Far

Bara helt tvunget att knalla iväg och köpa nått till Pappa idag.
Annars skulle samvetet mått really bad.
Blev ett litet söting kort och en choklad ask.
Middagen kommer vid ett senare tillfälle.

Min pappa är då bäst iallafall

Back

Once upon a time

there were three little girls.
Very beautiful little girls ohyes.
And now they're back



Det var fan ett bra tag sen jag träffade Linda och Jennifer tillsammans.
Förr hände det ganska så ofta.
Nu känner jag att det är något jag faktiskt saknat.
Här har man roligt.

Förkvällen spenderade vi hemma hos Jennifer.
Fixa smink, hår och promillen.
Skvallra och dela med sig av allt snaskigt som har hänt.
Oj, vad jag inte visste mycket.
Oj, vad kul det är att veta.

Den mindre roliga delen av kvällen spenderade vi i Borås.
Som är en mycket B:ig stad.
Mycket.
Borås lider total avsaknad på snygga killar.
Bara det är en katastrof.
Man känner sig minst sagt missplacerad..



Men jag fick jhu napp iallafall.
Slapp sova själv.
Vaknade med en mycket vacker varelse brevid mig.
Linda..
Det ni, inte illa det inte.

Lydnad

Fredagskvällen skulle egentligen tillbringas vid en middag med Linnea.
Men efter att den idéen försvunnit
så fick jag istället ställa upp och vara support för far på en hundtävling.
Han såg så söt ut när han ville ha med mig
så jag kunde bara inte neka..

Min syster skrattade när hon hörde att jag var där.
Jag skrattade inte.
Jag är inte något större fan av hundtävlingar jag.
Speciellt inte när det är x antal minusgrader ute.
Kallt Kallt.

Och inte gick det bra för na heller..
Och missade idol gjorde jag..

Sedan slocknade jag även med allt smink, alla kläer och med alla lampor tända.
Jag tror att hundtävlingar och kyla tröttar ut mig.

Me Want New Shoes

Lycka

Mässan

Så var vi där, Kunskaps Mässan.
Idag var nog tanken att vi skulle få ett litet humm om vår framtid.
Skulle jag tro.
Det enda hummandet som kom från mig var
när alla pratade om saker man inte förstår
och av ren förvirring över allt som finns...
Vad ska jag bli när jag blir stor?

Den som känner mig, kan kanske veta att jag är en människa av lite panik.
Jag har panik över att bli gammal.
Jag har panik över att behöva bestämma/välja saker.
Jag har panik över det mesta egentligen.
Så varför då inte över vad man ska bli sen?
Börjar redan få lite creeps över att den 7 juni tar mina planer slut.
Vad gör man då? Hatar alla dessa frågor, vad ska du göra efter studenten?
Jag ska ta studenten, punkt slut.
Just nu är min hjärna inte redo att tänka längre än så.

Min hjärna kan inte ens tänka över vad som skulle vara lite lockande.
Noep, på allas frågor idag om vad jag var intresserad av,
svarade jag med att se ut som ett frågetecken.
Är det inte lite väl mycket begärt av mig
att jag ska kunna säga vad jag är intresserad av
och skulle kunna tänka mig att bli?
Yes, I like to think so.
Låt mig vara i min lilla instängda not knowing värld där jag lallar runt och är.
Bara är.
Sedan, när det perfekta yrket dyker upp i min hjärna,
så kan jag kanske tänka mig att bli det.
Kanske.

En ganska irriterande sak är stämpeln man får
när man säger att man är naturare.
Jaha, så du ska bli ingenjör då?
För du är väl intresserad av teknik?
Eh, nej..
Så mycket kan jag säga att jag vet.
Jag tänker inte bli något sånt, jag är icke intresserad.
Håll ert ingenjörssnack för er själva.
Don't like it.

Hmm, framtidstankar skrämmer mig, big time.
Får väl sitta och bläddra lite i några broschyrer och känna efter.



Föresten, kan man bli påprackad mer saker än på en mässa?
Vafasiken, jag är numera ägare av en hel regnskog tror jag.
En regnskog varav hälften nog inte intresserar mig det minstaste lilla.
Men, mässan var väl bra antar jag.
Jag fick trots allt designa min egen tandborste.

Louise

When he saw her getting of the bus
It seemed to wipe away the years
Her face was older, just a little rough
But her eyes were still so clear
He drank his coffee and he hurried out
Across before she walked away
Then he approached her like a little child
Too scared for what he had to say

"Hello, Louise,
Remember me?
Now should we part
Or stay awhile?
As if we were still lovers"

She took a moment just to recognise the man she'd known so well before
And as he started to apologise
Lose any bitterness she bore
She gently put her finger on his lips
To let him know she understood
And with her suitcase standing on the floor
Embraced him like a lover would

He told louise
"You look so good
It's just you see
You make me feel
As if we were still lovers"

It's not always true that time heals all wounds
There are wounds that you don't wanna heal
The memories of something really good
Something truly real, that you never found again

And though they talked for just a little time
Before she said she had to go
He saw the meeting as a tiny sign
That told him all he had to know

And so Louise
Waved from the bus
And as she left
She gave that smile
As if they were still lovers

Pump It

Nu står det klart för mig..
Jag är en busschaufförsmagnet.
Alltid jag.
Alltid en utländsk 30 basts busschaufför.
Börjar lite lungt och fint med att bara prata.
(Här känner jag att jag måste vara trevlig..)
Sedan kommer frågorna om det är min pojkvän jag ska träffa,
varför har inte du en pojkvän? Vackra flicka.. osv osv..
(Här sitter jag med ett stelt leende och hoppas på räddning)
Igår kom den tackvare samtal från en anläng Linnea, tack.

Efter att ha suttit på ett café ett tag och pratat lite - och blivit kallade flator? Visserligen blev alla killar som satt där kallade bögar så, No big deal..
så begav vi oss till Vice Versa..
Där den sötaste killen var bartendern, sedan kom det lyckligtvis några mer..
Dans Dans Dans..
Det var kul.

Men så vänder man sig om, OCH vem står inte där?
Kille i en randig tröja, lite psyko, stirrar återigen hela kvällen..
Ja just det, psykot från förra helgen med kompis..
Dans övergår i flykt in ibland andra klungor, som förra helgen..
Lite mer sport då..

Och igår kunde jag tillochmed gå till bussen, det ni..
Mina fötter klarade det..
Fick väldigt fint beröm av Linnea:
Du kan gå väldigt snabbt för att ha så korta ben..
Mitt svar: Tja, vill man nått tillräckligt mycket så, fixar man sig det..

Träffade Kalle med co på bussen, stockholmare är konstiga varelser kan jag nu med all säkerhet konstatera..
Så min koncentration ägnades åt annat ja..
Men eftersom att jag är envis, andra är envisa..
Så vandrar man åt olika håll..

Träffade på Rickard också ja.. Spännande..
De fick äran att följa mig en bit hem på vägen från bussen..
Sen ringde jag Linnea igen..
Yes, det verkar som att jag har bytt track-person för mina
lonly promenader hem från bussar i mörkret..
Vem kunde tro det om mig?

I'm All Alone

Sällskapssjukan har slagit till igen..
Oavsett vad, så känner jag mig ensam.
Vännerna hjälper inte riktigt då nej.

"And your enemy are your thoughts baby
So just let em go"

Vore smartast så.
Jag tänker för mycket
Eller drömmer för mycket, beror på hur man ser påt.

Fast i natt var iallafall Robbie med, så det är kanske inte så pjåkigt trots allt?

Pip-och-Gnäll

Förmågan att koncentrera sig är långt borta.
Även om jag vet precis vad som borde göras, så går det inte.
Fysik, Projekt, Kmei, Religion, Matte osv..
Men hur lockande känns det då?

Jag kom så långt att jag satt och stirrade i kemi boken.
Men allt jag uppfattade var att inget gick in i mitt huvud.
Great.

Förkyldningen har tagit ett nytt stadie nu, time for hostan.
Hoppas inte det är den här säsongens hosta.
För en sådan får jag alltid och den är inte snäll.
Jag vill inte få hostattacker som aldrig ger upp utan två liter vatten.
Jag vill slippa, tack!

Usch, hela skrivbordet är fyllt av plugg..
Jag vill inte..

Jag trivs bättre här, där jag kan sitta och pip-och-gnälla för mig själv.

Snö

Här vaknar man ganska nöjd efter att ha lyckats sova ända till halv nio.
Så möts man av bilden att det är snö ute..
Jag är inte speciellt förtjust i snö.
Kanske på julafton.
Men inte annars.

Så ska det snöa redan i början av November?
Lusten till att hitta på nått försvann totalt.

Jag vill inte sätta min fot utanför dörren.
Men visst måste man göra det med.
Ända upp till bussen måste man, nästan så att träningen känns skipp-bar.
Men nej.

Anna ska ut och vandra i snön, Yey.

Sweet 18

Då var det alltså dags även för lilla mig.
Efter många veckor av åldersnojjor så dök dagen alltså upp.
Inte vaknade jag upp och kände mig gammal inte, kändes fullt normalt.
Skumt.
Men gammal är jag...

För att fira så är vännerna naturligtvis en nödvändig ingrediens.
Vänner, Alkohol, Mat och Tårta.
Efter detta beger man sig iväg till bussen - stressat yes.

In till stan för att stanna på varje Mc Donalds på vägen, enbart för kissepaus..
Hur skulle det se ut om alla stannade på samma liksom?
Ingen sport alls.

Till sist hamnade vi iallafall på Wish.
Shakade ass lite granna och vad som lämpligt är.

Tog till flykten då en danspartner blev psyko och var precis över allt, inte hjälpte det att ge bort ölen man fick till någon annan. Då fick man en ros. När man sedan gav bort den, så hade man ändå ögonen på sig. Det är då, man dansar in i en grupp av en massa annat folk yes. Sedan fixar man "kvickt" och lätt till sig jackorna och stapplar iväg till bussen hem..

Somnade som en stock när jag kom hem och damp ner på sängen.

Idag har jag:
Träningsvärk (i ländryggen av alla ställen?), jävligt ont i fötterna, crappy hud (orka tvätta bort smink när man kommer hem?) och en fin samling av sms..

Idag undrar jag:
Hur kan större delen av ens vänskapskret helt och totalt glömma bort att man fyller år? Vi snackar inte om två-tre personer här.. Säkerligen uppemot 50 % av vännerna..

Tack, känns bra

Lov

Äntligen Äntligen är det här, mycket mycket efterlängtat, som alltid.
Dock med tusen saker man måste göra, som alltid.
Att Nv är inte är så ansträngande är bara en lögn vi gillar att säga ibland, för att lugna våra egna nerver lite granna.
Men ack, inte ens den lögnen funkar längre..
Kul med ett lov då man bara måste plugga.. Njae..

Jag vill kunna bara sitta och njuta av alla mina serier som jag ligger efter i, hur går det för dem.. Känns jätte hemskt att inte hänga med mer.
Och Ja, jag är en serie tok..
Måste börja se på Entourage nu med, verkar bra..
Men tiden räcker änna inte tid..

Ett kors i taket är även på sin plats, ramla inte av stolen..
Jag, Anna Nilsson skrev klart hela mitt miljöpolitiksarbete igår, lämnade in det idag.. Hela en vecka och tre dagar innan sista dagen!
Då kan man inse att något är fel, men allt för att få lite mer tid över på lovet..

Vill ha det allmänt mysigt bara, kanske sporta till det någon dag med om mina och Linneas planer går i lås.. Spännande att prova på nya saker, kommer se kul ut kan jag tänka mig.
Vill ha tid till allt man försummar annars, kanske tillochmed kunna träffa någon kompis kanske? Om man ska ta i lite överkant..
Vi får se vad som kan ske utöver pluggandet..

Klagomål & Inga Visor

Stelare i benen har jag inte känt mig på ett väldans bra tag.
Friskvården i fredags ägnades åt uthållighet, vi sprang och sprang och sprang lite mer. Jag kan numer slå fast att; min kondition är låångt ifrån bra, jag var hel slut och inte bara under lektionen, utan hela dagen och kvällen efteråt.

Träningsvärken är en riktig killer nu med, han stretchade mig inte bra alls tror jag. Det är tacken man får när man ska stretcha med en ”främling”.
Nej, tacka vet jag för att ha Amanda där som trycker och gör så man får ont. En man inte känner kan inte göra det på samma sätt...

Jag stretchade probably inte honom bra heller, våga ta i på någon annan, man lär jhu inte skrika att det gör ont – utan bara ligga där och pinas.
Det skulle jag ha gjort, klen som man är…
Till Amanda kan man skrika och skratta, det känns bra…

Friskvård utan Amanda = Ingen höjdare alls

Högskoleprov

Hela lördagen har vigts till att sitta i gamla hederliga A24-A25 på skolan och skriva högskoleprovet och ta mig fan, hade jag inte bara varit så klantig utan koncentrerat mig hela tiden - så man läst rätt.
Då hade jag kunnat vara riktigt smart.

Jag är imponerad, både över min klantighet
och över vilket resultat jag hade kunnat skaffa mig.
Men för att vara min första gång så antar jag att jag får nöja mig med mina små 75 rätt.. hyfsat är det i vilket fall som helst.
Tänk om man bara inte slarvat – kommer irritera mig länge det där…

Sexy Sexy

Ny månad. Nytt beroende.
Denna månads beroende är absolut sexy sexy musiken av Justin.
Mina öron överlever inte längre stunder utan honom, lovar.
Helt underbart och minst sagt sexigt.
Varenda liten låt, me like..

You know what you want
And that makes you just like me
See everybody says you’re hot, baby
But can you make it hot for me?
Say if you’re thinking about holding back
Don’t worry girl
Cause I’m gonna make it so easy
So slide a little bit closer to me little girl
See daddy’s on a mission to please

Wait a second…

She’s hopped up on me
I’ve got her in my zone
Her body’s pressed up on me
I think she’s ready to blow
Must be my future, sex, lovesound
And when it goes down
Baby all you gotta do is
Just tell me which way you like that
All you gotta do is
Tell me which way you like that
Do you like it like this?

Vänner

Jag har en alldeles fruktansvärt bra förmåga;
på att inte kunna hålla kontakten med mina vänner.
Eller, jag är ganska bra på att undvika kontakt med mina vänner med..
Det hela gäller att vara på rätt humör för rätt vän.
För min förmåga att bli irriterad över saker och ting är nästan ännu större.
Jag vill liksom ändå kunna vara bra på det där med vänner.
Men nej, nej.

Där är skolan bra, eller bara de personerna i skolan kanske?
De är inte sånna jag blir irriterad på, där är det bara kul.
Irritationen får resten av folket ta hand om då.

Övriga vänner måste man jhu liksom ha kontakt med på fritiden.
Vilket gör det hela mycket mer ansträngande, då är det inte bara.
Utan det måste ringas, uppdateras, planeras och utföras.
Kan man då och då slippa undan, så känns det ganska skönt.
Då och då kan det därför hoppa ut en hemskt kass ursäkt genom munnen
eller alltihopa bara ignoreras för att slippa.
Låter hemskt..

Men vill man faktiskt ha en bra relation med mig får man inte bara nöja sig med att jag är värdelös på att höra av mig. Man får inte heller vara likadan.
Man måste ligga i och få det att utvecklas till det bättre, tror jag.
Eller så är det också något som skulle irritera.
Att någon klagar på att man är dålig på att höra av sig.
Fast oftast brukar det vara ganska ömsesidigt.

Det betyder inte att man inte är vänner, snarare tvärtom.
Det kan gälla de bästa vännerna med.
Jag gillar dem inte mindre för att man aldrig ses..

Det mörker Du ser,
gör att stjärnorna märks lite mer.

may i feel said he

may i feel said he
(i'll squeal said she
just once said he)
it's fun said she

(may i touch said he
how much said she
a lot said he)
why not said she

(let's go said he
not too far said she
what's too far said he
where you are said she)

may i stay said he
which way said she
like this said he
if you kiss said she

may i move said he
is it love said she)
if you're willing said he
(but you're killing said she

but it's life said he
but your wife said she
now said he)
ow said she

(tiptop said he
don't stop said she
oh no said he)
go slow said she

(cccome?said he
ummm said she)
you're divine!said he
(you are Mine said she)

E E Cummings

Mv Goes Wildlife

En vecka, 16 miljövetarelever, snö, kyla, vind.. De ska tillbringa en vecka i arktiska norra Sverige, resan styrs mot Abisko... Vandringar i mördarberg som attackerar, badning i kalla sjöar, fuskbestigning av lite snällare berg och all fritid tillsammans.. Sjungandes, Sovandes, Läsandes, Snackandes om en massa snaskiga saker.. Smaskandes (flera betydelser)?
You name it..

Slutdestination blir staden med det milda klimatet, Kiruna.. Kosingen styrs mot Esrange där raketer visas upp, kika runt i kommunhuset på kartor om vart staden ska flytta.. Sedan grädden på moset; Gruvan.. Ingen har någonsin sett så het ut som en människa i gul hjälm gör..
No way..

Tågresorna var något som njöts rejält av, aldrig skulle väl vi spåra ur och få tråkigt, nejdå.. sysselsatta höll vi oss, thanks to UNO, plump, filmer och kameran..



En vecka senare, fyllda av extas sätter vi fötterna på Göteborgsmark än en gång..
We Survived.
In ya face beatch!

Just Me