Sleeping Psyko

Nog för att vi alla har vetat att jag har något litet fel på mig. Men påsistone har det utvecklats vidare till någon djup psykisk störning.
De senaste veckorna har och kan jag
fortfarande inte sova på innern i min säng.
Jag, som alltid sover närmast väggen - vart jag än sover,
så vill jag har platsen intill väggen.
Men nu, icke. Det går bara inte.
Lägger jag mig där, så ekar resten av sängen tomt.
Resten av sängen är ett stort hål, ett stort svart ingenting. Det finns inte. Vilket är väldigt jobbigt, det går inte att sova intill ingenting.
Men fortfarande, känns sängen lika ensam och tom.

Vilket är konstigt, jag har inte för vana av att sova med någon annan där.
Men nu jäklar så. Det går bara inte.
Det finns en osynlig liten mur i min säng.
Längst ut ska jag ligga.
Ligga och trycka mot kanten och fallet ner mot golvet.
Där, helst på rygg, ska jag ligga. Varje natt.

Jag är störd. Jag vet. Jag vill inte vara det.
Jag vill sova intill väggen!
Whattafuck, hur river man osynliga murar?