dalbana. Mycket värre än hur jag var på den tiden jag hade mens for real. Jag hade inga större problem med det egentligen. Jag bara älskar att slippa ifrån det, inget krångel what so ever. Sen kommer som sagt det gamla vanliga små dagarna ändå. Men, jag slipper själva mensen. Det är en vinst i sig. De uppblåsta dagarna skulle iofs jätte gärna få försvinna med. Men, whatever.

Igår hade jag en riktig uppochner dag. Jag höll på att börja gråta lite när som. Mest när jag hörde Tomas Ledin när jag åkte bil. "Men nu frågar du mig med gråten i din hals, är det mig du egentligen vill ha?". Åh, mina ögon blev fyllda vips, som tur var svängde jag samtidigt in på gatan här hemma. Kunde slippa undan snabbt och lätt.
Resten av dagen ville jag bara se på romantiska filmer, so badly. Wedding Date blev min räddning på kvällen. Jag satt och hade det mys med mig själv. Underbart.

Idag har jag kommit ur det igen. Ingen fara på taket, jag kan se vad som helst. Ska på bio sedan, Bourne Ultimatum. Den är nog inte så kärleksfull. Jag gillar action. Mhm.

Fool Me, Fool Me

Nu har jag suttit och kollat på "The Wedding Date" eller något i den stilen. Riktigt på humör för romantiskasmörfilmer blev jag. Den var mysig. Så nu har jag kommit på hur jag ska träffa min super heta man.

Jag ska naturligtvis leta rätt på en bästa av de bästa, den snyggaste eskorten som finns. Sen ska jag vara allmänt cranky mot honom, väldigt obekväm sådär. Sen, så öppnar jag upp mig och får honom att inse vilken vacker varelse jag är. När han inser detta, så inser han med att jag inte bara är ett jobb för honom. Han är så lost in me. Han ger mig mina pengar tillbaka (tur, påsåvis kan jag ju anlita den dyraste?) och är min, bara min. Väldigt läcker och min vill säga.
Mmm, så lyckliga vi ska vara.
En liten fråga bara...

Vart hittar man manliga eskorter?

Födelsedagspresent Önskan 3

MÅNS!
Gimme Gimme , Gimme Gimme.

Shopping

Jag prövade i övrigt hela Åhléns utbud av svarta jeans igår. Spännande.
Hittade ett par.
Plus t-shirts.
Plus smycken.
Plus knästrumpor.
Plus en sjal.
Plus ett rosa band.
Plus bikbok trosor(!).

Great.

Sen blev jag kär i en uggle tröja med. Måste nog köpa den.
Ohoo, ohoo.

Den Berör Mig

Jag och Amanda vandrade in på Thriller Live igår. Hon hade fått fribiljetter av far sin. En klart godkänd fredagskväll. Han har ganska bra musik. Sen fanns det en sexysexy negerman med två meter långa ben och rastahår. Oho!

Jag fann mig själv sittandes intalande mig själv:
"Anna, gråt inte. Förfan Anna, ta det lugnt. Inte gråta. Det är inte hemskt.. Åh, stackars elefant. Nej, inte tårar i ögonen. Det är lugnt. Heeeeeemskt. Luuuugn...." När det visade följande video. Åh.

...

Jag bestämde mig för att säga nej, tack iallafall. Tänk om jag förvandlas? Aaah!

Eller?

Det kanske är som i Skönheten och Odjuret?
Vad tror ni? Jag avvaktar så länge...

Inte För Att Vara Sån, Men...

Alltså, är man inte kompis med mig sedan innan på något sätt och jag kan intyga så är inte fallet. Hur tänker man då när man skicka iväg en vänförfrågan och detta är vad jag får se?
Jag förstår det då inte iallafall. Inte alls. Blir ett nej, oohja.

Födelsedagspresent Önskan 2

Jag skulle kunna tänka mig en rosa laptop med. Det finns en massa massa därute.

Vänners Vänner

Hur kommer det sig att oftast när man träffar en kille. Spelar ingen större roll om det är casual eller på en fest. Om det är en date eller bara ett ragg. Att de alltid har vänner som är snygga? Vännerna brukar alltid vara mycket snyggare. Hur går det till? Om den första man hittade redan är snygg liksom? Men, det är alltid så. Iallafall när jag är ute, hittar man en snygg kille och flirtar järnet med honom, så dyker hans bästa kompis upp en minut senare och är fucking underbar. Inte verkar han heller ha någonting emot att bli flirtad med, men han skulle aldrig drömma om att sno en av sina kompisars ragg. Åh, snygga killar kommer alltid in senare i bilden helt enkelt.

Fast, det är ganska härligt om man ser över sina killkompisars umgängeskrets. Oh, vad många snyggingar man kan hitta där. Mina killkompisar bryr jag mig inte så fruktansvärt mycket om hur de ser ut och jag skulle inte vilja ha dem som något annat än vänner. Kan det bli mer perfekt då? För om de är mina vänner så borde de väl kunna låna ut sina snyggingvänner till mig? Bara lite? Åh, me like.

Uggla

Idag är en såndär dag, en av den typen jag lätt hade klarat mig att leva utan. Allt känns bara jobbigt, jag har ingen aning om varför. Ingenting speciellt har hänt, utan det bara är en typisk hopplös dag. Jag har nu legat i min säng någon timma (inte sovit tills nu, utan jag har varit uppe och vandrat emellan...) och stirrat in i en av kuddarna. Tänkt på allt och inget. Allt blir jobbigt att tänka på en dag som denna med, bara för att sinnet är fullt inställt på hur tråkigt och hemskt allt är idag. Därför borde man försöka undvika promenaden längs med Memory Lane, men att dra ett smart drag har aldrig varit min starkaste sida. Usch. Risken är även rätt så stor att om ni skulle springa in i mig idag så skulle jag a) Vara knäpptyst och stirra ner i golvet eller b) Vara hemskt otrevlig. Jag har en liten känsla om att det är bäst att jag håller mig här på mitt rum i min ensamhet idag. Ingenting är roligt, stackars hundar. Jag har inte orkat samla ihop mig tillräckligt för att gå ut med dem, de har bara fått vara ute och leka i trädgården. Men, det är faktiskt jakt ute, vilket gör att gå ut och gå mycket hemskare. Vart man än vrider och vänder sig här i Bollebygd, så hamnar man jhu i skogskanten. Vill jag springa in i en jägare? Nej. Vill jag springa in i en älg? Nej. Vill jag sitta hemma och uggla? Ja.

Christer Fält lärde mig att slagugglor är de coolaste ugglorna btw. Ska man ut och leta efter dem måste man ha en boll ovanpå hjälmen man måste ha på sig. För tydligen är de lite boxvänliga. Har man den där bollen, så slår de tydligen på den istället för att spräcka skallen på en. Bra att veta om man någongång skulle ut och leta efter Slagugglor menar jag.

Födelsedagspresent Önskan 1

Jag önskar att jag hade min alldeles egna Ari Gold i garderoben som jag kunde plocka fram när jag ville. Oh, han hade nog fått vara ute mycket och sträcka på benen. Hans giftiga underbara tunga skulle förgylla mina dagar oerhört. Ge mig!

Koll

Jag har ett allvarligt problem. Något som upprepar sig gång på gång, gällande diverse saker. Finner jag mig någonting som jag gillar och faller för, så kan jag inte minnas hur det ser ut. Inte alls, eller jag tror att jag gör det. Men är inte säker. Vilket ofta kan medföra problem.
Av typ:
a) Jag kan inte köpa ett klädesplagg, för jag är inte säker på om det var det där plagget jag såg förra veckan och gillade. Det kanske inte är samma? Kändes det såhär? Oftast infinner sig nämligen inte samma känsla igen. Typiskt.

b) Jakten efter en pryl kan bli lång, otroligt lång. Eftersom att jag i brist på minne hittar på egna detaljer. Min höstjacka (som jag nu har köpt iallafall) var jag helt säker på innehöll rosa detaljer. Men inte fann jag någon sådan jacka. Jag fick inse att det var den vanliga grå. Efter många om och men.

