Sweet 18

Då var det alltså dags även för lilla mig.
Efter många veckor av åldersnojjor så dök dagen alltså upp.
Inte vaknade jag upp och kände mig gammal inte, kändes fullt normalt.
Skumt.
Men gammal är jag...

För att fira så är vännerna naturligtvis en nödvändig ingrediens.
Vänner, Alkohol, Mat och Tårta.
Efter detta beger man sig iväg till bussen - stressat yes.

In till stan för att stanna på varje Mc Donalds på vägen, enbart för kissepaus..
Hur skulle det se ut om alla stannade på samma liksom?
Ingen sport alls.

Till sist hamnade vi iallafall på Wish.
Shakade ass lite granna och vad som lämpligt är.

Tog till flykten då en danspartner blev psyko och var precis över allt, inte hjälpte det att ge bort ölen man fick till någon annan. Då fick man en ros. När man sedan gav bort den, så hade man ändå ögonen på sig. Det är då, man dansar in i en grupp av en massa annat folk yes. Sedan fixar man "kvickt" och lätt till sig jackorna och stapplar iväg till bussen hem..

Somnade som en stock när jag kom hem och damp ner på sängen.

Idag har jag:
Träningsvärk (i ländryggen av alla ställen?), jävligt ont i fötterna, crappy hud (orka tvätta bort smink när man kommer hem?) och en fin samling av sms..

Idag undrar jag:
Hur kan större delen av ens vänskapskret helt och totalt glömma bort att man fyller år? Vi snackar inte om två-tre personer här.. Säkerligen uppemot 50 % av vännerna..

Tack, känns bra