Igår lekte jag lite turist inne i stan.
Jag och kompanjon Amanda skulle en sväng ut till Järntorget.
Vi står i Brunnsparken och väntar på spårvagnen,
varav den dyker upp och vi går på.
Lugnt och stilla sätter vi oss, innan Amanda flyger upp.
"Vad gör jag, kan vi ens åka med denna? Shit, den går kanske inte dit".
"Va? Jag följer bara efter dig. Du som kan sånt där med spårvagnar jhu.."
Men det slutade fint, vi hade lyckats hoppa på en som passande nog
släppte av oss där borta.
In och ut på några ställen, för att sedan komma på att det inte var något bra. Istället skulle vi tillbaks in till stan igen. Varpå jag var nära att tappa bort Amanda, då vi gick åt olika håll. Kändes lyckat. Men vi kom på varandra där.. Jajjemen, lyckat. Jag hittade ingenting och visste ingenting igår. Jag vet inte vad som hände. Hjärnan stod still.
Jag kunde gått vilse i Gbg.
Men, flickebarnet lyckades även övertala mig att vi skulle gå och fika. Därmed påbörjade vi vår vandring genom alla cafeer (mitt tangentbord vägrar skriva e:n med en fjong över..) vi kunde komma på. Men inte var något av alla dessa tillräckligt bra för oss inte, utan vandringen fortsatte. Vi slutade inne i Nils Ericsson Terminalen på något cafe. Bara för att vi var för lata för att orka gå tillbaka ut i världen igen. Kalorier måste vi då ha förbrännt på vår vandring iallafall. Att sedan allt de hade att erbjuda var äckligt, gjorde jhu inte det hela värre. Vi smakade någon tuga på det som beställdes, men inte gick det att äta. Nixpix, nyttiga flickor var vi.
Tillochmed gick upp från bussen (vissa turer stannar nära dörren) gjorde jag sedan på vägen hem till syster. Satt där en timma och häckade, sedan var det återigen dags att åka in till stan för att möta upp syster yster. Fixa lite mat, bli påhoppad av tandlöst fyllo - som slängde ur sig frågan "Är du från Bollebygd?". What? Hur visste han? Huh? "Ehm, nae - Mölnlycke" ljög jag sådära bra som bara jag kan. Tillsist flydde vi ifrån honom, smög runt husknutar och sånt där, vardagsmat. Fick tillsist utväxten färgad, sett det senaste Heroes och Prison Break och en god natts sömn.
Drömde sääkerligen om den finafinafina ögonskuggan jag var dum nog att kleta på mig på Make Up Store. Den var så fin att jag direkt var tvungen att tabort den igen. Annat vore deprimerande.. Mmm.. Vill ha...
Jag och kompanjon Amanda skulle en sväng ut till Järntorget.
Vi står i Brunnsparken och väntar på spårvagnen,
varav den dyker upp och vi går på.
Lugnt och stilla sätter vi oss, innan Amanda flyger upp.
"Vad gör jag, kan vi ens åka med denna? Shit, den går kanske inte dit".
"Va? Jag följer bara efter dig. Du som kan sånt där med spårvagnar jhu.."
Men det slutade fint, vi hade lyckats hoppa på en som passande nog
släppte av oss där borta.
In och ut på några ställen, för att sedan komma på att det inte var något bra. Istället skulle vi tillbaks in till stan igen. Varpå jag var nära att tappa bort Amanda, då vi gick åt olika håll. Kändes lyckat. Men vi kom på varandra där.. Jajjemen, lyckat. Jag hittade ingenting och visste ingenting igår. Jag vet inte vad som hände. Hjärnan stod still.
Jag kunde gått vilse i Gbg.
Men, flickebarnet lyckades även övertala mig att vi skulle gå och fika. Därmed påbörjade vi vår vandring genom alla cafeer (mitt tangentbord vägrar skriva e:n med en fjong över..) vi kunde komma på. Men inte var något av alla dessa tillräckligt bra för oss inte, utan vandringen fortsatte. Vi slutade inne i Nils Ericsson Terminalen på något cafe. Bara för att vi var för lata för att orka gå tillbaka ut i världen igen. Kalorier måste vi då ha förbrännt på vår vandring iallafall. Att sedan allt de hade att erbjuda var äckligt, gjorde jhu inte det hela värre. Vi smakade någon tuga på det som beställdes, men inte gick det att äta. Nixpix, nyttiga flickor var vi.
Tillochmed gick upp från bussen (vissa turer stannar nära dörren) gjorde jag sedan på vägen hem till syster. Satt där en timma och häckade, sedan var det återigen dags att åka in till stan för att möta upp syster yster. Fixa lite mat, bli påhoppad av tandlöst fyllo - som slängde ur sig frågan "Är du från Bollebygd?". What? Hur visste han? Huh? "Ehm, nae - Mölnlycke" ljög jag sådära bra som bara jag kan. Tillsist flydde vi ifrån honom, smög runt husknutar och sånt där, vardagsmat. Fick tillsist utväxten färgad, sett det senaste Heroes och Prison Break och en god natts sömn.
Drömde sääkerligen om den finafinafina ögonskuggan jag var dum nog att kleta på mig på Make Up Store. Den var så fin att jag direkt var tvungen att tabort den igen. Annat vore deprimerande.. Mmm.. Vill ha...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar