Barn

Jag har ett allvarligt, allvarligt beroende av serier. Då snackar vi inte serier serier (eller jo, kanske Cyanide & Happiness) utan tv-serier. I can't help it. Love em. Folk brukar säga att "jo, om jag pausar allt annat i mitt liv, så kanske jag också kan göra så". Men vafan, så illa är det väl inte? Eller? Liksom, jag hinner göra annat. Gillar jag att tro iallafall. Jag har ett socialt liv, ibland iallafall. När jag känner för det. Det är det som är tricket, jag gillar att inte vara social ibland. Själv valt. Men så dessa alla serier, underbart. Det finns bara en serie som jag lyckats lägga av med, och det är O.C. Läste hos Amanda att det var totalslut nu, jag har alltså lyckats slita mig ifrån en serie typ 5 avsnitt innan det var slut - resten är sedda indeed. Så nu känns det kanske som att jag måste se på de sita avsnitten där. Lockar lite. Sjunger och spelar en liten melodi om att de ska få komma in i mitt rum så de kan äta upp min tid och min hjärnaktivitet. Kan jag motstå?

Resten av serierna finns kvar, även om jag har tröttnat på många, så kommer de som vanligt;
Prison Break, Heroes, What About Brian, Gilmore Girls, Lost, Grey's Anatomy, CSI och Desperate Housewives + Day Break.
Resten har tagit slut, o hemska tanke.

Via What About Brian, har jag konstaterat att jag också vill ha en heting Manny. Då måste jag alltså skaffa barn först. Men sen så, då kan jag få ha en som är jätte snygg och självklart ska han vilja ha mig minst lika mycket med. Minst.
Hmm, barn alltså...