Folk

Ibland så får jag förfrågningar av människor som jag inte är helt säker på att vi räknas som vänner fortfarande. Eller okej vänner kanske vi kan klassas som, men vänner som aldrig någonsin pratar med varandra. Typ. Det är inte ofta jag faktiskt går med på det de frågar, men ibland får jag för mig att det kanske skulle kunna vara kul att ses igen. Vi har ju faktiskt varit vänner sen vi var riktigt små. Men, samtidigt vet jag att tiden alltid har hunnit emellan. Förändrat både mig och dem. Ingenting är som det en gång var och all den tid som passerat utan att vi pratat har också gjort att vi inte längre vet vem den andre är. Vi har inget att prata om egentligen. Utan man är istället vänner på en ytlig nivå, i just sådanna kretsar kan jag inte känna mig bekväm om jag inte har en äkta vän vid min sida.

Ett exempel var när Vanessa skulle bege sig av till Cypern. Då var jag inbjuden på avskedsfest. Visst tänkte jag, jag och Jennifer går dit. Det är lugnt. Bortsett från att Jennifer i sista stunden inte skulle med, utan att jag fick gå själv.
Jag kände inte en kotte. Eller jag vet mycket väl vilka många är, har gått i samma klass och dyl. Men känner? Nja! Är vän? Nja. Är bekväm med? Nja. Så där satt jag. Vilsen. Men jag försökte allt. Men jag kan inte trivas med Bollebygdarna längre känns det som. Men jag skaffade mig One Night Friends från Borås istället. Med dem hade jag då kul ett tag. Så jag klarade mig. Men, nja, hellyckad kväll kanske jag inte skulle klassa det som.

Ännu värre blir det av att människor tar riktigt uggahlykort på en. Okej, påstå gärna att jag är pjåskig. Men, hey! Jag uppskattar inte när folk lägger upp riktigt fula kort på mig. Okej, jag påstår inte att jag är världens snyggaste människa som har den dära snygga smala vältanade kroppen. Men det är skillnad på det och se ut som man är ett riktigt fulltfetto som har samma sjuka som Michael Jackson. Eller? Jag föredrar mina egna bilder mycket mer. Pfft! Om man ska lägga upp bilder på mig, please lägg upp bilder som iallafall är liiite normala.

Gissa vilka jag har tagit...

Härligt

Det är skönt att veta att man är uppskattad...

Ice Ice Baby

Det här skulle vi gjort för länge sedan! Det är något vi inte alls förstår oss på och självklart vill dela med oss av. Kanske kan du lösa mysteriet? Håll i er, detta har förbryllat mig sedan midsommar!

Påsk=Äta

Okej, att påstå att jag gjort mycket mer än att äta i påsk vore kanske att ljuga lite granna. Men, faktiskt, så har jag tagit lite ledigt från det med. I lördags hade vi tillexempel en liten mini påskfest. 5 pers var vi, resten kunde inte på kort varsel. Så så kan det gå. Men vi hade då kul iallafall. Och då åt jag nästan ingenting alls! Det ni!
Sen återgick vi dock till de gamla hederliga frossandet. Igår var vi även ute och åt, kött som var o så gott. Ikväll blir det Bamboo för att fira farsgubben som fyller år idag. Grattis grattis! Men innan dess, så ska vi se på film och bara ta det lugnt. Äta.

Är man snygg så är man:
Ett litet litet smakprov

Bildbeviset

Jag Lever

Bara så att du slipper oroa dig. Jag finns kvar. Men mitt internet, samt min ork till att skriva ner alla mina smarta tankar har legat nere. Men, nu finns internet. Kanske tar jag migsjälv i kragen någongång snart. Kanske snarare än vad man tror. Men troligtvis inte i påsk. För då ska jag äta. Godis, onyttigheter.

Det var allt för nu.

Hjälp Sökes!

Människor, kom igen! Jag vet att ni finns där ute. Och att ni läser här. Sorry, ni är påkomna. Kan ni inte bara vara så snälla och hjälpa mig med en liten, liten sak? Jag måste verkligen bestämma mig för vilken väg jag ska gå med mitt hår nu. Därför tänkte jag tigga lite hjälp av er. Säg vad ni tycker! Okej?
Ska det vara ljust eller mörkt? Långt ska det bli, men det tar sitt lilla tag, för jag är för feg för hårförlängningar. Så nu snackar vi färg. Come on! Talk to me!

Förra Helgen

I lördags befann jag mig tillsammans med Jennifer återigen inne i Borås och dess nattliv. Närmre bestämt på X&Y. Jag vet inte vad det är med mig och gå ut egentligen. Alltså, jag kan väl kanske hålla med om att det inte är något superdrag i Borås, men är man på rätt humör. Så kan det bli kul. Att gå ut i Göteborg känns alltid omständigt på något sätt, allt blir krångligt och det blir på något sätt svårare att få en rolig kväll, för man måste tänka så mycket. Det finns för mycket och välja på kanske? Vad vet jag. Göteborg är iallafall nummer ett för mig. Men, jaa...

Hur som helst, i Borås var jag. Jennifer hade ont i huvudet och ville åka hem. Detta kom hon på kl 00. Det blev alltså att ta 01.15 hem. Jag var inte alls på humör för detta. Inte ens i närheten. Men vad gör man väl inte för sin vän? Men, jag tog mig rätten till att bli på mitt alldeles underbart tjuriga humör och var helt insnöad i min egna gråa och bistra värld. När jag är i detta stadiet, är det inte många människor som gillar och vara med mig. Lätt sagt. Många låtsas som att de inget märker, vilket oftast gör mig ännu mer irriterad, eftersom att de oftast själva gjort något som försatt mig i denna situation. Men vissa klarar av det bra, Amanda tillexempel, jag vet inte vad hon gör. Men man kan inte vara irriterad när hon är med, inte sådära charmigt superbitch iallafall. Hon gör något. Och det försvinner. Jätte käckt. Vore bra att ha när man är i Borås.
För i Borås kryllar det verkligen av otrevliga människor! Eller, så att säga, otrevliga tjejer. Tyknare "vuxna" människor får man väl leta efter? Det är ju ett mindre mirakel att inte jag började bråka med någon, när jag nu var så himlans irriterad redan från början. De är överallt. Usch. Men det är väl tur att jag är för klen för att fightas kanske, kasta någon kommentar kan väl alla. Men jag bråkar inte. Är för rädd för sånt. Helt klart. Men i Borås kan allt ske. Bäst att se till att man inte är agro när man är där på kvällarna helt enkelt. Bitchigare jäkla tjejer. Men, jag måste säga! Jag var sjukt duktig och bad om ursäkt till en tjej som jag var otrevlig mot, bara på impuls sådär. Jag kan när jag vill. Och var hemma klockan 02.