Söt, Sötare . . .

Åhå, världens sötaste lilla rådjur vandrade precis förbi ute på gatan. Stackarn. Vad vilsen den måste vara och så söt. Jag ville gå ut och ta hand om den. Tur att jag iallafall precis hade fått in hundarna innan den dök upp. Annars hade den varit fruktansvärt söt med ihjälskrämd vid det här laget. Lilla rådjuret dåå

Ge Mig?

Here I Am

Jag ser drogad ut jag vet. Men det är smällar man får ta ibland. Euhm. Jag skyller på kameran, inte min vanliga ju. Och då kan man faktiskt tappa greppet om hur man gör.... Eller så är det hela nya frisyren kanske iofs. Men, hey. Jag gillar den.

Dagens Bästa

Var med Syz hos polisen i Mölndal för att hon skulle skaffa sig ett nytt pass. Efter hon har fått ta sitt första kort säger tanten bakom luckan i sin guidning till hur korten ska se ut:

-Du behöver inte puta så med läpparna...

Mahahaha. Jag höll på att smälla av. Jag såg det tillochmed från där jag satt. Elin hävdar att hon såg allvarlig ut. Tss, allvarligt putandes I say.

Kent

Ett framsteg blir ett bakslag
Nånting måste ungått min blick
Objekten under radarn
är de som skapar myter som
slår hål på en orättvis värld
Jag önskar du var här

men ingen är där, när jag vänder mig om...

Trång, varm och mysig lokal. Jag, JAG såg nästan hela tiden. Det ni. Jag såg då Jocke mycket. Medan hela publiken skuttade upp och ner, klappade i takt och tjoade. Jag, såg honom.
Sen slutar vi med en riktigt jävla bra låt sa han lite blygsamt, sa han.
Mannen i den vita hatten, lika fint slut nu som sist.
I love Kent. Absolut.
Sen skadar det ju inte att jag numera har kommit fram till hur jäkla het Jocke Berg är med.
Mmm..

Jävla Mongo

Alltså, jag borde få betalt av min far för de timmar jag är hemma. För, mestadels av tiden agerar man nämligen assistent/receptionist känns det som. Det ringer hela tiden och alltid, alltid är det någon som frågar efter pappa. Oftast som mest angående viltspår. Jag har inte förstått grejen. Säger jag att han inte är hemma, så behöver ni inte överösa mig med förklaringar på varför ni söker honom?! Lämna mig ifred okej. Detta är ibland anledningen till att jag inte svarar i telefon när jag är själv hemma. Säkraste kortet är mobilen om ni vill nå mig.

Nyss ringde en mongotant:

-A det är Anna.
-Hej, är din pappa hemma?
-Nej, han jobbar.
-Jaha, kan man nå honom på mobilen?
-Nej.
Varpå människan sitter tyst i en halvminut. Mitt humör flyger iväg och jag är sjukt irriterad.
-Hallå?! snäste jag iväg i en fruktansvärt otrevlig ton.
-Ja?
-?! Du kan väl ringa lite senare istället.
-Jaha, jaa det gällde jhu viltspår. När kommer han hem då?
- Efter klockan fyra någon gång. Testa då!
-Jaha okej. Heeed..
Jag la påå.

Kamera Trubbel

Usch, jag är av med min kamera. Den är iväg skickad på reparation Det skulle ta ca 3 veckor. Jag vill ha den innan dess. Jag vill ha den när vi ska till Tyskland. Jag vill ha den när vi har julfest, så det får fanemig inte dröja längre än så. Jag vill ha den på Tisdag. Hur ska jag nu kunna chocka alla? Hm..

DamDiDam

Jag sitter här och är fruktansvärt uttråkad. Något så otroligt, samtidigt är jag fruktansvärt sugen på allt onyttigt man kan komma att tänka på. Inte bra alls. Men, vi har inget onyttigt hemma, vilket är bra. Fast jag löste det med att fixa varm mjölk á barndomsåren. Så, lite socker till den söta trots allt.

Men nu sitter jag här med en tom kopp och har inte mycket mer att göra än att tänka. Vid sängen ligger Harry. Men, Harry och jag är färdiga med varandra numera. Det gick snabbt och lätt och återigen är jag utan något att läsa. Så det är inget alternativ. Jag har inte heller något att kolla på, har sett alla mina serier och ingen film jag har känns lockande. Sånna tillfällen känns bara helt hopplösa. Tankarna blir aldrig speciellt givande kvällar som dessa.

Round round round.
Om den där killen, handär som försvann. Handär som jag bara inte kan glömma, fast inte är intresserad av i det stora sammanhanget.
Om de fina små planerna på hur man kanske skulle kunna förföra väktaren på jobbet. Vilket inte alls skulle vara omöjligt, men kräver att man goes way out there. Han är ganska så mycket vanilj den här killen. Men, som sagt. Jag tror inte det är omöjligt. Men vill man? Det är mest bara kul att leka med tanken. Jag nöjer mig nog med att vara söt och så. Som han tycker då.
Om vad jag ska göra i helgen. Kent på lördag. Fina grejer det. Färga utväxten så man kan se respektabel ut innan man ska till Frisören på Tisdag. Kanske träffa bästis som är tillbaka nere på västkusten efter att ha varit i Gävle en hel vecka. We'll see.

Nu ska jag.. Hmm.. Knarka lite mer aftonbladet kanske. Som alltid annars. Dessutom ska jag lyssna på en ljudbok. Dags att fokusera.

Döh

Fifan, går inte bra nu. Inte alls. Här kom man nyss hem från jobbet - där man i övrigt käkat såndära Almondytårta, sitter och borstar tänderna och slö tittar på allt. Glider in på min blogg, inte fan har Anonyma Jag avslöjat sig. Typiskt. Jag blir lite upprörd och känner att jag måste öva på mina teatertalanger (Hey- här snackar vi Julia och Fröken Julie faktiskt!). Dramatiskt upprört viftar jag med handen. Dumt nog med handen med tandborsten i. Nedskvätta saker uppskattas till ca: 7. Lyckat. Hmm.. Kramp i magen har jag med. Nu ska jag gå och sova.

Kommer säkert drömma mardrömmar om denna tuffing tanten. Hur fan kan man ställa upp på en sånhär bild? Hah? Seriöst God natt!

Hemliga Jag

En liten fråga. Nu har du i övrigt varit tyst länge. Kanske till och med övergett mig. Vad vet jag. Men det är värt ett försök. Känner du mig? Eller är du för mig en helt främmande människa?
Speeeennande.

Fredag

Jag var föresten på date i Fredags. Ohja. Fint ska det vara.
Ut på restaurang i Borås, äta grekiskt och dricka en cider, sitta och prata. Det var mysigt. Inga problem alls. Sedan bestämde vi att vi skulle vandra hem till honom. Där sitter vi, gör absolut ingenting, dricker lite the och lyssnar på musik på sin höjd. Och pratar. Allt känns jätte skönt när man pratar. Men inte på Oh, vad jag är förälskad i honom sättet, utan Oh, en kompis sättet. Vilket gjorde att det kändes fruktansvärt konstigt att bli kysst. Och då menar jag fruuktansvärt konstigt. Jag har aldrig varit med om något sånt (Kysst - Jo, Konstig kysst - Nej) vilket fick det att kännas ännu mera konstigt. Och lite pinsamt men hey, whatever. Jag fick iallafall ganska så klart för mig att jag inte har några känslor på den fronten. Oavsett. Nae, så sen var det konsitgt där ja. Så åkte jag hem och tänkte glömma alltihopa. Men icke.

På lördagen fick jag ett sms om att det var kul igår även om kyssen inte blev så bra och någonting i stil med att övning ger färdighet. Jag slängde då iväg ett sms om att jo det var kul men kyssandet var akward. Och att han iallafall skulle ha en bra helg. Amanda sa att jag var elak. Var jag jhu inte?

Idag ringer han. Och ska be om ursäkt för hur han betedde sig i fredags. Alltså, okej. Det var jätte akward, men. Be om ursäkt? Njae.. Det behöver man kanske inte. Det tog det bara till en till nivå av pinsamt. Men jag sa iallafall lite fint att euhm, jo det är lugnt. Så arligt var det väll inte, bara lite konstigt och sådär.. Men, du behöver väl inte be om ursäkt heller... Usch, sen massa små prat, mest från hans sida. Jag var lite upptagen med att skämmas över att tänka tillbaka på det som hände och hur hemsk jag kände mig... Sen sa han iallafall vi hörs. Jag vet inte hur jag ska tolka det. Som om vi hörs för att ses igen. Eller som om jag är trevlig och säger att vi hörs och så hörs vi kanske som vänner. Förstod han att jag inte var intresserad? Jag vet inte? Jag vill inte ringa och höra efter heller. Det är pinsamt. Usch. Låt mig slippa. Snälla säg att han förstod. Och det här är inte för att vara elak mot killen, inte alls. Bara att jag vill slippa undan att känna mig jätte hemsk för att jag fått honom att tro något? Då är jag elak, för jag vill inget. Men jag tror att han vet det. Tror. Undra om han läser här? Hm, då vet han iallafall. Och isåfall Förlåt. Och, du kanske inte gillar mig på det sättet heller, det är jhu bra isåfall. Ja...

Back In Business

Nu jeeklar tänkte jag. Nu jeeklar ska det bli åka av. Nu ska jag fanemig strunta i vem som läser vad och så vidare. Nu jeeeklar ska jag slå mig fri, pinsamt? Perhaps. Mamma, förlåt. Men, jaa.. Vad har man en blogg till om inte slänga ur sig allt som man bara går och kniper om annars. Jag är ganska bra på det nämligen. Kanske vet Elin och/eller Amanda. Kanske. Annars bara jag. Känslor liksom? Pffft, de håller jag oftast för mig själv. Inte för att jag oftast har så jäklans massa känslor som flyger omkring till allt och alla. Men ändå, om de nu skulle finnas, så smyger jag nog lite. Vi får väl se hur superbra det här kommer att gå för mig. Hmm..

Hela dagen idag har jag gått runt med "I don't wanna talk to you, I just wanna Bang Bang Bang. I don't wan't relationship, I just wanna Bang Bang Bang..." låten på hjärnan. Där sitter den och åker runt och runt och runt. Fin låt det där. En härlig känsla över den. Det är så det är. Inte som så att jag eenbart är ute efter Bang Bang Bang, utan att jag inte är ute eftr något förhållande. Eller jag letar inte ihjäl mig efter det. Det får komma som det kommer helt enkelt. Just nu finns det ingen i mitt liv som är intressant in a relationship sort of way. Så det är bra med det. Finns inte så många riktiga människor som lockar mig in the other way either. Med riktiga menar jag människor som inte enbart finns i alla serier jag ser på, utan sådana som är på riktigt. Äkta vara liksom, hur mycket vanliga människor nu är det... Mest vill jag ha Holt, eller Dean eller Milo eller så. Men, ibland får man sänka ribban lite för att få med sig benen i hoppet.

Så, riktiga, levande människor som jag vill ha. Hmm.. Den listan blir inte så lång alls faktiskt. Jag vet inte om det blir längre än en person. Kanske två, fast den ena tror jag att jag bara inbillar mig om. Han är snygg - är nog det som gör tricket. Jaja. Men den andre, mmm.. Han vill jag ha.

Jag brukar mobba Amanda med att hon är patetisk. Fast, jag är änna det jag med, ofta. Mina tankar vandrar gärna iväg till "Mm, här åkte vi när han skulle köra hem mig", "Åh, det luktar som han", "Det här påminner om...", "Åh, han är så snygg..", osv osv.... Det är stabilt. Med tanke på att det nu är drygt ett år sedan vi sågs på riktigt. Men en kyss var det sista jag fick. Och jag tycker fortfarande han är lika snygg nu som jag tyckte i början. Så det så. Det är väldigt ovanligt med mig, intresset brukar dala väldigt efter ett tag. Men inte då. Jag vet inte varför vi aldrig sågs igen egentligen, vi smsade, mmsade och allt såntdära länge. Men, att ses blev bara aldrig verklighet igen. Konstigt, inte för att det någongång var förhållande karraktär på det hela. Även om jag inbillade mig en förälskelse i början, som sedan dock som vanligt dalade. Trots det, så är han fortfarande på min Most Wanted List. Dock är han ute ur leken. Eller snarare ur landet. Typiskt. Attraktiva människa! "I don't wanna meet your mom, I just wanna Bang Bang Bang"

Malmö

Min andra hälft lyckades i något svagt ögonblick lura med mig på att jag skulle åka med henne ner till Malmö när hon skulle på valputställning med lille Budsen. Så roadtrip ner till södra Sverige blev det alltså. Igår gav vi oss av, lättroade som alltid, sjungandes som alltid och med Buddy därbak. Efter lite irrande lyckas vi landa rätt vid "hotellet" och kan checka in. Snilleblixten som Amanda sedan fick var att vi skulle ut och kolla vad utsällningsplatsen låg. Visst, vi promenerar dit, tänkte vi. Tänk följande: Det är möörkt, det är kallt, det blåser jätte mycket och då menar jag jätte mycket såsom att du inte kan lita på att något sitter kvar där det satt. Blåser det alltid så i Malmö? Där irrar vi omkring och letar efter Mässan, som Amanda trott att hon sett en skylt om tidigare, så lite på måfå vandrar vi åt det håll vi tror är rätt. Vi vandrar länge och lite till, irrar runt på en massa olika gator men finner inget. Irrar lite till och har turen att hitta rätt. Sen återstår bara ett problem. Vart bor vi? Hur kommer man tillbaka dit? Dags att irra ett bra tag till, tydligen på helt fel håll dessutom. Tillsist slår jag fast att vi bör ta en taxi så vi kan få komma hem någongång. Yes.

Malmö är inget Göteborg direkt. Deras taxi-chaufförer är inte trevliga heller, vi var livrädda och hade i princip bestämt oss att ge upp. Men som ett omen hoppar ett fyllo på oss och vi ger taxi ett försök till. (Inte med fyllot - utan en annan bil) Där sitter han ensam och läser en tidning och fina i kanten som vi är kunde vi inte med att knacka på rutan. Men oooj vad rädd han blev när han såg oss tillsist. Tji fick taxisarna tillbaka där!

Hem och "snygga till sig" för att gå ut och äta, dock hinner vi inte långt innan de ringer från "hotellet" och klagar på att Buddy inte kan vara tyst. Bara att gå tillbaka och hämta honom. Istället för att äta på restaurang gick vi till grannen Mc Donalds, som inte ens var speciellt gott. Typiskt. Inte mycket som gick vår väg inte. Vi tröstade oss på rummet med lite godis, Dirt och Råttatouille. Fint. Sovdags. Tidig morgon. Upp och hoppa. Åka till Mässan. Ställa ut Buddy som var fin, men inte placerade sig. Typiskt igen. Packa ihop och åka hem, sjunga och vara trött.

Malmö är inte riktigt min grej tror jag. Man hittar inget, hamnar bara på en massa skumma tomma gator och blir rädd för taxis. Illa. Själva idén var ju kul visserligen. Men, Malmö? Nja. Tack vet jag Göteborg.

...

Jäkligt skickligt jag viftade bort det där med känslor va?

In The Mind Of Anna

I have this thing. Något som gör att jag har jäkligt svårt för att skriva om det riktigt personliga. Jag kan inte hjälpa det, men privat privat stannar oftast bara för mig själv. Mestadels för att jag inte vet exakt vem/vilka som läser - Men fortfarande inte vill göra en Johanna - och vet jag inte vem som läser, så har jag svårt för att skriva något om exempelvis mina känslor. Dumt.

Jag ska jobba på det. Jag lovar. Så kan jag bli liite mindre shallow än vad jag är nuförtiden. Visserligen är det inte mycket som hamnar här alls nuförtiden. Jag har så många bra tankar, men antingen är jag för lat för tillfället eller så finns det ingen data i närheten - och det superba jag har finulat ut försvinner bland alla andra mina genialiska tankar. För sådanna vet vi väl alla att jag har många... Väldigt många. Jag är smart, jag gick natur för bövelen. Hmmf. Sen att jag aldrig fattar det minstaste lilla av invecklad fysik är en annan femma.
Exempelvis:
Jag kan inte alls förstå hur man kan skapa ett/en liten Big Bang. Eller okej, om man nu lyckas göra det. Men i min värld (Annas värld of super science) så fattar jag inte vad som händer sen. Varför stannar allt? Varför utvecklas inte miniBig Bang till MiniUniversum som om måååånga år kommer innehålla miniMänniskor? Precis som i Men in Black, där de spelar puttekulor med galaxer. Det är bilden jag har av det hela. Oooch, expanderade inte allt väldigt mycket efter Big Bang? Joo, precis. Varför blåser inte miniBig Bang bort hela jorden då? Huh? Jag kommer lätt få Nobelpriset en vacker dag. I avancerad fysik. Jag lovar er.
Se bara hur duktig jag var som rättade till Big Bang överallt, innan stod det Big Band, låg skönare på tangentbordet på någotvis. Betyder inte det något? Bli imponerad nu då!

Hmf

Nu har jag haft lite tråkigt. Så jag laddade upp lite bilder på Facebook - why not liksom. Äg sönder mig om ni vill. Yeayeah, kom fram till att jag inte hade några bilder från balen uppe, utan bara från studenten. Så vad som skulle upp var jhu givet. Så sitter jag där och ska tag:a en massa folk, så kommer det upp en bild:

Och, jag kan inte minnas vem jag gick med? Eller alltså jag vet jhu att jag gick med honom. Men var det Andreas eller Patrik? Det är frågan. Han hade på sig en rosa fluga iallafall, var sött gjort, på såvis visste jag vem det var som var min baldate. Hade aldrig hållt reda på det annars. Lite jobbigt.
Tre år i samma klass och jag ser inte skillnad på dem. Strongt Anna! Riktigt Strongt! Så jag undvek det lite sött med att tag:a honom som "Baldate". Käckt va?

Long Time, No See

Gårdagskvällen började fint med lite ciderdrickande hemma tillsammans med Jennifer. Vi var alla (tre väl inne i stan) på rätt humör och allt var bra. Alla även lite små lulliga. När vi landat på Chez, slår vi oss ner på "ute serveringen", dricker lite mer and so on. Fin fint. Någonstans slår det fel. Jag drabbas av en prakthuvudvärk och alla blir även trötta. Stabilt. Andra får en bakfylla dagen efter, jag medan jag dricker. Skickligt tycker jag. (Idag mår jag däremot fint). Trots att vi hade tänkt träffa Per (Älskade älskade Per) så gav vi efter för vår trötthet och åkte hem. Vi tar igen det en annan dag.

Brevid oss satt även Snygg-Knut, jag är helt säker. Han log mot mig med. Hah! Det ni! Så om jag inte får Måns, så får jag nöja mig med att ha Snygg-Knut, så blir jag och Amanda family after all. Men, Måns kommer först självklart. Inte Knuuuuete.

Måste i övrigt minnas att ha vantar med mig. Cykla hem är inte säkert utan vantar. Inte alls. Lite svårt att bromsa när man inte har någon känsel i händerna längre.

Övrigt nummer 2: Jag gillar inte Bollebygdare. Oh, so not. (Per räknas inte dit längre och Jennifer är borträknad) Usch. Fine by me att hälsa, det kan jag göra. Men vafan. Har vi inte pratat på minst tre år. Tror man på allvar att man kan komma, vara en dryg jävel - låtsas som man är kompisar, för att försöka tigga till sig något? Njae, det kanske funkar på andra. Inte på mig. Vad är det för fel på Bollebygdare egentligen? Varför tror alla att de är mycket bättre än alla andra? Pinsamt. Amanda dissade totalt dock, härligt att se hans min... Idiot.

Mhm, bilderna bråkas. Orkar inte fixa. Ser inte snyggt ut. Jag vet!