Collide

Stupid?

X, Kille 20 år 00.36
Divigare nattstads sida får man leta efter. I din press hittar man dock inget om varför du kan få så mkt bättre. hela sidan innehållar inget annat än rimmande skryt och 300 bilder på en 18 årig tjej. Då blir man lite nyfiken på om hon har nått mer än bara ego och utseende att komma med?

"En väldigt bra fråga.
Förmodligen har hon det, iallafall är det vad folk i hennes närhet skulle svara.
Att sedan kunna ha bilder på sig själv, är bara en kul grej.
Att tro att hon kan få vad som helst, är inte äkta. Utan en låt text.
Har ingen större vision av att träffa min framtida make här,
så går inte in med allt för stort allvar på sidan.
Vill man lära känna mig, så får man anstränga sig lite mer än att läsa min presentation.
Allt ska inte vara lätt här i världen och allt är inte alltid vad det utger sig för att vara."

Ehm, hur dum får man vara?

Ny Vecka

Okej, nu är det lov.
Ny vecka.
Nu ska jag bli nyttig, den dära två månaders inte äta något perioden* inleds nu.

Idag var jag ute och gick i skogen med hundarna en timma direkt efter att jag gått upp.
Bra start, bra start.
Nu ska jag bara fortsätta med.
Ohyes.

*Okej, kanske äta något men, vi kallar det svältperioden. Känns mer riktigt då.

Tre i En

Länge har jag gått och trånat efter att få sitta där, inne i staden.
Ute i solen, bland allt folk, med en drink i handen, bara känna våren.
I fredags slog jag och Amanda till, efter att ha irrat runt på stan ett tag,
betalt resan, bestämt balklänning till henne, irrat runt lite mer. Så satte vi oss på uteserveringen.
Mys mys, även om jag tröttnade på min cider, inte orkade ta en drink - utan fick en cola av Amanda. Så var det jätte mysigt. Me like vår feeling.
Nu önskar jag bara att jag kunde dricka öl. Det känns mer somrigt,
varför måste det vara så osmakligt?

Lördags dagen blev Suckie - lyckades få 0,3 sämre än tidigare på Högskoleprovet.
Så då blev jag irriterad, men det löste jag med att leka med sminket.
Vips, så var jag på bra humör igen.
Satte av in mot staden med Amanda once more, nu på bio.
Mös och Rös framför Leonardo Dicaprio.
Jag ska med bli psykolog och träffa psykokillar, som sedan kommer hem till mig osv osv...
Good things, I say. Han är inte helt fel numera. Bad ass.

Sprang sedan in i Magnus med Co.
Där skulle man presentera sig, sträcker fram handen.
"Anna"
"X. Vi har gympa tillsammans!"
Ehm, oookej.. Alltså, är det en bra grej? Att ha blivit upptäckt på en idrottslektion av någon i en annan klass? Don't think so...
Liksom, ååh du har sån fin röd färg i ansiktet när du har sprungit.. Vackert?
Eller, jag har sett sig.. Tjusigt där du står och pustar och stönar?
Gör man annat där i skolan?
Ser man bra ut på en idrottslektion? Är det inte lite illa då att någon verkligen vet att man har idrott tillsammans? Eller, kanske bara är jag som tvekar?
Killar ser visserligen inte lika risiga ut som vi tjejer.
Så, om jag säger att jag har sett en kille på min idrott, så kan det vara bra.
Eller riktigt dåligt. Inget mittemellan.
Men, hey! Whatever.
Jag är sedd...

Söndag har inneburit, se på film, städa bil, äta godis.
Punkt slut.

Lite Mars-Bilder

Suckie Suckie, Oh So Suckie

Jag är väl medveten om att bilden egentligen redan har gjort sitt.
Men den beskriver känslan så bra,
känslan över att behöva göra en prövning i Ma E.
Suckie Suckie.

Wierd

Amanda fångade så lyckat dagens happening i ord.
Picture this; vägarbetare med röda flaggor, arbetarkläder, slitna och en med rosa mössa.

"...Markarbetare, sådär runt en 50, smilade läskigt mot oss. Eftersom vi åkte tillbaks samma väg igen bara 5 minuter senare så fick vi precis samma behandling igen, bara väldigt mycket mer flirtigt, nu vinkade dom och hade sig dessutom. Det var lite scary. Men jag och Anna, vi, sega som vanligt... Vi satt som två fågelholkar och log lika mycket tillbaka och vinkade lite tafatt.

Mkt märkligt. Äldre män i konstiga rosa mössor eller gråblonda kalufser på huvet är i vanliga fall inte vår stil så vitt jag vet. Men visst, man ska aldrig säga aldrig."

Hmm, well well...
Det är väl det dära sömnproblemet som spökar...

Hush Little Baby

Sleeping Psyko

Nog för att vi alla har vetat att jag har något litet fel på mig. Men påsistone har det utvecklats vidare till någon djup psykisk störning.
De senaste veckorna har och kan jag
fortfarande inte sova på innern i min säng.
Jag, som alltid sover närmast väggen - vart jag än sover,
så vill jag har platsen intill väggen.
Men nu, icke. Det går bara inte.
Lägger jag mig där, så ekar resten av sängen tomt.
Resten av sängen är ett stort hål, ett stort svart ingenting. Det finns inte. Vilket är väldigt jobbigt, det går inte att sova intill ingenting.
Men fortfarande, känns sängen lika ensam och tom.

Vilket är konstigt, jag har inte för vana av att sova med någon annan där.
Men nu jäklar så. Det går bara inte.
Det finns en osynlig liten mur i min säng.
Längst ut ska jag ligga.
Ligga och trycka mot kanten och fallet ner mot golvet.
Där, helst på rygg, ska jag ligga. Varje natt.

Jag är störd. Jag vet. Jag vill inte vara det.
Jag vill sova intill väggen!
Whattafuck, hur river man osynliga murar?

Yo Dawg

Så var det dendära lilla detaljen med.
Skolarbeten. Fruktansvärt tråkigt. Skjuts alltid upp. Alltid Alltid Alltid. Iallafall av mig. Även av Amanda. Alltid, fruktansvärt tråkigt.
I lördags skulle jag och Amanda skriva vårt miljöarbete. Ojoj säger jag.
Ojoj, så långt vi kom... Eller, mer som ojoj, så tråkigt det var.

Vi hittade allt och inget att göra som var roligare, filmer, sånger, danser osv..
På kvällen gick vi ut. Inte som andra i vår ålder, nixpix. Utan som oss.
Jajjemen, vi drog ut och roade oss här i Bgd. Erikstorp har nog aldrig hört en sådan skönsång förr. Jag tvivlar på detta, Moulin Rouge är nämligen vår speciallitet.
Sedan lekte vi lite här och var.
Spelade tennis och tillsist gungade.
En lyckad kväll I say, avrundas med att se* på Turistas.

Dagen därpå, inte så mycket mer skrivande där heller.
Mest filmtittande och slappande, som det ska vara.
Jaaamaaan.
Men, vi har nästan ett halvt arbete nu, inlämningen är inte förrens på fredag.
Det ni.
Daaawg!**

*Jag sov film mest, eller såg lite då och då - när ögonen kunde fokusera. Resten har A återberättat.
**Vi såg även på Haven, Jamica(?) snacket satte sig.

Anna

Numera med körkort, mahaha!

Kampen

Notebook

Nu har jag suttit nere i mörkret och myst i soffan.
Under en filt spenderade jag 2 timmar framför tvn.
Osch vilken fin film det var, man kan inte alltid lita på andra, men nog hade de rätt i detta fallet. Så söt och fin, vacker och sorglig. Allt i ett. Så nu har jag gråtit lite med.
Allt är som det ska vara.
Ooh, myser vid bara tanken av filmen...

Nice

Utöver tårtan av vår handledare, fick vi även Mvg allihopa.
Det var en skön paus ifrån allt annat som är jobbigt nu för tiden.
En sak i skolan som gick bra.
Nice.
Och coolt.

Skrämmande

Jag är en sådan riktigt löjlig tjej när det är mörkt ute.
Jag vill kunna gå ute, det är jätte mysigt med mörker jhu.
Men, tja.
Tyvärr är det mest läskigt.

Jag tar mig ut ur huset, i god vilja - jag ska vara duktig och gå ut och gå i mörkret.
Sedan börjar allt creepa up på mig. Då blir jag rädd.
Då avrundar jag min lilla tur så snabbt jag bara kan. Det känns bra.

För jag tror inte alla mördare och sånt är lika snälla och rara som mitt spöke, eller Winnerbäck som spöke - jag vill med bli fotomodell.

Askungen

Haha, kom precis att tänka på i fredags.
När vi knallade runt inne i staden i mörkret. Syz, Therese och Linnea knatade på snabbt som sjutton för att kolla någonting. Lite eftersläntrare som vi brukar vara, jag och Amanda segar vi lite.
Syz och Co, försvinner runt ett hörn. Sen tar det bara stopp - jag flyger framåt med överkroppen men lyckas fånga upp balansen och tror att jag håller i Amanda. Som i sin tur står och flinar för att hon tror att jag greppade tag i en man i 30 års åldern som stod brevid och kollade på.
Men icke då, för när man med sina skor fastnar mellan kullerstenarna på gatorna, så ska man icke greppa tag i en främmande man. Det är inte hyfsat. Nejnej. Stå och hoppa och vingla på ett ben och försök snabbt komma tillbaks med foten i skon och få den loss.
Stå inte och skratta och kolla på mannen som skakar på huvudet.
Då kan man inte fokusera sig på att pricka skon.

Projekt Over And Out

Äntligen äntligen är vi totalt färdiga med vårt projektarbete.

Att vi i princip har varit det sen i julas, halvt sen i somras, är en annan sak.
Idag fick vi har vårat lilla seminarium med andra gruppen, Ammi och kommun snubben. Flöt på bra hela tiden, var jhu trots allt inget man verkade behöva vara nervös över allt.
Tyckte vi klarade oss finfint.

Nu är det mest bara spännande att se vad betygen blir på det hela, men vi fick höra Ammi säga att hon var på det klara att jag och Amanda hade haft satungar i våran grupp och kämpat på bra med dem. Så det känns bra, så att vi inte bara misslyckades totalt pga dem. NiceNice.

Imorgon måste jag till skolan på buffertdagen.
Ska plugga lite matte tror jag, lovade att sitta och göra kemi med Amanda med.
Men främst är det för att vi ska få tårta.
För vi är såå himlans bra.


& Bilden sucks, me know...

I'm Blue

Jag har mystiska blåmärken på mina ben.
Jag har oftast väldigt enkelt för att få blåmärken,
men jag brukar oftast slå mig mycket med.
Jag har inte ett endaste minne av
att jag har slagit mig någonstans nu på ett tag.
Det känns lite konstigt, för där de sitter,
så borde jag nog minnas om jag slagit mig.
Vad har jag gjort? Vad gör de där?
Varför har jag inget minne?

Helgen

I fredags var meningen att jag, Syz och Therese skulle gått på afterwork. Men efter lite omstuvning av planeringen och så, så hamnade vi hemma hos Syz och drack drinkar. För att ladda upp för att gå ut och ta flera. Med oss hade vi Syz vän från gymnasietiden och Amanda.

Där satt vi, pimplade en rad olika drinkar, konstruerade efter lite misslyckande och samarbete ihop en helt ny drink, gjorde panacotta, åt, kollade på let's dance, sminkade oss, bytte om flera gånger. And so on.

För att underhålla oss, så spelade vi även spel. Jag och Amanda vann självklart, vi är mega bra på sällskapsspel. Ohyes, synd att det inte var Alias, det är absolut vår kopp te.

Efter en snabb vandring i regn och mörker kom vi fram till bussen (självklart gick inte bussen upp till Syz senare än kl 22.50, upptäckte vi 22,52). Resan bär in mot staden och väl därinne flängs det omkring lite och tillsist konstaterar vi att vi inte vill gå in någonstans utan ska istället åka hem. Men, jag säger bara det, men jag såg Big Brother - vem det nu var.
Vilket var precis de orden jag utbrast efter ett litet tag...
Värsta kändisen, ohyes.

Vill i övrigt påpeka att människan som gick i vårt indval som såg oss på bussen är såå very irriterande och snobbig. Vilka blickar vi fick, blae.

Lördagen i sin tur skulle bestå av att jag och Syz skulle på tatueringsmässan. Men vi ändrade oss och stannade istället hemma, lekte sten, sax och påse om vad vi skulle äta och blev därav utskrattade av killen i kassan. Det är faktiskt inte lätt att vara ett systrapar där ingen kan bestämma. Då får man ta till sådanna drastiska metoder, okey?

Tjuvlyssnat Once More

Café Puck, Hornsgatspuckeln, Stockholm

En propert klädd kille med backslick ~25 kommer fram till disken för att beställa.
Kille: Hej! Jag tar en morotskaka och en kopp te, tack!
Tjejen i kassan: Javisst! Te får du ta själv där borta.
Hon pekar lite längre bort på disken där det finns te-sorter och varmt vatten och börjar sen ta fram en bit morotskaka till killen.
Killen: Ehm, kan inte du göra mitt te?
Tjejen (ser lite förvånad ut): Nej, det är självbetjäning på teet, så du får välja vilken sort du vill ha, och själv ta det där borta…
Killen: Men… snälla! Kan inte du fixa mitt te?
Tjejen (ser ännu mer förvånad ut): Varför?
Killen (sänker rösten till en väl hörbar viskning): Jag vet inte hur man gör…