Not so deep

Jag kom precis hem från julbord/barhäng med jobbet. Hel festligt.
Började med att ta en drink innan allt med Ingela. Sedan julbord + drinkar med stockholmarna.
Som dagen till ära var hel festliga med. Jag blev lite mobbad för att jag var ung och sådär, men det hör till. de beställde tillochmed in en Hotshot bara till mig för att jag skulle uppleva deras 80 tal, typ.. Kul. Jag har nog inte haft en sån här kul kväll på evigheter... Annorlunda.

Mamma hämtade mig på beställning. Om det hade varit pappa så hade han ramlat ur stolen över hur mycket jag pratar, men neejdå. Jag pratar kanske mycket i vanliga fall, men, kanske aningens mera när jag har druckit lite. Jag är inte alls full, men inte heller nykter. Ballans kallar jag det här.
Typ. Eller perfekt kväll.... God natt!

Pappa

Varje eftermiddag infinner sig på något vis en tomhet här hemma. Inte jätte stor och påtaglig, men när man väl känner efter så finns den där. Man vet att runt 16 snåret kommer alltid pappa hem från jobbet. Då finns han här.
Det har nu gått 2,5 vecka utan pappa i hemmet. Jag har inte insett att han är borta på riktigt tror jag. Även fast vi inte har träffats på så länge så har hjärnan inte kopplat det. Frågan är om den kommer att göra det innan dess att han är tillbaka igen i December. Två månader känns som en evighet när man tänker på det. Men tiden bara rusar förbi. Även fast jag och pappa inte har den tightaste relationen eller pratar jätte mycket när han är hemma så känns det konstigt att vara faderlös i två månader. Det känns tomt när man firar sin födelsedag och pappa inte är där. Det saknas något när man tillåter sig själv att känna och tänka efter. Jag saknar honom. Jag saknar den tryggheten jag får av min pappa. Jag vet inte hur man bättre ska beskriva det. Min pappa får mig att känna mig trygg, det är inget min pappa inte kan göra eller fixa, typ. Nu är det borta. Det finns i Iran. 5,5 timmar bort. På skype. En bit av en saknas.
Men vi trotsar detta och klarar oss bra här hemma tycker jag. Visst är det mer krävande att vara två i huset med alla hundarna och allt tar ju mer tid osv. Men vi klarar det bra. För jag har ju faktiskt min mamma hemma. Hon är inte så pjåkig hon heller.

Men jag saknar dig pappa!

Spin me around

Spectacular, spectacular!
Den snurrar runt runt runt i mitt huvud hela tiden. I takt med, twhiththwiththwith.. Love it.

Elin skrattar högt för sig själv...

Varje gång..

Sedan sist:

Har jag:

• Blivit a brown haired girl igen
• Träffat Amanda hela EN gång(?!)
• Börjat träna
  
• Börjat plugga till ekonom i Borås
• Träffat min kusin för första gången
• Tjockat till mig för att godisförbudet bröts
  
• Klarat en matte tenta
  
• Slutat plugga till ekonom i Borås
• Varit ute hela, en gång. Står mycket ut och gå i kalendern dock...

Det var nog det, typ. Säkert inte så himlans mycket mer...




Finns i mobilen:

• mest bilder på min hund.
• en bild på lasagne (en liten bit av himlen?)
• Ego bilder i alla olika former.
  
• Promenad bilder. Hösten är för härlig. Jennifer smutsig.
  
• 2 bilder på flygplan på himlen. De skulle säkert till någon härligstans kände jag.

Smakprov...

Jag skrattar för mig själv...

Jag har alltid trott att kort/kod tjuvarna har varit diskreta?

Gatans knäppskallar

Det står nog klart nu, det måste vara så grannarna ser på oss i huset på hörnet.
Anledningen? Mor min har införskaffat sig ännu en liten hund. Summa summarum, vi har fyra hundar här hemma. Galet värre. Så nu består mina dagar av att passa lillan, den gula, Puma. Hon är väldigt söt, men jag uppskattar mycket min sömn på morgonen. Något hon inte har lärt sig att förstå ännu. Men det kommer väl snart hoppas jag. Men en sak är bra. Så länge man måste vara hemma med henne på dagen, så har jag en undebart bra ursäkt till att sitta hemma och se på OS. Underbart. Det måste jag minnas sedan när jag någon gång i framtiden ska skaffa barn, att det vore väldigt käckt att tima in detta med ett kommande OS. Perfekt att sitta hemma och roa sig med hela dagarna. Jag har blivit beroende. Se, nu fick ni ännu en anledning till att tycka att jag är konstig. Listan blir bara längre och längre.
Men jag har numera fyra söta hundar.. Jag vet inte om det ger mig ett plus eller ej?

Omtänksamt

Okej människor. Känn er utmanade! Som tidigare nämnts så önskar jag mig Måns eller Jocke Berg i födelsedagspresent.
I helgen försökte då min bästis få med sig en Måns-look-a-like inslagen i rosett till mig. Jag fick en bild mitt i natten på honom - Visserligen en dålig bild, men vad gör väl det? Man ser ju ansträngningen hon har gjort. Åka till Malmö och leta upp en främmande Måns-man. Är hon världens sötaste eller vad? Visst, det är inte orginalet, men jag kan gå med på en väldigt bra kopia. Så nu vet ni, vad som krävs. Amanda ligger högst i kurs, speciellt efter det här.
Keep on going people!


Den främmande "Måns-mannen",
även om det inte syns på bilden, men jag litar på Amanda.

Anna and Amanda sitting in a tree

Perfekt

Regnet bara öser ner mot rutorna, ljudet är underbart. Jag ligger i mörkret och bara är. Bara lyssnar. Kan man somna till ett härligare ljud? Ge mig lite mer blåst så är det visserligen strået vassare. Men, man ska inte klaga.

Jobbigt

Som större delen av sommaren är jag nu återigen ensam hemma, fast denna gången tog de även med sig min lilla pärla. Villket sved aningens mycket. Men, man kan inte sitta och tänka på det, så jag slog mig ner här framför fönstret och kollade och lyssnade på regnet. Det är kärlek. En trygg känsla på något konsigt sätt. Jag kan inte förklara det, it's just the way the cookie crumble.

Med fötterna på fönsterkarmen sitter jag istället och funderar. På allt möjligt. Mest på hur deprimerad jag blev av att ställa mig på vågen. Att jag alltid ska envisas med det, speciellt när den är så ond. Här har man känt sig jätte duktig och trott att allt gick åt rätt håll, yeah right. Väger mer än på mycket länge. In ya face beatch! skrek den med en inte så himla trevlig ton. Blä! Men, nog deppat om det, vi fortsätter här på våran hyfsat fina bana, så kanske den kan le mot mig nästa gång.
Nu är istället frågan; Ska jag gå upp till Jennifer, eller ta bilen och istället åka och träna sen? Jag vet att jag har sagt att jag älskar regnet, men det tar lite emot att ge sig upp på berget ändå. Jag kommer vara dyblöt när jag kommer fram. Men, om jag hittar min regn jacka så smattrar det ju å andra sidan väldigt mysigt när man har luvan på sig... Svåra val.
Speceillt när jag mest känner för att lägga mig i sängen igen och lyssna till regnet. Kanske får bli att åka och träna sen innan jobbet ändå. Låter som en bra idé...

Ett helt ytligt inlägg, Once more

Jag har dividerat lite med mig själv ett tag, vad jag har kommit fram till?
Att denna mannen är gudomlig - inte för att det var något nytt men ändå. Det nya är att jag hellre hade tagit denna mannen än Måns. Det är stort, det säger mycket. Men jag kan inte hjälpa det. Man kan lätt glömma bort det lite, men varje gång jag får syn på honom så slår det mig - hårt. Man blir "lite" kär. Sådär löjligt småflick kär, fast i vuxen form. Typ.




Så nu säger jag till i god tid, alla mina vänner. Till min 20 års dag så önskar jag mig
a) Jocke Berg
b) Måns
(Man ska ha fötterna på jorden, så jag låter Johnny och alla Hollywood hunkar vänta.)

Sen måste ni ju medge att jag är en mästerfotograf med. Ni skulle se min film! Ojoj!

Läckert

Det funkar! Imponerande.. Eh, för jag lär verkligen utnyttja det här.. Ohja!

Det åskar

Jag kan inte hjälpa det. Jag gillar åska. Och när min möjlighet till att sola försvann så bestämde jag mig för att göra det bästa utav saken. Lägga mig framför garaget och bara lyssna till åskan. Lite futt regn kommer det då och då med. Men, jag tycker det är mysigt. Sen kan jag ju pröva att mobilblogga med. Vilken dag!

Never Stop

Nu sitter jag här. Hemkommen tidigt från jobbet. Klibbig av värmen som har hängt över mig hela dagen. Svullen som fan, rent ut sagt - inte ens mina nya skor kan jag få på mig. Just det gör att jag ogillar värmen. Sen att det kanske är okvinnligt att svettas och sånt är en annan sak, men att inte kunna få på sig sina fina nya skor är upprörande. Hur som helst. Här sitter jag iallafall. Och funderar. På vad jag egentligen hade tänkt skriva. Men jag kan inte riktigt erinra mig det (stavas det så?). Det finns så mycket som inte hamnat här, samtidigt väldigt lite. Nu har allt försvunnit iallafall.
Nu sitter jag och äter mina stackars Never Stop som jag längtat efter i en månad. Jag äter dem nu för att de måste ta slut. Det var jätte gott i början, men nu efter halva påsen, så mår jag mer illa. Smugglar ner en och annan till lilla vovven. Men, det ska ju vara gott med Never Stop så jag äter jag med. Det är en princip sak. För imorgon ska jag som så många gånger förr börja vara nyttig. Kanske helt lägga godis och sånt på hyllan ? Kanske.
Måste bara få slut på påsen... Men namnet känns så talande. Never Stop...

Sex and the City

Jag kan meddela världen att jag är redo för att se Sex and the City-the movie nu med. Har plöjt igenom serien. Kändes bäst att ha sett den innan. För till skillnad från resten av världen alla kvinnor så har jag aldrig riktigt följt det. Sett ett avsnitt här och där liksom, men inte mer.
Så här i efterhand så kan jag säga att jag inte ångrar mitt beslut av att bara ha strötittat heller. Är verkligen hela den kvinnliga befolkningen så, jag vet inte ens vilket ord som passar, utsvultna och korkade att de på riktigt kan tycka att det är det bästa som någonsin hänt? Det är ju bara samma sak all over again. Om och om igen. det har sina stunder, men.. Knappast en super hit. Men, man är liksom tvungen att ha sett det, annars kollar alla snett på en. Så, filmen ska också ses, bara för att.

Är det bara jag som är konstig?

Insight

Hur är det möjligt att Göteborg känns helt öde en fredags kväll i juli? Hade alla förflyttat sig ner mot sydligare breddgrader för att kolla på bilder eller vad? Något skumt var det iallafall. Tur att man har en kompis att roa sig med lite iallafall, fast än det inte blev en sån kväll som vi hade tänkt oss. (Det blir aldrig som man har tänkt sig..) Men, jag fick iallafall en Frozen Strawberry, så jag ska inte klaga...





Sen var det dags att ta sig hem med. Snäll som man är så hoppar man av nere vid skolan med Jennifer. Ajaj, läskig väg att vandra själv. Ni kan ju se själva... Men jag klarade mig hem. Puh!

Tråkmåns

Jag vet inte alltså, jag ska inte säga att jag inte har haft kul idag. För det har jag. Absolut. Iväg bar det till Rickard och Therese. En lite förtidig kräftskiva. För de som äter kräftor vill säga.
Dagen börjades fint med att stå och se tjock ut i diverse kläder och med att tillsist välja en klädsel som lika bra som något annat visar hur man ser ut. Klänning i mitt fall. Slashignore på hur kroppen ser ut liksom. How ever, uppe hos dem vid tre snåret. Sedan har det flutit på. Dricka, bygga tält i regnet osv. Äta kräftskjärtar med potatissallad and so on. Men, grejen var som så att de allra flesta människorna idag kändes ganska tråkiga. Jag rår inte för det. Det är så jag känner det. Det är nog därför min syster vid det här laget tycker att jag är as tråkig. Människor har suttit inne och kollat på tv sen klockan 20.00 liksom. Vi var ett gäng på 5 som satt kvar ute i tälten och pratade och drack. Sen tog det endaste goda som fanns kvar att dricka slut. Då kände jag inte för det alls längre = Jag blev tråkig i alla andras ögon. Ganska hemskt, men sanningen. Jag mår dåligt av att dricka öl, det är ett facit jag är säker på. Minst sagt. Och jag mår inge vidare av att blanda cider, vin och sprit heller för den delen. Jag nöjde mig med några drinkar och cider. Ville inte mer. Så jag fixade skjuts hem för mig och lilla Nastie ( Som ingen brydde sig om, som satt själv ute i regnet.) med den söta Foffen. Underbart. Så nu sitter jag på Säteriet och är säker på att de andra tycker jag är tråkig. Men det skiter jag i. Hellre tråkig än illamående.
Gud vad gammal jag låter.
Men, sån är sanningen. Hellre det. Men till stor del var det en bra dag. Om inte alla tidigare hade varit tråkiga, alla hade kunnat strunta i att tjafsa och så vidare. Men, ingen är perfekt.
Jag är tråkig tillexempel, alla har vi våra brister.
Look of the day:

Bekräftelse

Visst är det väl ändå ett tecken på att man är oerhört vältränad när man känner att det riktigt drar/rycker till i bröstmusklerna när man lyfter två matkassar á max 5 kg/st?
Alltså behöver jag inte alls ha något dåligt samvete över att jag inte har tränat på länge. Perfekt.

Zara

Nu är jag något så ruggigt irriterad så det finns inte. Jag var inne i staden tidigare med Syz, hade väldigt trevligt. Kollade runt, drack kaffe(!), åt lunch och sådär. Det hela avrundade vi med att gå in på Zara uppe mot Kungsport. Jag fann mig världens goaste T-shirt och en kofta. När jag nu kommer hem upptäcker jag att larmet sitter kvar på T-shirten. Vafan? Hur svårt kan det vara? Uppenbarligen har subban larmat av tröjan då det inte tjöt när jag gick ut. Men ändå? Ska jag vandra omkring med ett larm i nacken? Nehej. Jag ringer och klagar. Det jag får höra är att jag får komma in och ta bort det. Hur kul är det när man bor i Bollebygd? Ska jag betala 100 spänn för att åka och få bort ett larm på en tröja jag redan betalt för? Nehejdu! Inte kan man få någon som helst ersättning eftersom att "det händer endast 1/10000, det är en mänsklig faktor som man inte kan räkna bort. Ibland sitter de lite svårt till och man kan glömma... Inget att göra något åt. Även om vi beklagar..." Det här är för mig en princip sak. Jag köpte en icke dyr tröja för 100 kr, ska jag behöva betala lika mycket för att kunna ha den på mig? Åhå, irritation!

Ps. Min pappa är bäst i hela världen, han knipsade bort det jäkla larmet. Tji fick de idioterna. Nu tänker jag vägra handla där. Bara gå till Brunnsparken. Allt är en princip sak. Och, ursäkta om det är en dum fråga? Men vad är det för jäkla larm man bara kan knipsa bort då? Är det effektivt? Eller är det enbart för att det har larmats av innan? Piper det om man knipsar av det inne i affären? Annars får ni här ett tips alla snattare... Vad vet jag. Jag är en betalare iallafall. En irriterad sådan. Men som gillar sin pappa väldigt mycket.

Forts.

Inget pang, pang. Om än nästan mördad av blickar från flickvännen. Men jag gillar mina nya drömmar, söta pojkar varje natt. Väldigt oskyldiga drömmar får jag säga. Jag känner mig nästan löjlig. Fast jag trivs, fick tillochmed en kyss inatt.. Mer än jag fick under psyko-perioden iallafall...

Ovant

Det känns underligt, jag drömmer inte längre en massa psykopatdrömmar. Om hur jag blir jagad, är jagad, blir skjuten - ja, utsatt för diverse alla konstiga grejer man kan tänka sig, som kan kopplas till CM. Det är väldigt skumt, jag har vant mig. Varje natt har det varit något nytt. I förrgår minns jag hur jag blev skjuten i magen. Det var inte trevligt. Men jag överlevde, och spånade vidare.

Inatt drömde jag om ett vanligt teenage party - någonstans i Bollebygd. Jag hade min super snygga kjol på mig - och var inte alls lika svullen som på midsommar- och var jätte lyckligt. Dessutom flörtade och fånade jag mig järnet med Miljösnubben från gymnasiet. Kul att han skulle dyka upp.
Snacka om vändning...

Läcker

Sista Criminal Minds-avsnittet sett nu. Ingen mer Dr Spencer Reid alltså. Illa. Jag är lite kär i Gubler. Lite akward sådär. Läckerbit!

Ett litet smakprov från midsommar i Benareby

Meet Johnny, en söt liten rackare - och sicka kyssar. Ojoj. Pojkarna föll pladask!

Fina flickor...


Kolla in min finfina slips jag fick av brandmannen själv?! Läckert?!


Poootatiiiis! Äntligen! Och en liten sötsak till hund.. Mums!

Det finns inget slut på hur himla konstnärliga och finurliga jag och min syster är, det ska ni veta! Så när ingen annan var intresserad av att bygga en midsommarstång, då tog vi saken i egna händer. tjusigt värre. Tog oss kanske 10 minuter, vi var lite under stress pga regn... Men självklart älskade alla den.. Who can blame them? (Och who can blame Neo för att älska mina skor? de är ju läckra...)




Jag avrundade kvällen i soffan, härligt!