I fredags var meningen att jag, Syz och Therese skulle gått på afterwork. Men efter lite omstuvning av planeringen och så, så hamnade vi hemma hos Syz och drack drinkar. För att ladda upp för att gå ut och ta flera. Med oss hade vi Syz vän från gymnasietiden och Amanda.
Där satt vi, pimplade en rad olika drinkar, konstruerade efter lite misslyckande och samarbete ihop en helt ny drink, gjorde panacotta, åt, kollade på let's dance, sminkade oss, bytte om flera gånger. And so on.
För att underhålla oss, så spelade vi även spel. Jag och Amanda vann självklart, vi är mega bra på sällskapsspel. Ohyes, synd att det inte var Alias, det är absolut vår kopp te.
Efter en snabb vandring i regn och mörker kom vi fram till bussen (självklart gick inte bussen upp till Syz senare än kl 22.50, upptäckte vi 22,52). Resan bär in mot staden och väl därinne flängs det omkring lite och tillsist konstaterar vi att vi inte vill gå in någonstans utan ska istället åka hem. Men, jag säger bara det, men jag såg Big Brother - vem det nu var.
Vilket var precis de orden jag utbrast efter ett litet tag...
Värsta kändisen, ohyes.
Vill i övrigt påpeka att människan som gick i vårt indval som såg oss på bussen är såå very irriterande och snobbig. Vilka blickar vi fick, blae.
Lördagen i sin tur skulle bestå av att jag och Syz skulle på tatueringsmässan. Men vi ändrade oss och stannade istället hemma, lekte sten, sax och påse om vad vi skulle äta och blev därav utskrattade av killen i kassan. Det är faktiskt inte lätt att vara ett systrapar där ingen kan bestämma. Då får man ta till sådanna drastiska metoder, okey?
Där satt vi, pimplade en rad olika drinkar, konstruerade efter lite misslyckande och samarbete ihop en helt ny drink, gjorde panacotta, åt, kollade på let's dance, sminkade oss, bytte om flera gånger. And so on.
För att underhålla oss, så spelade vi även spel. Jag och Amanda vann självklart, vi är mega bra på sällskapsspel. Ohyes, synd att det inte var Alias, det är absolut vår kopp te.
Efter en snabb vandring i regn och mörker kom vi fram till bussen (självklart gick inte bussen upp till Syz senare än kl 22.50, upptäckte vi 22,52). Resan bär in mot staden och väl därinne flängs det omkring lite och tillsist konstaterar vi att vi inte vill gå in någonstans utan ska istället åka hem. Men, jag säger bara det, men jag såg Big Brother - vem det nu var.
Vilket var precis de orden jag utbrast efter ett litet tag...
Värsta kändisen, ohyes.
Vill i övrigt påpeka att människan som gick i vårt indval som såg oss på bussen är såå very irriterande och snobbig. Vilka blickar vi fick, blae.
Lördagen i sin tur skulle bestå av att jag och Syz skulle på tatueringsmässan. Men vi ändrade oss och stannade istället hemma, lekte sten, sax och påse om vad vi skulle äta och blev därav utskrattade av killen i kassan. Det är faktiskt inte lätt att vara ett systrapar där ingen kan bestämma. Då får man ta till sådanna drastiska metoder, okey?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar