söndag, november 4

Long Time, No See

Gårdagskvällen började fint med lite ciderdrickande hemma tillsammans med Jennifer. Vi var alla (tre väl inne i stan) på rätt humör och allt var bra. Alla även lite små lulliga. När vi landat på Chez, slår vi oss ner på "ute serveringen", dricker lite mer and so on. Fin fint. Någonstans slår det fel. Jag drabbas av en prakthuvudvärk och alla blir även trötta. Stabilt. Andra får en bakfylla dagen efter, jag medan jag dricker. Skickligt tycker jag. (Idag mår jag däremot fint). Trots att vi hade tänkt träffa Per (Älskade älskade Per) så gav vi efter för vår trötthet och åkte hem. Vi tar igen det en annan dag.

Brevid oss satt även Snygg-Knut, jag är helt säker. Han log mot mig med. Hah! Det ni! Så om jag inte får Måns, så får jag nöja mig med att ha Snygg-Knut, så blir jag och Amanda family after all. Men, Måns kommer först självklart. Inte Knuuuuete.

Måste i övrigt minnas att ha vantar med mig. Cykla hem är inte säkert utan vantar. Inte alls. Lite svårt att bromsa när man inte har någon känsel i händerna längre.

Övrigt nummer 2: Jag gillar inte Bollebygdare. Oh, so not. (Per räknas inte dit längre och Jennifer är borträknad) Usch. Fine by me att hälsa, det kan jag göra. Men vafan. Har vi inte pratat på minst tre år. Tror man på allvar att man kan komma, vara en dryg jävel - låtsas som man är kompisar, för att försöka tigga till sig något? Njae, det kanske funkar på andra. Inte på mig. Vad är det för fel på Bollebygdare egentligen? Varför tror alla att de är mycket bättre än alla andra? Pinsamt. Amanda dissade totalt dock, härligt att se hans min... Idiot.

Mhm, bilderna bråkas. Orkar inte fixa. Ser inte snyggt ut. Jag vet!



1 kommentar:

Anonym sa...

Ge fasen i Snygg-Knut, han är faktiskt min!