Suckie Suckie, Oh So Suckie

Jag är väl medveten om att bilden egentligen redan har gjort sitt.
Men den beskriver känslan så bra,
känslan över att behöva göra en prövning i Ma E.
Suckie Suckie.

Wierd

Amanda fångade så lyckat dagens happening i ord.
Picture this; vägarbetare med röda flaggor, arbetarkläder, slitna och en med rosa mössa.

"...Markarbetare, sådär runt en 50, smilade läskigt mot oss. Eftersom vi åkte tillbaks samma väg igen bara 5 minuter senare så fick vi precis samma behandling igen, bara väldigt mycket mer flirtigt, nu vinkade dom och hade sig dessutom. Det var lite scary. Men jag och Anna, vi, sega som vanligt... Vi satt som två fågelholkar och log lika mycket tillbaka och vinkade lite tafatt.

Mkt märkligt. Äldre män i konstiga rosa mössor eller gråblonda kalufser på huvet är i vanliga fall inte vår stil så vitt jag vet. Men visst, man ska aldrig säga aldrig."

Hmm, well well...
Det är väl det dära sömnproblemet som spökar...

Hush Little Baby

Sleeping Psyko

Nog för att vi alla har vetat att jag har något litet fel på mig. Men påsistone har det utvecklats vidare till någon djup psykisk störning.
De senaste veckorna har och kan jag
fortfarande inte sova på innern i min säng.
Jag, som alltid sover närmast väggen - vart jag än sover,
så vill jag har platsen intill väggen.
Men nu, icke. Det går bara inte.
Lägger jag mig där, så ekar resten av sängen tomt.
Resten av sängen är ett stort hål, ett stort svart ingenting. Det finns inte. Vilket är väldigt jobbigt, det går inte att sova intill ingenting.
Men fortfarande, känns sängen lika ensam och tom.

Vilket är konstigt, jag har inte för vana av att sova med någon annan där.
Men nu jäklar så. Det går bara inte.
Det finns en osynlig liten mur i min säng.
Längst ut ska jag ligga.
Ligga och trycka mot kanten och fallet ner mot golvet.
Där, helst på rygg, ska jag ligga. Varje natt.

Jag är störd. Jag vet. Jag vill inte vara det.
Jag vill sova intill väggen!
Whattafuck, hur river man osynliga murar?

Yo Dawg

Så var det dendära lilla detaljen med.
Skolarbeten. Fruktansvärt tråkigt. Skjuts alltid upp. Alltid Alltid Alltid. Iallafall av mig. Även av Amanda. Alltid, fruktansvärt tråkigt.
I lördags skulle jag och Amanda skriva vårt miljöarbete. Ojoj säger jag.
Ojoj, så långt vi kom... Eller, mer som ojoj, så tråkigt det var.

Vi hittade allt och inget att göra som var roligare, filmer, sånger, danser osv..
På kvällen gick vi ut. Inte som andra i vår ålder, nixpix. Utan som oss.
Jajjemen, vi drog ut och roade oss här i Bgd. Erikstorp har nog aldrig hört en sådan skönsång förr. Jag tvivlar på detta, Moulin Rouge är nämligen vår speciallitet.
Sedan lekte vi lite här och var.
Spelade tennis och tillsist gungade.
En lyckad kväll I say, avrundas med att se* på Turistas.

Dagen därpå, inte så mycket mer skrivande där heller.
Mest filmtittande och slappande, som det ska vara.
Jaaamaaan.
Men, vi har nästan ett halvt arbete nu, inlämningen är inte förrens på fredag.
Det ni.
Daaawg!**

*Jag sov film mest, eller såg lite då och då - när ögonen kunde fokusera. Resten har A återberättat.
**Vi såg även på Haven, Jamica(?) snacket satte sig.

Anna

Numera med körkort, mahaha!

Kampen

Notebook

Nu har jag suttit nere i mörkret och myst i soffan.
Under en filt spenderade jag 2 timmar framför tvn.
Osch vilken fin film det var, man kan inte alltid lita på andra, men nog hade de rätt i detta fallet. Så söt och fin, vacker och sorglig. Allt i ett. Så nu har jag gråtit lite med.
Allt är som det ska vara.
Ooh, myser vid bara tanken av filmen...

Nice

Utöver tårtan av vår handledare, fick vi även Mvg allihopa.
Det var en skön paus ifrån allt annat som är jobbigt nu för tiden.
En sak i skolan som gick bra.
Nice.
Och coolt.

Skrämmande

Jag är en sådan riktigt löjlig tjej när det är mörkt ute.
Jag vill kunna gå ute, det är jätte mysigt med mörker jhu.
Men, tja.
Tyvärr är det mest läskigt.

Jag tar mig ut ur huset, i god vilja - jag ska vara duktig och gå ut och gå i mörkret.
Sedan börjar allt creepa up på mig. Då blir jag rädd.
Då avrundar jag min lilla tur så snabbt jag bara kan. Det känns bra.

För jag tror inte alla mördare och sånt är lika snälla och rara som mitt spöke, eller Winnerbäck som spöke - jag vill med bli fotomodell.

Askungen

Haha, kom precis att tänka på i fredags.
När vi knallade runt inne i staden i mörkret. Syz, Therese och Linnea knatade på snabbt som sjutton för att kolla någonting. Lite eftersläntrare som vi brukar vara, jag och Amanda segar vi lite.
Syz och Co, försvinner runt ett hörn. Sen tar det bara stopp - jag flyger framåt med överkroppen men lyckas fånga upp balansen och tror att jag håller i Amanda. Som i sin tur står och flinar för att hon tror att jag greppade tag i en man i 30 års åldern som stod brevid och kollade på.
Men icke då, för när man med sina skor fastnar mellan kullerstenarna på gatorna, så ska man icke greppa tag i en främmande man. Det är inte hyfsat. Nejnej. Stå och hoppa och vingla på ett ben och försök snabbt komma tillbaks med foten i skon och få den loss.
Stå inte och skratta och kolla på mannen som skakar på huvudet.
Då kan man inte fokusera sig på att pricka skon.

Projekt Over And Out

Äntligen äntligen är vi totalt färdiga med vårt projektarbete.

Att vi i princip har varit det sen i julas, halvt sen i somras, är en annan sak.
Idag fick vi har vårat lilla seminarium med andra gruppen, Ammi och kommun snubben. Flöt på bra hela tiden, var jhu trots allt inget man verkade behöva vara nervös över allt.
Tyckte vi klarade oss finfint.

Nu är det mest bara spännande att se vad betygen blir på det hela, men vi fick höra Ammi säga att hon var på det klara att jag och Amanda hade haft satungar i våran grupp och kämpat på bra med dem. Så det känns bra, så att vi inte bara misslyckades totalt pga dem. NiceNice.

Imorgon måste jag till skolan på buffertdagen.
Ska plugga lite matte tror jag, lovade att sitta och göra kemi med Amanda med.
Men främst är det för att vi ska få tårta.
För vi är såå himlans bra.


& Bilden sucks, me know...

I'm Blue

Jag har mystiska blåmärken på mina ben.
Jag har oftast väldigt enkelt för att få blåmärken,
men jag brukar oftast slå mig mycket med.
Jag har inte ett endaste minne av
att jag har slagit mig någonstans nu på ett tag.
Det känns lite konstigt, för där de sitter,
så borde jag nog minnas om jag slagit mig.
Vad har jag gjort? Vad gör de där?
Varför har jag inget minne?

Helgen

I fredags var meningen att jag, Syz och Therese skulle gått på afterwork. Men efter lite omstuvning av planeringen och så, så hamnade vi hemma hos Syz och drack drinkar. För att ladda upp för att gå ut och ta flera. Med oss hade vi Syz vän från gymnasietiden och Amanda.

Där satt vi, pimplade en rad olika drinkar, konstruerade efter lite misslyckande och samarbete ihop en helt ny drink, gjorde panacotta, åt, kollade på let's dance, sminkade oss, bytte om flera gånger. And so on.

För att underhålla oss, så spelade vi även spel. Jag och Amanda vann självklart, vi är mega bra på sällskapsspel. Ohyes, synd att det inte var Alias, det är absolut vår kopp te.

Efter en snabb vandring i regn och mörker kom vi fram till bussen (självklart gick inte bussen upp till Syz senare än kl 22.50, upptäckte vi 22,52). Resan bär in mot staden och väl därinne flängs det omkring lite och tillsist konstaterar vi att vi inte vill gå in någonstans utan ska istället åka hem. Men, jag säger bara det, men jag såg Big Brother - vem det nu var.
Vilket var precis de orden jag utbrast efter ett litet tag...
Värsta kändisen, ohyes.

Vill i övrigt påpeka att människan som gick i vårt indval som såg oss på bussen är såå very irriterande och snobbig. Vilka blickar vi fick, blae.

Lördagen i sin tur skulle bestå av att jag och Syz skulle på tatueringsmässan. Men vi ändrade oss och stannade istället hemma, lekte sten, sax och påse om vad vi skulle äta och blev därav utskrattade av killen i kassan. Det är faktiskt inte lätt att vara ett systrapar där ingen kan bestämma. Då får man ta till sådanna drastiska metoder, okey?

Tjuvlyssnat Once More

Café Puck, Hornsgatspuckeln, Stockholm

En propert klädd kille med backslick ~25 kommer fram till disken för att beställa.
Kille: Hej! Jag tar en morotskaka och en kopp te, tack!
Tjejen i kassan: Javisst! Te får du ta själv där borta.
Hon pekar lite längre bort på disken där det finns te-sorter och varmt vatten och börjar sen ta fram en bit morotskaka till killen.
Killen: Ehm, kan inte du göra mitt te?
Tjejen (ser lite förvånad ut): Nej, det är självbetjäning på teet, så du får välja vilken sort du vill ha, och själv ta det där borta…
Killen: Men… snälla! Kan inte du fixa mitt te?
Tjejen (ser ännu mer förvånad ut): Varför?
Killen (sänker rösten till en väl hörbar viskning): Jag vet inte hur man gör…

Bläe

Dude

Sweet

Anna is a failure at math.

Sweet Dude

Jag borde i detta nu plugga matte.
Allt jag vill är att få stupa ner i säng.
So badly.
Snälla, någon, hjälp mig.

Min logiska hjärna säger att jag ska ge upp.
Eller som min syz mildt uttryckte det,
min matte hjärna består av två hjärnceller som endast kan en fras var;
"Dude" & "Sweet".
Det får man inte ut så mycket matte av.
Sweet.

Spring Feelings

Det bubblar lite diskret av lycka inombords, ljuset sprider sig till varendaste liten vrå. Helst av allt vill man bara sträcka ut sig på en plats i solen och bara mysa. Absolut allting ser annorlunda ut när det är vår, våren är underbar - snart är det sommar på riktigt. Jajjemen.

Bort med gammalt och grått, bort med kylan och rusket.
In med det ljusa.
Jag sitter här och sneglar på det hela tiden.
Jag är lite fast inne, pga prov och inlämningar. Men kolla på´t kan man jhu iallafall få göra. Mmmm...

Det dumma med våren är alla feelings.
Den som regerar nu är "Ooh, jag vill vara vårigt ljushårig".
Vik hädan satan, frestas inte så!

Matteprov På Fredag Då Ja

Cupids Chokehold

Hur söt är inte den lilla cupid?
Mwaah.

Blood Diamond

Syz ringde och ville leka spontan med mig och mor tidigare ikväll.
Det hela resulterade i ett bråskande flängande in och runt i stan och tillsist lyckades vi, alla tre - befinna oss på bion.
Filmen för kvällen blev Blood Diamond.

Helt okej film, jag blir alltid så påverkad på något vis av verkligheten i liknande filmer. Hur grym världen kan vara liksom.
Vill förändra världen osv, sedan går jag och sätter mig i bilen hem, lägger mig i min sköna säng och tänker inte så himla mycket mer på det. Hemskt.
Jag är likadan varje gång jag ser en såndär hemsk "Ajajaaaa"reklam på tvn, de är super hemska.
Stackars alla små barn runt om i världen.
Men inte gör jag något för det.

Jag vill förändra världen, jag är bara lite handlingsförlamad.
I'm sorry.

Diffust

Saker och ting ter sig så himla märkligt när man är nyvaknat.
Allt runt omkring en är märkligt. I minst en sissådär 10 minuter, minst.
Sedan, om man har tur, börjar hjärnan funka som den ska istället.

Allra bäst är det när man drömt någon helcrazy dröm, något som jag lyckats bra med påsistone. Härom natten var jag vilse, jagad och stressad - i Varberg.
Trust me, I don't know hur jag visste att det var där heller, eller varför.
Men i Varberg var jag och kunde inte trots alla mina försök, komma därifrån.
Jag flängde då omkring gator upp och gator ner, inne i stan och i utkanten av den. Jag fick en cykel från någon snäll tant som beskrev vägen till bussterminalen åt mig. Dock var det en sådan svår terräng att ta sig dit, så hon önskade mig lycka till.
Jag kom aldrig fram till bussen, jag fortsatte bara fly,
upp och ner, ner och upp...
Fånge, i Varberg - det tog ett par minuter att smälta.

I natt drömde jag om någon ondsintgubbe - riktigt hemsk - men som kändes fruktansvärt lik någon filmkarraktär. Han höll i någon sorts tävling eller liknande, fast jag fick absolut inte vara med. Jag var inte välkommen, inte i närheten av alla som var där. Men det var något krux med det hela, för vad han än sa, så skulle jag nödvändigtvis vara där ansåg jag. Kanske rädda världen eller något, historien förtäljde inte detta. Utan den utspelade sig till största del med hur jag låg och skakade under ett bord. Scarymannen stod och stirrade på bordet, visste att jag var där, pratade på som vanligt - och fullkomligt inriktade sig på att genomborra både bordet med den fina duken och mig med sina ondskefulla blickar. Det var lite läskigt må jag säga. Var nästan lite skakis när jag vaknade med.

Sen att få sms eller liknande när jag sover, det är risky buisiness. Man kan då aldrig vara säker på om jag har läst dem och struntat i dem - för är jag trött så är det oftast inget viktigt. Eller så kan jag ha läst det och svarat i sömnen. Ja, det har säkerligen också hänt.
Oavsett om jag har svarat eller inte, så har jag förmodligen iallafall inte förstått vad som stod i smset.
Det optimala är att jag oftast inte senare på dagen kommer på att jag har fått något heller, därför, om man vill mig något viktigt.
Leverera det efter klockan 10.
Just nu är jag väldigt trött, kan tilläggas.

Försökte i övrigt fatta ett sms om att min syster hade bytt nummer, genom att söka på det på eniro. Inget kom upp. Inget nummer jag har sökt efter på jätte länge har funnits där. Då testade jag att söka på mitt egna. Funkade fin fint. Men min trötta hjärna hade svårt att koppla:
Födelsedag 24 April. What? Vad ahr den fått det ifrån? Felfelfelfelfel!
Sedan efter någon minuts stirrande slog det mig, numret står på min syster ja.
Just det. Smart ass.

Konstigt

Det känns som att jag har sett mycket på film denna veckan,
utöver alla serier.

Just like heaven
En geishas memoarer
Terror on elm street 2
Gangs of New York
Accepted
Little miss sunshine
Pan's labyrinth

Okej, var jhu inte så många när man rabblade upp dem.
Vad har jag gjort med all min tid?
Stirrat på alla andra filmer som jag tänkt se? Så att jag har inbillat mig att jag har sett många?
Måste börja se på filmerna jag skaffar mig.
Skriver upp det på kom ihåg listan...

Talangfull

Jag har suttit och städat i ett skåp nere nu ett tag.

Ett skåp väldigt fyllt med gamla block och teckningar från när jag och min syster var små.
Jag tycker det är ganska hemskt. För där jag satt och bläddrade igenom alla teckningar, så kunde man, varje gång det var en fin teckning, veta att det var min syster som hade målat den.
Varje gång det kom en lite mer alternativ teckning, då var det min.
Fusk.

Men mina teckningar var allt charmiga dom med, sådetså!
Här är ett litet urval av min talang.
Jag var nog ca 3-4 år...

Allt Kan Alltid Bli Bättre

Var i övrigt en kille som var på mig och Amanda som I guess använde sig av någon storts raggningsgrej för att få igång samtalet med att fråga om vad vi tyckte om hans frisyr.
Frisyrer kan alltid bli bättre sa Amanda då.

Sen skulle han kommentera våra frisyrer. Som han först påpekade redan var jätte fina, men vad som skulle göra dem ännu bättre. Han började med mig, lyfte lite i håret och funderade.
"Du borde ha mer locktång här nere, lockar jaa.. Det är super fint"
Här suckade jag och Amanda ryckte in i mitt försvar
"Hon kan inte ha det, de bara går rakt ur.. Hennes hår är sånt!"

Sedan var det bedömning av Amanda...
Hon borde tydligen ha mer rufsigt hår, för det är assexigt på tjejer. Återigen fick Amanda förklara att hans idé inte gick att genomföra, inte heller med hennes hår.
Nehenej, men du har jhu iallafall rufsigt - mycket finare än rakt tråkigt hår och blablabla..*

Rufsigt or not, han gick sedan rakt på frågan F.
"Ska ni med på efterfest? Vi betalar taxi dit och tillbaka?"
Jag och Amanda kollar lite besvärat på varandra.
Självklart ville han ha ett bra svar direkt.
Men neejdå, dream on dude.
"Ehm, vi måste gå in på toaletten nu, fixa vårt hår.." säger vi och börjar gå inåt.
"Men det är jhu redan fint?!"
"Ehm, ja men det kan alltid bli bättre!"
"Jaja, ni vill bli av med mig nu... Jag stänger väl dörren då.."
Så var vi återigen by ourselves.

*Här står jag och ser ut som ett fån i mitt extrem raka hår? Tacktack, tacktack.

Flickor På Vift

Jag har en liten teori;
Det är en fysikalisk omöjlighet att det ska finnas snygga killar i Göteborg.
För, liksom, hur ofta ser man en? Inte ofta alls om jag får säga det själv.

Igår kväll lekte jag med Amanda och Linnea. Lite fix och trix hemma hos Nea först, sedan begav vi oss ut i mörkret. Ut till den skrikande rabies smittade onda räven, eventuellt även en psyko älg. Det är lite scary ute på landet*, inga lampor anywhere, tänk om någon läskig sak hade kommit. Jag hade dött på fläcken, orka springa enda till ett hus från busshållplatsen liksom. Sällan.

Vidare begav vi oss till Respekt en sväng förbi Keybar för att sedan bestämma oss för att gå in på Wish, ett hyfsat säkert kort att spela. Vi vågade inte satsa på Keybar när det såg så fruktansvärt segt ut**. Väl inne konstaterar vi som ovan, att det är en stooor avsaknad på snygga killar***, det finns inte en endaste. Möjligt vis en, som vi stirrade på länge, men efter att ha gett honom självförtroendet - så trodde han att han var snyggast i hela världen och playade runt. Samtidigt som vi insåg efter vårt noga studerande och stirrande att han var lika ful som resten. Men hey, that's life.

Framåt två snåret märkte man en liiiten förändring av läget på dansgolvet.
Det som tidigare under kvällen har varit lite killar som kommer och är påträngande lite då och då, men som man kan rädda varandra ifrån. Förändras till att vara en stooor klunga med en massa psykokillar****, som stod runt omkring oss.
"Hmm, tror ni också att det börjar bli ont om tjejer?"
Too bad att inte en endaste kille var snygg, min och Amandas tävling gick jhu påsåvis inte att utföra. Kasst.

Förövrigt undrar jag vad som är fel med killars hörsel, under hela kvällen - så var det jhu bara en massa ugly people everywhere. När dessa på nått sätt skulle försöka ta på mig eller bara sliska sig rent allmänt. Så flög ett sånt där pip-och-gnäll-snälla-mörda-mig-inte-ljud ut ur min mun. Jag vet inte varför, det gick bara inte att hindra dem, de flög åt alla håll och kanter. Hur tänker man då, som kille, om en tjej tjuter till av avsmak/Obekvämhet eller whatever när han börjar göra sin grej och ändå fortsätter försöka få henne att dansa med honom?
Är alla ljud som kommer ur en tjej på dansgolven parningsläten eller?
Do not understand...

*Ja, landet. Jag vet att folk klassar mig som lantis, som bor i Bollebygd. Men här snackar vi mer landet än så må jag säga. Jag bor i ett litet samhälle, detta är landet...
**Utifrån förståss, inte går vi väl in och kollar.
***När inte någon av oss tre kan finna någon snygg kille, då är det illa på riktigt. Eftersom vi inte alls tycker samma saker är snyggt. Manly men or Feminimt vacker. What differens does it make? De finns ändå inte...
****Vid klockan två på krogen, är alla killar som inte har funnit sig en tjej, psyko. Hela det där begäret lyser i ögonen. Är man då inte snygg - så skrämmer man bara iväg tjejerna med sin psykotiska dans och med sina "sexiga" blickar.

Sånt Är Livet

Tacksamt

Tydligen la vår tv av igårkväll. Förgott verkar det som med.
Nu will we have to buy anotherone. Verkligen det som stod på planeringen i must say.
Not.
Tur att vi köpte en dvd som inte hade hdtvmockagrejjen, för att vi ska jhu inte ha en ny tv på ett bra tag ändå. Livet, jag säger då det, livet.

Bara att dra på sig elefantbyxorna och var som en människa...

Damn I'm Good

Redan vid den här tiden, en torsdagskväll - dagen innan provet.

Har jag, Anna Nilsson, räknat alla uppgifter som räknas skulle.
Imponerande I say.
Har nog aldrig hänt, inte en endaste liten gång i världs historien.
Här sitter jag nu, utan fysik uppgifter att göra. Nu återstår bara läsningen.
Även om den är oerhört seg den med, så är jag iallafall en bit på vägen.
Victory!* Nu är den inte så kaxig längre...


Detta var jag tvungen att fira med att leka anka, of course!

*Anna-Fysik 1-0

Nudlar

I can't help it. Varje gång jag tänker på nudlar.
Eller någon säger att den gillar nudlar*.
Så börjar min hjärna skena iväg. Of it goes to Cyanide. Once you've seen it, you can never go back, liksom. I min hjärna ser jag det framför mig, börjar fnittra lite för mig själv och suckar av glädje.
Jag förstår vad de menar med att man kan leva på nudlar.
Liksom, ett skratt förlänger livet. Right?
Tänk vad lite nudeltankar kan göra....

Okej, det funkade inte så bra som jag tänkte mig..
Men om ni klickar på den. Då jäklar.


*Speciellt när Linnea utbrister "Åh, jag älskar nudlar!".

Poor Little Thingie

Gnäll

Mitt öga gör fortfarande ont, vad har det emot mig?
Dessutom, som om att det inte vore nog med att det gör ont.
Mina ögon är trötta hela tiden med. Hela huvudet förresten,
men det känns i ögonen.
Har säkert fått ett virus som mina små lymfocyter inte klarat av att bekämpa.
Tusan också. Orkar inte vara sjuk. Inte trött heller.

Jag är även trött på att min ipod hela tiden bråkas och säger att den inte har något batteri. Men när man bråkats med den i en kvart - så är den halv full. Mwah!
Irriterande att jag har fysikprov på fredag. Har inte orken idag att plugga.
Den kommer nog inte finnas imorgon heller.
En jäkla bok jag bestämde mig för att läsa - som visade sig vara duglig - är tydligen en serie. Varför? Kan man inte bara skriva en liten fin bok? Nejdå.
Jag är trött på att vara social - it's not my thing. Finns a few people jag orkar prata med. Väldigt få. Jag sitter hellre och pratar med mig själv än alla andra. Men mina få utvalda är det inget fel på... Ville bara tillägga detta.
En himla massa saker känns besvärliga, utöver dessa...
Jag är lite trött på att vara gnällig med. Men det är min speciallitet tror jag.
För det är faktiskt lite synd om mig...

Tjuvlyssnat My Love

Skulle mycket väl kunnat vara jag, det är farligt ute när det är halt. Varför uppmärkammar ingen mina varningar. I feel for you...

Tjej ~20 går med en väska i handen och högklackade skor på sig. Plötsligt halkar hon till och ramlar. Ut ur väskan faller smink och hårprodukter. Kille ~25 springer fram och hjälper tjejen.

Killen (hjälpsamt): Ojojoj… Hur gick det här då?
Tjejen (frågande och generat): Vaddå?
Killen (fortfarande hjälpsamt): Ja, man får vara försiktig här. Annars ramlar man.
Killen hjälper tjejen att plocka ihop sina saker och lägger dem i hennes väska. Tjejen rycker tag i sina saker och reser sig upp.
Tjejen: Jag har inte ramlat.
Tjejen blir illröd i ansiktet och går därifrån.

This is how my manly man the husband will live his life.
Vem kan möjlig motstå:

En manlig officer kommer in i affären med sin son ~6.
Sonen: Pappa, jag orkar inte bära min ryggsäck själv!
Sonen försöker ge sin rosa “My little ponny”-ryggsäck till officeren som blixtsnabbt vänder sig mot sonen.
Officeren: Du bär din packning själv!

Öga För Öga

Det började redan i söndags, lite halvt om halvt att göra ont i mitt ena öga.

Som om att ögonlocket skavde lite då och då.
Igår skavde det varje gång jag flyttade blicken eller blinkade.
Idag vaknade jag med ett mega stort öga.
Inte så lite svullet var det och inte så lite ont gör det.
Men efter att jag lyckats kleta på lite mascara såg det respektabelt ut iallafall.
Ögonfransarna la sig lite ivägen för svullnaden.
Wonder vad som är fel med mitt öga?

Undra hur jag ska lyckas få bort mascaran sen.
Dangerous business I say...


Ögat må vara mitt öga, men inte när det är svullet.
Bara helt gripet ur mitt förflutna..

Yes

Nu har jag officiellt svarat på alla instuderingsfrågor vi fått.
Inte så pjåkigt va?
Men att påstå att jag kan allt, så långt sträcker jag mig inte ännu..
Förhoppningsvis senare..

Reflektion

Att jag nu sitter här och skriver,
beror inte på att jag har en massa himlans tid över.
Mest beror det på att jag känner mig omotiverad*. Jag hade trots allt ett himla bra flow innan när jag satt här och pluggade inför Biologin. Men det tog slut**. Nu vill jag bara ta en väldigt lång paus. Men se det kan jag faktiskt inte kosta på mig tror jag. För då kommer jag aldrig att kunna klara mig. I'm afraid of Aldmans mega prov, yes I'am. Uscha!

Hur kul är det att läsa om cellens uppbyggnad? Eller om microbiologi? Eller för den delen om människan i funktion?
Inte om man måste, då är det inte kul***. Usch nej.
Undra om mamma kanske behöver lite hjälp nere för att fixa mat.
Tror jag måste gå och kolla.
Sedan, jag lovar, ska jag sätta mig och plugga. Lovar.

*Jag vet inte om jag vågar påstå att jag brukar vara motiverad till att plugga iofs.
**Min kalender var borttappad, vilken sidorna som är med på provet stod i, nu har jag dock efter en tid fått reda på detta ändå...
***Vet inte om det är kul annars, brukar inte testa. Men kan tänka mig att det kan vara liite kul iallafall att veta hur kroppen fungerar. Cellbiologi är nog aldrig kul dock.

Lysekil

Jag bestämde mig trots allt för att åka med till Lysekil.
Helt på egenhand bestämde jag mig, det är lovande för framtiden.
En snabbvisit in hos Farfar som är på sjukhuset, han blev glad - då värmde det lite i hjärtat. Som alltid. Sedan begav vi oss vidare ut till kusten for real.

Jag har blivit ruskigt dålig på att åka med upp till Lysekil på sistone.
Men därför blir det extra kul att träffa
Farmor och Faster när man väl åker dit.
Även om jag mer än gärna skulle träffa dem oftare iofs.

Jag och Farmor agerade kommentatorer till Melodifestivalen, klockrena. Sedan låg vi och små pratade lite på kvällen/natten då vi delande säng.
Dagen därpå kommenterade vi även friidrotten, mest hur de såg ut förståss. Men ändå.

På något vis*, satte jag inte min fot ute någongång.
Det är lite tråkigt, för det var fint väder och jag älskar Lysekil. Det är mysigt.
Nu måste jag jhu åka upp snart bara för att vandra omkring ute.
Så ligger det till.
Förhoppningsvis är jag och syster lediga samtidigt någongång så vi kan tima in en liten tripp.

*läses biologiprov

Att Åka, Eller Att Icke Åka

Jag har aningens beslutsångest här nu...
Åka till lysekil imorgon och hälsa på kära farmor, eller stanna hemma?
What to do?
Helt säker på att sova på saken inte kommer att hjälpa.
Jag blir galen, varför ska det vara så svårt att ta ett litet beslut?
Har inte träffat farmor på jätte länge jhu - men, ah.
Going crazy here..
Får kanske shuffla imorgonbitti..

Peter Pan

Gosh, slumrade till lite för mig själv här innan på eftermiddagen.
Till min fasa drömde jag om Peter Pan.
Not in a good way, nej.. idioterna hade förstört hela filmen.
Resan till landet ingenstans var omgjord, och filmen slutade huxflux.
Det skulle typ vara som om att de lagt in en ny scen, liknande Skönheten och Odjuret och Lejonkungen. Bara att de istället gjorde om hela filmen. Jag blev förstörd.
Peter Pan råkar vara en av de bästa Disney filmerna ever...

They Suck Your Face

Okej, såg den här hos Silverfisken..
Nu har jag sett den flera gånger om och suttit och skrattat för mig själv.
Bara tvungen att dela med mig vidare...

Lättroad? Jag? Tss...

Devil Look

You better take a step back.

Ask your self is this the place you wanna be at?
How far you will go?
And I know it's hard to say no when the devil looks at you.
It's up to you to make your own choice,
but believe me it's hard to make the right choice when he's there.
And baby I know yeah it's hard to say no when the devil looks at you.
I gotta break up before it's too late and I give up.

Ooh, I'm in love with Salem Al Fakir.
So bad. Hans skiva är numera mitt senaste beroende.
Jajjemen, jag är missbrukare, grov sådan också..