Tre i En

Länge har jag gått och trånat efter att få sitta där, inne i staden.
Ute i solen, bland allt folk, med en drink i handen, bara känna våren.
I fredags slog jag och Amanda till, efter att ha irrat runt på stan ett tag,
betalt resan, bestämt balklänning till henne, irrat runt lite mer. Så satte vi oss på uteserveringen.
Mys mys, även om jag tröttnade på min cider, inte orkade ta en drink - utan fick en cola av Amanda. Så var det jätte mysigt. Me like vår feeling.
Nu önskar jag bara att jag kunde dricka öl. Det känns mer somrigt,
varför måste det vara så osmakligt?

Lördags dagen blev Suckie - lyckades få 0,3 sämre än tidigare på Högskoleprovet.
Så då blev jag irriterad, men det löste jag med att leka med sminket.
Vips, så var jag på bra humör igen.
Satte av in mot staden med Amanda once more, nu på bio.
Mös och Rös framför Leonardo Dicaprio.
Jag ska med bli psykolog och träffa psykokillar, som sedan kommer hem till mig osv osv...
Good things, I say. Han är inte helt fel numera. Bad ass.

Sprang sedan in i Magnus med Co.
Där skulle man presentera sig, sträcker fram handen.
"Anna"
"X. Vi har gympa tillsammans!"
Ehm, oookej.. Alltså, är det en bra grej? Att ha blivit upptäckt på en idrottslektion av någon i en annan klass? Don't think so...
Liksom, ååh du har sån fin röd färg i ansiktet när du har sprungit.. Vackert?
Eller, jag har sett sig.. Tjusigt där du står och pustar och stönar?
Gör man annat där i skolan?
Ser man bra ut på en idrottslektion? Är det inte lite illa då att någon verkligen vet att man har idrott tillsammans? Eller, kanske bara är jag som tvekar?
Killar ser visserligen inte lika risiga ut som vi tjejer.
Så, om jag säger att jag har sett en kille på min idrott, så kan det vara bra.
Eller riktigt dåligt. Inget mittemellan.
Men, hey! Whatever.
Jag är sedd...

Söndag har inneburit, se på film, städa bil, äta godis.
Punkt slut.