Använda Paraply:
Okej, hur svårt kan det vara tänker du då. Men jag kan intyga att det är tamigfan inte lätt alltså. Iallafall inte om man heter Anna. Inte nog med att man måste gå runt och bära på åbäket, man måste dessutom leka lite metrolog och veta exakt varifrån det blåser. Om man inte vill ha ett paraply som ser ut som en strut vill säga. Det vill inte jag. Att man sen, när man väl listat ut lite halvt varifrån det blåser - måste gå med paraplyt rakt framför sig, hindrar mycket väl en från att se vad som sker i den närmsta omgivningen. Tack gode gud att man inte blivit nedmejjad av en pansarvagn eller något. Nej tack, jag använder mig hellre av en jacka med en stooor luva som kan skydda hår och smink, skitsamma om jackan blir blöt.
Veta skillnaden på vad jag vill/känner/inbillar mig:
Vill jag ha något? Eller vill jag bara ha att vilja ha något? Hur vet man vad man egentligen faktiskt vill eller känner för någon? Hur ska jag veta att det inte bara är något som min twisted mind har hittat på för att spela mig ett litet spratt? Den är nämligen bra på det. Tricky!
Riva av plastfolie:
Jag är inte den perfekt fogade hemmafrun, jag kan erkänna detta. Redan i den lilla lätta uppgiften att lägga lite plastfolie över någon överbliven mat - så misslyckas jag. Eller sure, jag kan få fram en liten bit, men aldrig den biten som jag skulle vilja ha. Inte sådära snyggt och rakt avriven heller. Det är något fel på alla plastfolieförpackningar jag har kommit i kontakt med alltså.
Bestämma saker:
Skulle du bli arg på mig om jag blir arg på dig för att du valde fel alternativ när jag sa att du fick välja för att jag inte kunde bestämma mig själv?
Det är en av de självklara frågor min kommande man måste ta ställning till.
Även om jag vet vad jag kanske vill, så är jag långt ifrån säker på att jag verkligen vill vad jag tror att jag vill. Vilket gör mig osäker, men jag kan lätt skilja på om någon annan väljer fel.
Ta kritik:
Ge mig kritik och du kommer bara få "mhm", "aha" och "okej" som svar. Kanske några riktiga hatiska blickar med. Äkta om-blickar-bara-kunde-döda-blickar. De faser som gås igenom är; Whaat?, Why?, Jävla-idot-fanskap-måste-du-sitta-och-tro-att-du-är-så-himla
-mycket-bättre-och-bara-tracka-för-trackandets-skull? Fan vad jag hatar den här människan, Ilskan gör att ögonen blir tårfyllda, Lyckas få fram några mumlande ljud, sedan helst gå därifrån så snabbt som möjligt och säga riktigt onda saker för mig själv. Gärna sedan hata personen för en lång tid efteråt också, för extra effekt!
Vara glad för andra:
Visst, jag kan vara glad för andra, lite då och då. Beror på vem det är. Men är det en riktgit crappy dag för min egna del och någon ska komma och sprida sin lycka runt sig - då är man inte så omtyckt i mina ögon, om så även bara för tillfället. Jag brukar känna mig ganska hemsk när det inträffar men, jag orkar inte gå och vara glad för att någon annan fick precis det som jag skulle vilja ha. Jag är inte dum. Eller tja, kanske det jag är. Fast jag kan vara snäll ibland med. Fast, skadeglädje och sånt elaktfuffens är min kopp the.
Leva utan mobil/data:
Jag kan inte ens förklara vad det är som gör det, så himla mycket pratar jag då inte med folk. Men jag förmodar att det är tryggheten att veta att det alltid finns någon där om det är något man behöver. Tryggheten att alltid kunna hitta vad man söker? Eller nån sån shit.
Självförtroende:
Det spelar absolut ingen som helst roll hur många gånger en människa skulle säga till mig att jag är fin, för fortfarande fanns det en typ som engång sa något elakt om mig. Och ondska väger alltid tyngst, det vet väl alla. En ond handling får alltid mer uppmärksamhet än en god. Det är så världen fungerar. Även så i Annas kretslopp. Tag massa komplimanger - sudda ut dessa med lite kritik. Se dig själv i spegeln, ooh vad det var fint idag - men gosh hur har inte detta förfallit. Måste fixas, men oavsett hur det fixas eller inte fixas så blir det inte bra. Illa.
Inte vara elak:
Jag vet inte vad som är felet, mitt humör som svänger mer än vad som är hälsosamt eller min avundsjuka kanske? Eller det och allt annat i en liten mix. Men har jag något emot någon, så är jag inte så snäll - inte alls. Kanske mot personen ifråga, men när det inte är med. Ajaj vilket erkännande, Anna är en hemsk människa som snackar skit om folk. Men, vid närmre eftertanke - jag vet ingen som inte gör det. Så jag är friad från allt hat och kan fortsätta vara elak så mycket jag vill. Moahaha..
Andra människors fotografier:
Jag vet inte hur man gör? Hur kan man bli bra när någon annan människa tar kortet på en? Det finns inte i min värld, tror aldrig att någon annan än jag har tagit godkända kort på mig. Vet inte hur det hänger ihop, det är bara ett faktum.
Okej, hur svårt kan det vara tänker du då. Men jag kan intyga att det är tamigfan inte lätt alltså. Iallafall inte om man heter Anna. Inte nog med att man måste gå runt och bära på åbäket, man måste dessutom leka lite metrolog och veta exakt varifrån det blåser. Om man inte vill ha ett paraply som ser ut som en strut vill säga. Det vill inte jag. Att man sen, när man väl listat ut lite halvt varifrån det blåser - måste gå med paraplyt rakt framför sig, hindrar mycket väl en från att se vad som sker i den närmsta omgivningen. Tack gode gud att man inte blivit nedmejjad av en pansarvagn eller något. Nej tack, jag använder mig hellre av en jacka med en stooor luva som kan skydda hår och smink, skitsamma om jackan blir blöt.
Veta skillnaden på vad jag vill/känner/inbillar mig:
Vill jag ha något? Eller vill jag bara ha att vilja ha något? Hur vet man vad man egentligen faktiskt vill eller känner för någon? Hur ska jag veta att det inte bara är något som min twisted mind har hittat på för att spela mig ett litet spratt? Den är nämligen bra på det. Tricky!
Riva av plastfolie:
Jag är inte den perfekt fogade hemmafrun, jag kan erkänna detta. Redan i den lilla lätta uppgiften att lägga lite plastfolie över någon överbliven mat - så misslyckas jag. Eller sure, jag kan få fram en liten bit, men aldrig den biten som jag skulle vilja ha. Inte sådära snyggt och rakt avriven heller. Det är något fel på alla plastfolieförpackningar jag har kommit i kontakt med alltså.
Bestämma saker:
Skulle du bli arg på mig om jag blir arg på dig för att du valde fel alternativ när jag sa att du fick välja för att jag inte kunde bestämma mig själv?
Det är en av de självklara frågor min kommande man måste ta ställning till.
Även om jag vet vad jag kanske vill, så är jag långt ifrån säker på att jag verkligen vill vad jag tror att jag vill. Vilket gör mig osäker, men jag kan lätt skilja på om någon annan väljer fel.
Ta kritik:
Ge mig kritik och du kommer bara få "mhm", "aha" och "okej" som svar. Kanske några riktiga hatiska blickar med. Äkta om-blickar-bara-kunde-döda-blickar. De faser som gås igenom är; Whaat?, Why?, Jävla-idot-fanskap-måste-du-sitta-och-tro-att-du-är-så-himla
-mycket-bättre-och-bara-tracka-för-trackandets-skull? Fan vad jag hatar den här människan, Ilskan gör att ögonen blir tårfyllda, Lyckas få fram några mumlande ljud, sedan helst gå därifrån så snabbt som möjligt och säga riktigt onda saker för mig själv. Gärna sedan hata personen för en lång tid efteråt också, för extra effekt!
Vara glad för andra:
Visst, jag kan vara glad för andra, lite då och då. Beror på vem det är. Men är det en riktgit crappy dag för min egna del och någon ska komma och sprida sin lycka runt sig - då är man inte så omtyckt i mina ögon, om så även bara för tillfället. Jag brukar känna mig ganska hemsk när det inträffar men, jag orkar inte gå och vara glad för att någon annan fick precis det som jag skulle vilja ha. Jag är inte dum. Eller tja, kanske det jag är. Fast jag kan vara snäll ibland med. Fast, skadeglädje och sånt elaktfuffens är min kopp the.
Leva utan mobil/data:
Jag kan inte ens förklara vad det är som gör det, så himla mycket pratar jag då inte med folk. Men jag förmodar att det är tryggheten att veta att det alltid finns någon där om det är något man behöver. Tryggheten att alltid kunna hitta vad man söker? Eller nån sån shit.
Självförtroende:
Det spelar absolut ingen som helst roll hur många gånger en människa skulle säga till mig att jag är fin, för fortfarande fanns det en typ som engång sa något elakt om mig. Och ondska väger alltid tyngst, det vet väl alla. En ond handling får alltid mer uppmärksamhet än en god. Det är så världen fungerar. Även så i Annas kretslopp. Tag massa komplimanger - sudda ut dessa med lite kritik. Se dig själv i spegeln, ooh vad det var fint idag - men gosh hur har inte detta förfallit. Måste fixas, men oavsett hur det fixas eller inte fixas så blir det inte bra. Illa.
Inte vara elak:
Jag vet inte vad som är felet, mitt humör som svänger mer än vad som är hälsosamt eller min avundsjuka kanske? Eller det och allt annat i en liten mix. Men har jag något emot någon, så är jag inte så snäll - inte alls. Kanske mot personen ifråga, men när det inte är med. Ajaj vilket erkännande, Anna är en hemsk människa som snackar skit om folk. Men, vid närmre eftertanke - jag vet ingen som inte gör det. Så jag är friad från allt hat och kan fortsätta vara elak så mycket jag vill. Moahaha..
Andra människors fotografier:
Jag vet inte hur man gör? Hur kan man bli bra när någon annan människa tar kortet på en? Det finns inte i min värld, tror aldrig att någon annan än jag har tagit godkända kort på mig. Vet inte hur det hänger ihop, det är bara ett faktum.
1 kommentar:
Pustah, jag blev ju rädd när du skrev sådär på MSN... Men nejdu, jag tror inte det här är värre än att vårt äktenskap går att rädda. Här har du vad jag tycker, blir nästan lika långt som ditt inlägg tror jag:
Paraply: Skitsamma, man kan inte använda paraply i Lysekil ändå, det blåser för mycket
Vetaviljakänna: Öööh. Jag vet inte om jag känner att jag vill veta vad du menar. Men oavsett så vet jag exakt, för jag känner igen det.
Plastfolie: Det är ju en fysikalisk omöjlighet att riva av plastfolie fint, det lärde jag mig på Chalmers.
Bestämma saker: Åååh, jag hatar sånt beteende. Som tur är har jag utformat en vetenskaplig metod för att hantera den sortens beteende. Metoden kallar jag "jag bestämmer, förihelvete".
Kritik: No good, kan vara en dealbreaker. Kritik är en av grundstommarna i en fungerande kommunikation. Som tur är finns även här en beprövad lösning: bjud på mycket alkohol före kritiken ifråga.
Glad för andra: Vadå, sluta nu... Om min granne vann en miljon på Triss, tro fan att jag inte hellre hade sett att det var jag. Nej, tacka vet jag Schadenfreude.
Mobil/data: Varför skulle man ens komma på tanken att försöka? Jag skulle kanske kunna leva utan solljus eller utan min kuk, men det finns liksom ingen poäng.
Självförtroende: Nej, nu får du fan ta dig i kragen, flicka lilla. Så kan du inte hålla på, och därmed bastu(klubb).
Elak: Det är kul att vara elak.
Andras fotografier: Jag har ett ord för dig... "Proffsfotograf". Jajjemän. Se min modellportfolio för exempel. "Vanligt folk" har väl förfan inte att göra med en kamera framför mitt ansikte, vilka tror de att de är egentligen?
Sedäääärja. Dagens uppsats. Puss och kräm!
Skicka en kommentar