Det är lite synd om mig idag måste jag nog säga. Eller mest ikväll liksom, det var ganska lugnt under dagen. Solen sken och hela den där underbara biten som saknats under flera veckors tid. Niiice, tänkte Anna och klädde av sig och la sig för att sola på uteplatsen. Nu jedrans, nu blir jag brun, oj vad brun jag ska bli. Riktigt nice med sol alltså. Men, jag säger Men, inget är någonsin så bra som det verkar vara. Aldrig.
Nej, vad är tacken man får för att man är ute i solen?
a) En vän till far min kikar förbi för att träffa tidigare nämnde, knallar bara in på trädgårn och hojtar lite. Först då, varnar mina små vovvar mig att det är någon där. Först då inser jag att jag ligger väldigt mycket halv naken. Först då, märker jag hur långt bort mina kläder är. Jag inser att jag kan fan inte resa mig upp, bara att ligga still. Då slipper jag iallafall att visa brösten för människan. Så, där får jag glatt ligga. Medan människan ska stå och prata med mig. Varför? Varför? Varför ska han säga till mig, det han kom för att säga min far? Kan man inte nöja sig med att jag har sagt att han jobbar? Kan man inte ringa in sitt ärende senare då? Neeejdå, man ska stå och prata med mig som visar rumpan. Jahada. Typiskt. Nästan lite pinsamt kanske?
b) Någon dum jäkel bränner sönder mig i solen. Jag kan inte fatta vem som är så ondsint och korkad så den låter mig ligga där? Fattar den inte att jag bränner mig? Fattar den inte att jag har pigment som en rödhårig? Hallå? Är det verkligen så vi vill ha det? Vill vi leva i en så orättvis värld? Vill vi det kanske? Nej, jag skulle inte tro det. Det är dags att någon tar sitt ansvar. Man kan inte göra så mot folk, det är oansvarigt. Sådetså!
Nu ska jag gå och sova, säkerligen vaknar jag upp som en kräfta. Jag är redan nu röd, men ge det en natt så kan det nog trappas upp lite till. Jedrans vad det kommer att klia om några dagar. Oj, vad söt jag kommer vara imorgon. Jisses, ansiket kommer nog anta den röda glänsande tonen. Jag kommer vara oemotståndlig. Pojkar, passa er. Annars faller ni dit.
Nighty!
Nej, vad är tacken man får för att man är ute i solen?
a) En vän till far min kikar förbi för att träffa tidigare nämnde, knallar bara in på trädgårn och hojtar lite. Först då, varnar mina små vovvar mig att det är någon där. Först då inser jag att jag ligger väldigt mycket halv naken. Först då, märker jag hur långt bort mina kläder är. Jag inser att jag kan fan inte resa mig upp, bara att ligga still. Då slipper jag iallafall att visa brösten för människan. Så, där får jag glatt ligga. Medan människan ska stå och prata med mig. Varför? Varför? Varför ska han säga till mig, det han kom för att säga min far? Kan man inte nöja sig med att jag har sagt att han jobbar? Kan man inte ringa in sitt ärende senare då? Neeejdå, man ska stå och prata med mig som visar rumpan. Jahada. Typiskt. Nästan lite pinsamt kanske?
b) Någon dum jäkel bränner sönder mig i solen. Jag kan inte fatta vem som är så ondsint och korkad så den låter mig ligga där? Fattar den inte att jag bränner mig? Fattar den inte att jag har pigment som en rödhårig? Hallå? Är det verkligen så vi vill ha det? Vill vi leva i en så orättvis värld? Vill vi det kanske? Nej, jag skulle inte tro det. Det är dags att någon tar sitt ansvar. Man kan inte göra så mot folk, det är oansvarigt. Sådetså!
Nu ska jag gå och sova, säkerligen vaknar jag upp som en kräfta. Jag är redan nu röd, men ge det en natt så kan det nog trappas upp lite till. Jedrans vad det kommer att klia om några dagar. Oj, vad söt jag kommer vara imorgon. Jisses, ansiket kommer nog anta den röda glänsande tonen. Jag kommer vara oemotståndlig. Pojkar, passa er. Annars faller ni dit.
Nighty!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar