Mässan

Så var vi där, Kunskaps Mässan.
Idag var nog tanken att vi skulle få ett litet humm om vår framtid.
Skulle jag tro.
Det enda hummandet som kom från mig var
när alla pratade om saker man inte förstår
och av ren förvirring över allt som finns...
Vad ska jag bli när jag blir stor?

Den som känner mig, kan kanske veta att jag är en människa av lite panik.
Jag har panik över att bli gammal.
Jag har panik över att behöva bestämma/välja saker.
Jag har panik över det mesta egentligen.
Så varför då inte över vad man ska bli sen?
Börjar redan få lite creeps över att den 7 juni tar mina planer slut.
Vad gör man då? Hatar alla dessa frågor, vad ska du göra efter studenten?
Jag ska ta studenten, punkt slut.
Just nu är min hjärna inte redo att tänka längre än så.

Min hjärna kan inte ens tänka över vad som skulle vara lite lockande.
Noep, på allas frågor idag om vad jag var intresserad av,
svarade jag med att se ut som ett frågetecken.
Är det inte lite väl mycket begärt av mig
att jag ska kunna säga vad jag är intresserad av
och skulle kunna tänka mig att bli?
Yes, I like to think so.
Låt mig vara i min lilla instängda not knowing värld där jag lallar runt och är.
Bara är.
Sedan, när det perfekta yrket dyker upp i min hjärna,
så kan jag kanske tänka mig att bli det.
Kanske.

En ganska irriterande sak är stämpeln man får
när man säger att man är naturare.
Jaha, så du ska bli ingenjör då?
För du är väl intresserad av teknik?
Eh, nej..
Så mycket kan jag säga att jag vet.
Jag tänker inte bli något sånt, jag är icke intresserad.
Håll ert ingenjörssnack för er själva.
Don't like it.

Hmm, framtidstankar skrämmer mig, big time.
Får väl sitta och bläddra lite i några broschyrer och känna efter.



Föresten, kan man bli påprackad mer saker än på en mässa?
Vafasiken, jag är numera ägare av en hel regnskog tror jag.
En regnskog varav hälften nog inte intresserar mig det minstaste lilla.
Men, mässan var väl bra antar jag.
Jag fick trots allt designa min egen tandborste.