Stelare i benen har jag inte känt mig på ett väldans bra tag.
Friskvården i fredags ägnades åt uthållighet, vi sprang och sprang och sprang lite mer. Jag kan numer slå fast att; min kondition är låångt ifrån bra, jag var hel slut och inte bara under lektionen, utan hela dagen och kvällen efteråt.
Träningsvärken är en riktig killer nu med, han stretchade mig inte bra alls tror jag. Det är tacken man får när man ska stretcha med en ”främling”.
Nej, tacka vet jag för att ha Amanda där som trycker och gör så man får ont. En man inte känner kan inte göra det på samma sätt...
Jag stretchade probably inte honom bra heller, våga ta i på någon annan, man lär jhu inte skrika att det gör ont – utan bara ligga där och pinas.
Det skulle jag ha gjort, klen som man är…
Till Amanda kan man skrika och skratta, det känns bra…
Friskvård utan Amanda = Ingen höjdare alls
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar