As he goes left and you stay right
Between the lines of fear and blame
And you begin to wonder why you came
Between the lines of fear and blame
And you begin to wonder why you came
Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
Let him know that you know best
Cause after all you do know best
Try to slip past his defense
Without granting innocence
Lay down a list of what is wrong
The things you've told him all along
Min förmåga av att vilja ha det jag vet att jag inte kan få har en viss tendens till att inte vara så jätte bra in the bitter end. Alltid brukar det vara någonting som krånglar till sig. Egentligen är väl inte jag som brukar göra något fel, inte i mina ögon iallafall. Jag kan bara göra utifrån vad jag har, vill och känner. Vad andra gör kan väl inte jag rå för.
Visst har jag gjort saker som man kanske inte är mega stolt över när man sedan tänker efter lite. Det var kanske ganska dumt att träffa den killen, han hade visst flickvän, inte det smartaste draget Anna lilla. Speciellt inte om det skulle vara som så att du skulle få känslor för killen, absolut inte smart någonstans. Låt säga att han hade börjat gilla dig med, hade det varit en kille att ha? Jaha när träffades ni då? Ja alltså, han träffade mig när han fortfarande var tillsammans med henne. Men joo, klart kan jag lita på honom. Smart ass.
Men dit föll hon, men efter många om och men sig därifrån med.
Vill jag nog inte göra om.
Men vilja ha vad man inte kan få slutar inte där heller nej.
Man ska in i vänskapskretsen och kolla lite med. En nära kompis, ja varför inte?
Tja, well när man inser att det inte är som så att man känner någonting och den andra trodde det. Så känner man sig inte så snäll och allting har förändrats. Vad som har skett eller inte skett har gjort att vänskapen inte kan bli vad den en gång var. Lyckat, smart.
Tro inte att det är ens stopp där.
Vänners vänner är väl alltid en hitt med eller? Nehej, inte det.. Illa.
Fast, där kan jag iallafall inse att jag inte har gjort någonting fel. Varför skulle det vara så bad?
Egentligen? Det borde väl inte vara värre än att jag skulle träffa vilken annan kille som helst?
Fast, det är det tydligen. Jag vet det nu, att så tycker andra.
Andra tycker det är väldigt fult att göra så, men vill inte den första killen - han som är vännen - ha mig? Vad spelar det då för roll om jag skulle träffa hans vän? Varför är det så förbjudet?
Kan någon förklara mystiken för mig? Vill jag inte ha någon spelar det väl inte mig någon roll om en kompis vill ha den.. Wierd, världen är wierd.
Men nu gäller det att bita sig i tungan, för jag har gjort fel - tror inte vi är så bra vänner längre.
Det är tråkigt, det måste jag säga - och även om det sägs att han inte är arg eller vad man ska kalla det, mest besviken. Så är skillnaden stor från hur det var innan. Det är nackdelen med allt.
Det värsta är bara att jag inte ångrar vad jag gjorde heller.
Bara att things are messed up. Men tja - lite sent att göra något åt nu. Eller?
Och jag är bara allt för kass på att låta bli att skriva något. Jag kan bara inte låta bli,
varför kan inte jag lyckas få vara en sån tjej som inte bryr sig om någon hör av sig till mig. Som inte heller har något behov att därför höra av sig till den andre? Why?
Visst har jag gjort saker som man kanske inte är mega stolt över när man sedan tänker efter lite. Det var kanske ganska dumt att träffa den killen, han hade visst flickvän, inte det smartaste draget Anna lilla. Speciellt inte om det skulle vara som så att du skulle få känslor för killen, absolut inte smart någonstans. Låt säga att han hade börjat gilla dig med, hade det varit en kille att ha? Jaha när träffades ni då? Ja alltså, han träffade mig när han fortfarande var tillsammans med henne. Men joo, klart kan jag lita på honom. Smart ass.
Men dit föll hon, men efter många om och men sig därifrån med.
Vill jag nog inte göra om.
Men vilja ha vad man inte kan få slutar inte där heller nej.
Man ska in i vänskapskretsen och kolla lite med. En nära kompis, ja varför inte?
Tja, well när man inser att det inte är som så att man känner någonting och den andra trodde det. Så känner man sig inte så snäll och allting har förändrats. Vad som har skett eller inte skett har gjort att vänskapen inte kan bli vad den en gång var. Lyckat, smart.
Tro inte att det är ens stopp där.
Vänners vänner är väl alltid en hitt med eller? Nehej, inte det.. Illa.
Fast, där kan jag iallafall inse att jag inte har gjort någonting fel. Varför skulle det vara så bad?
Egentligen? Det borde väl inte vara värre än att jag skulle träffa vilken annan kille som helst?
Fast, det är det tydligen. Jag vet det nu, att så tycker andra.
Andra tycker det är väldigt fult att göra så, men vill inte den första killen - han som är vännen - ha mig? Vad spelar det då för roll om jag skulle träffa hans vän? Varför är det så förbjudet?
Kan någon förklara mystiken för mig? Vill jag inte ha någon spelar det väl inte mig någon roll om en kompis vill ha den.. Wierd, världen är wierd.
Men nu gäller det att bita sig i tungan, för jag har gjort fel - tror inte vi är så bra vänner längre.
Det är tråkigt, det måste jag säga - och även om det sägs att han inte är arg eller vad man ska kalla det, mest besviken. Så är skillnaden stor från hur det var innan. Det är nackdelen med allt.
Det värsta är bara att jag inte ångrar vad jag gjorde heller.
Bara att things are messed up. Men tja - lite sent att göra något åt nu. Eller?
Och jag är bara allt för kass på att låta bli att skriva något. Jag kan bara inte låta bli,
varför kan inte jag lyckas få vara en sån tjej som inte bryr sig om någon hör av sig till mig. Som inte heller har något behov att därför höra av sig till den andre? Why?
Det finns säkert fler dumheter, som bara skriker idioti.
Det är fasiken inte lätt det här inte.
Men jag ska försöka bättra mig, jag lovar. Jag ska försöka vara smart.
1 kommentar:
wow. That poem was stunning.
Skicka en kommentar