c) Det blir pinsamt. Jag faller lite smått för eller har iallafall intresse för en kille. Men kan inte helt säkert minnas hans utseende. Följande scenario händer på uteställe i Gbg:
Jag står och stirrar någon minut på en kille.
Killen stirrar tillbaka, men säger inget eller ger ifrån sig några signaler.
-Shit, antingen är han killen därborta i baren fruktansvärt lik Varbergaren eller så är det han! Han vet jhu vart jag skulle, men. Alltså jag är inte säker. Han kanske liknar?
(Mastermind som jag är knåpas det ihop ett sms.)
"Hey! Så, vad har du för dig nu ikväll då? Puss"
(Någon minut senare ramlar det in ett sms.)
"Det vet du redan"
Jahopp, det är alltså han, jag har stått och stirrat som ett frågetecken och uppenbarligen har han haft koll. Säkerligen roande. Pinsamt för mig i vilket fall.

Kan man inte ens få minnas säkert hur en kille man är intresserad av ser ut? Jag är alltid så. Hmm, det där kanske var Varbergaren?
Åh, shit.. Jag tror att det där kanske var -?
Hörrú, var inte han lite lik han?
Varför? Ska någon annan behöva hålla koll på vad jag gillar?

Mystik I Vardagen

Alla har vi väl våra moments, minst sagt. Ibland stämmer allt och man är på topp, eller så är allt totalt åt helvete. Men, alla är jhu inte lika mycket på topp även om de har en toppen dag. Allt beror jhu helt och hållet på vad man har för ursprungsmaterial. Jag har inga problem med att förstå mig på detta, speciellt fixerad vid ytan som jag är. Visst, allt som finns där inuti spelar säkert en jäkla roll någonstans i det mysteriska spelet Relationer. En stor fet roll. Men, det är en roll som utvecklar sig sakta med tiden. Till en start så är det bara en liten biroll, som ger lite extra, eller drar ner betyget. Men inget som läggs speciellt stor vikt på. Jag har rätt, eller hur? Ju längre tid det går, desto mer plats tar sedan insidan och ibland kan tillochmed min favorit utsidan slås ut ur tävlingen totalt. Liksom, det finns människor som bara för att de har hittat någon som de älskar både till det inre och till det yttre lägger av med att bry sig om utseendet totalt? Where's the fun in that? Är det inte lite kul att även om man älskar insidan hos någon? Även få gilla det yttre? Att den är lite fin ibland? Eller? Kanske bara är jag som sätter sånna höga krav? Jag är kanske en komplett idiot, vem vet? Inte jag iallafall, men jag lever hellre som en idiot än en bra människa om så nu är fallet.

Ett annat fenomen som fascinerar mig stort, som kanske lite kan kopplas till det där med moments. Är mega snygga killar med as fula tjejer. Detta är ingenting som är ovanligt, inte alls - tvärtom. Gå ut på stan och det är vad du finner. En jätte snygg kille? Jaha då har han en ful tjej på armen. Varför? Hur föll han för henne? För i sina bästa dagar så kan de oftast inte ens bli lite snygga de dära tjejerna. Vilken jäkla outgoing insida hon måste ha, som kan lysa igenom hela fulheten och ta över den stackars pojkens sinnen. Hur lyckas man? När gör man detta? Faller killen för dig bara du går förbi? För att din personlighet gör en plötslig attack? Eller får hon haffa tag i en snygg kille på stan och sedan hålla i för glatta livet och prata på. Prata prata prata, för att visa sitt inre? Det är ett mysterium för mig. Snälla, let me know how it works...
För, alla dessa killar kanske inte är så utseende fixerade (uppenbarligen) men det är fortfarande ett stort steg till att då först få en attraktion till någon. Konstigt. Oh, tänk hur det blir i det förhållandet när tjejerna slutar bry sig om hur det ser ut med. Gosh, om andra förfaller . . .

Och gnäll inte på mig. Mamma gör det tillräckligt. Jag får höra så ofta det passar in, att det är insidan som räknas. Jag svarar oftast med ett fnys. Insidan kommer sen, efter en säsong eller två.