Jag har väldigt svårt för att förstå mig på hår. Hår är en väldigt konstig uppfinning minst sagt. Jag är näst intill allergisk mot kroppshår. Hår på armarna är något som tar emot väldigt mycket att ha - men skulle man göra något åt det så får man alltid skäll av någon.
(Been there done that..) Så det får väl vara där det är.
För att inte tala om benen! Oh my gah, det har jhu inte att göra med att man ska visa benen för någon annan att de ska hållas kala inte... Nej, för att själen ska må bra, måste benen vara hårfria, helt klart. Jag mår sjukt dåligt om jag upptäcker att det är lite för mycket hår någonstans, panik. Bara att utföra den hemska hemska ritualen med rakhyveln, jobbigt är det. Men mödan värd, väl efteråt.. (Vaxning är lite farligt - minns när jag plågade syster med vaxning av ena armen. Det verkade göra riktigt ont, när vi väl var klara med den, så var vi jhu illa tvugna till att göra den andra med. Vill man vara fin får man lida pin. Sure, men så farligt behöver det inte vara..)
Nae, kroppshår har ingen funktion och borde försvinna med en mutation, helst nu..
Åandra sidan förstår jag mig knappt på huvudhåret heller, det är mest bara komplicerat tycker jag. För i min värld, mitt hår beter sig aldrig som det ska göra. Inte någonsin, eller jo kanske om man står hemma framför spegeln och fixar i ordning sig. Är as snygg, men rör sig en meter ut ur rummer och allt raserar. Mitt hår kräver inte ens vind eller något sådant, det fixar allt själv. Gravitationskraften i mitt hår är stor, tydligen.
Nu har jag iallafall varit hos min frisör idag och klagat på den senaste klippningen, hon var lite små grining i början. Men rättade till det jag klagade på, så nu ska det slitna vara borta.. Vi hoppas på det. Känns bra just nu iallafall. Men det värsta är, jag ser fanemig ingen skillnad när jag går och klipper mig numera, mitt hår är bara långt. Enbart långt, så det syns jhu inte om hon kapar av en decimeter, whatever liksom.
Det känns jhu bra, eller inte..
Därför har jag nu fått en fixidé om att jag ska göra något drastiskt med håret. Så kanske någon människa utöver mamma (som känner sig skyldig att säga något och som vet att jag varit och klippt mig) kan se skillnad och ge komplimanger. För självklart ska det jhu bli fint med. Men hej, det här inget som är säkert. Bara jag som sitter och fifilurar i brist på annat att göra liksom. Men idag slog mig tanken att jag kanske skulle kapa av massa på håret, inte upp till öronen kanske. Men lite lagom kring axlarna eller något sådant kanske.. Kanske. För färgning har jag jhu redan gjort, trivs hyfsat bra som brunett - och blond får jag jhu inte bli igen för mina vänner. De klagar bara på mig och envisas med att jag bara ser konstig ut i det, tack.. Så brunett it is. What to do? Vågar jag, kapa av mig håret? Tveksamt.. Men det är i vilket fall ett senare problem iofs..
Ska inte klippa mig på ett tag nu igen..


Fick även en fixidé om att jag kanske skulle testa att gå till min gamle kära frisör, Miquel (tror det var så han hette iallafall). Var inne på HBC och snokade efter honom idag och till min stora förskräckelse var han inte där, någon annan man utnyttjade hans ljuva stol längst in i hörnet. Tusen gastar skrek inom mig i panik, men lungt och stilla var jag jhu tvungen att gå fram till disken och fråga lite diskret efter honom, om han jobbade kvar eller inte. Och då, då fick jag reda på att han bara bytt salong, till Karma minsann, jahaja - tänkte jag och det blev återigen lungt och stilla inombords. Dock var han pappaledig sa hon. What? Är han inte bög alltså, tänkte jag då. Men jag gillar honom lika mycket oavsett, självklart. Jag spionerade lite lätt in genom fönstret vid Karma när jag skulle ta bussen hem, men skymtade honom ingenstans. Så, kan någon tala om för mig hur länge en pappaledighet pågår? Så jag kan få klippa mig hos honom igen..
Me want to. Really.
Jaja, så länge får jag väl fortsätta kämpa på med mitt hår som det är nu, försöka göra något bra av det. Vi kan jhu alltid börja med att trolla bort utväxten.. Ett steg i rätt riktning. Sen ska jag fifilura vidare...