Alla mina vakna minuter idag har på någotvis varit väldigt mulna.
Jag vet inte vad det är, (tror att det kan ha en god grund i att hundarna har väckt mig till och från sen klockan var 4 iofs) men det känns inte bra. Vill även påpeka att det inte har något som helst att göra med att det är alla hjärtans dag, för jag orkar faktiskt inte bry mig om det. Det är alltså inte en föreliggade orsak till mitt humör, punkt slut.
Allt som har skett idag har bara fått mig väldigt mycket irriterad - mer än vanligt så att säga.
Så fort hundarna har gjort något litet fel har jag fått bita ihop ordentligt för att inte börja skrika över hur arg jag varit - istället har jag väst genom tänderna och försökt se glad ut.
Har nog inte funkat så bra.
Usch, känner mig på sådära riktigt jäkla dåligt humör. Ännu roligare blir det när man tänker på att man måste städa för att det ska komma hit folk ikväll. (Som jag förövrigt hoppas blir kul, även för mig. Blir typ de första människorna jag talat med på flera dagar.) Jag gillar inte att städa, inte ens lite granna, ännu värre är det iofs att bädda och det är i stort sett avklarat. Puh, något som känns bra ändå.
Sedan har jag i princip ingen mat hemma, men jag är liiite för lat för att orka ta mig upp till affären just nu. Jag klarar mig nog en dag till på det jag har skulle jag tro. Behöver jhu inte vara någon storätare direkt, nejdå - kanske blir lite enformig mat. Men det är faktiskt snö och äckelhalt ute.
Då är det värt att äta enformig mat, lätt att det är.
För övrigt fällde isen mig igår med, sträckte nog varendaste liten del av kroppen som man kan sträcka i alla mina försök att rädda min heder och hålla mig ifrån marken.
Det gick finfint, ett litet tag. Sedan drog hundarna iväg - kanske i koppel, kankse inte. Känns bättre när möjligheten finns att det var deras fel..- och jag föll pladask.
(Undra om mina knän har blivit blå ännu - måste undersökas sedan..)
Efter det fallet fick jag sådan panik över att jag ville komma ner i dalen igen, där snön och isen knappt existerade - så jag ramlade igen. I princip på samma fläck som gången innan. Ajajaj..
Har jag nämnt att jag inte är något större fan av vintern?
Jag vet inte vad det är, (tror att det kan ha en god grund i att hundarna har väckt mig till och från sen klockan var 4 iofs) men det känns inte bra. Vill även påpeka att det inte har något som helst att göra med att det är alla hjärtans dag, för jag orkar faktiskt inte bry mig om det. Det är alltså inte en föreliggade orsak till mitt humör, punkt slut.
Allt som har skett idag har bara fått mig väldigt mycket irriterad - mer än vanligt så att säga.
Så fort hundarna har gjort något litet fel har jag fått bita ihop ordentligt för att inte börja skrika över hur arg jag varit - istället har jag väst genom tänderna och försökt se glad ut.
Har nog inte funkat så bra.
Usch, känner mig på sådära riktigt jäkla dåligt humör. Ännu roligare blir det när man tänker på att man måste städa för att det ska komma hit folk ikväll. (Som jag förövrigt hoppas blir kul, även för mig. Blir typ de första människorna jag talat med på flera dagar.) Jag gillar inte att städa, inte ens lite granna, ännu värre är det iofs att bädda och det är i stort sett avklarat. Puh, något som känns bra ändå.
Sedan har jag i princip ingen mat hemma, men jag är liiite för lat för att orka ta mig upp till affären just nu. Jag klarar mig nog en dag till på det jag har skulle jag tro. Behöver jhu inte vara någon storätare direkt, nejdå - kanske blir lite enformig mat. Men det är faktiskt snö och äckelhalt ute.
Då är det värt att äta enformig mat, lätt att det är.
För övrigt fällde isen mig igår med, sträckte nog varendaste liten del av kroppen som man kan sträcka i alla mina försök att rädda min heder och hålla mig ifrån marken.
Det gick finfint, ett litet tag. Sedan drog hundarna iväg - kanske i koppel, kankse inte. Känns bättre när möjligheten finns att det var deras fel..- och jag föll pladask.
(Undra om mina knän har blivit blå ännu - måste undersökas sedan..)
Efter det fallet fick jag sådan panik över att jag ville komma ner i dalen igen, där snön och isen knappt existerade - så jag ramlade igen. I princip på samma fläck som gången innan. Ajajaj..
Har jag nämnt att jag inte är något större fan av vintern?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar