Halka

Jag överlevde halkkörningen trots allt.
Jag var typ den enda människan på jorden som tyckte att det kunde vara läskigt
med halkkörning verkade det som. Alla andra bara s ahur roligt det var.
Fint, jag är redo att hålla med er nu resten av jordens befolkning.
Halkkörningen är inte so bad, tillochmed ganska rolig.
Det är stora ord från mig, som hatar att halka.

Och jag var så duktig så, kändes bra, fick aldrig panik eller något.
Riktigt nice att faktiskt köra runt själv med, det trodde jag också skulle bli lite scary
med tanke på att det är första gången ever.
Men jag trivdes bra.

Där i bilen hade man det riktigt varmt och mysigt när man satt och kollade ut i regnrusket.
Svarade lite då och då i radion när ens ledare (min var riktigt nice) pratade med en.
Resten av tiden roade jag mig med att prata med mig själv, nynna eller sjunga.
Gosh vad kul om de hörde allt som sker i bilarna..
När jag åkte banorna hade jag nämligen mestadels av tiden
"Round, round baby. Round round, spinning out on me" på hjärnan och sjöng/nynna.
Bara den slingan med, jag väljer väl.