Jag vet inte ens om jag har nämnt det här, men den senaste veckan har det varit så synd om lilla mig och jag har då vandrat omkring som n riktig ynkpynk. Allt detta för att jag drog på mig en förkyldning. Eller snarare fick den av min söta syster skulle jag tro. Men synd om mig var det. Detta medförde naturligtvis att jag inte orkade göra några onödiga saker, såsom träna och så. Herregud, det är överskattat. Fast sen kom det allt mer krypande inom mig, jag kände hur jag riktigt längtade tills dess att jag kunde få träna igen. Lite konstigt, att man inte orkar men vill. När man sedan kan, så vill man oftast inte. Men gör det ändå.
Nu har jag iallafall känt mig lite bättre de sista dagarna, inte helt frisk, men klart bättre. Så nu kände jag att et var dags att ta tag lite i sig själv iallafall. Ut och promenera flicka lilla!
Kallt som fan var det, men jag knatade på, mimandes till musiken. (Allt blir mycket bättre med musik!) Hela 45 minuter var jag ute och kämpade på, i hyfsat högt tempo ändå, upp för kullar och ner och hej och hå. Nu känner jag mig duktig. Och svettig. Och trött. Fy fan! Och att ha vantar på sig var ju bara det en killer, HandsvettArne? Yes. Puh, så nu ligger jag här på sängen lite och tar igen mig. Lagom jobbigt. Skönt. Sängar är underskattade.
Nu har jag iallafall känt mig lite bättre de sista dagarna, inte helt frisk, men klart bättre. Så nu kände jag att et var dags att ta tag lite i sig själv iallafall. Ut och promenera flicka lilla!
Kallt som fan var det, men jag knatade på, mimandes till musiken. (Allt blir mycket bättre med musik!) Hela 45 minuter var jag ute och kämpade på, i hyfsat högt tempo ändå, upp för kullar och ner och hej och hå. Nu känner jag mig duktig. Och svettig. Och trött. Fy fan! Och att ha vantar på sig var ju bara det en killer, HandsvettArne? Yes. Puh, så nu ligger jag här på sängen lite och tar igen mig. Lagom jobbigt. Skönt. Sängar är underskattade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar