Ikväll infann jag mig ute på bygden i Härryda. Min kära vän, min lilla Linnea hade sin sista kväll i Sverige på en väldigt lång tid. Hela 4 månader ska dumungen befinna sig i Spanien, studerandes språk, kultur och dans. Helt underbart låter det. Bortsett från att jag inte kommer att få träffa henne förens i December. Jag kommer att sakna henne, det är säkert.
Dagen till ära hade jag köpt ett jätte fint halsband, av märke SNÖ, som hon fick i förtidigt födelsedags/avskeds present. Hon verkade då uppskatta det, vilket gjorde mig glad med. Sedan satte hon mig på att steka köttfärs, tacos! En middag med den delen av familjen Palmerud som jag känner, samtal om lite allt möjligt. En skön stämning bara, mamma och pappa Palmerud skämtar om att hon nog kommer att komma hem med en spanjor osv.
När vi får lite tid på egenhand sitter vi och små skvallrar, upplever de tider vi har haft. Tänkte tillbaka på lite olika resor vi har gjort. Abisko, med snuskmannen i bastun var nog höjdaren. Vi tog oss även tid att kika igenom en superbok flickan har införskaffat sig. Någon resebok för Spanien, bra fraser att ha och liknande. Jag inser att min spanska har blivit lite ringrostig. Måste fila lite på den tror jag. Allt som allt hade vi bara en härlig kväll tillsammans. Jag fick henne tydligen att slappna av och avhöll henne från att tänka på resan. Inte dåligt.
Jag är iallafall välkommen hem till mamma och pappa Palmerud när jag vill tydligen. Skönt att veta, de har jhu ett rum ledigt numera. Jag gillar dem, ligger väl i släkten i guess.
Nu är det bara att bita ihop. Jag har fått min sista kram på flera månader. Kommer säkerligen inte att höra hennes röst på ett bra tag heller, email och bloggar is the shit. En kram i mörkret vid min bil är det jag har att hålla fast vid nu. Big girls don't cry? Tss, jag hade gråtit sönder mig om jag hade förlorat Milo Ventimigla och nog blev ögonen lite överfyllda av tårar när jag satte mig i bilen och åkte iväg. Jag är nog inte den iskalla bitch somliga tror. (Jag). Jag kommer att sakna henne. Jag saknar henne redan. Min Linnea.
Dagen till ära hade jag köpt ett jätte fint halsband, av märke SNÖ, som hon fick i förtidigt födelsedags/avskeds present. Hon verkade då uppskatta det, vilket gjorde mig glad med. Sedan satte hon mig på att steka köttfärs, tacos! En middag med den delen av familjen Palmerud som jag känner, samtal om lite allt möjligt. En skön stämning bara, mamma och pappa Palmerud skämtar om att hon nog kommer att komma hem med en spanjor osv.
När vi får lite tid på egenhand sitter vi och små skvallrar, upplever de tider vi har haft. Tänkte tillbaka på lite olika resor vi har gjort. Abisko, med snuskmannen i bastun var nog höjdaren. Vi tog oss även tid att kika igenom en superbok flickan har införskaffat sig. Någon resebok för Spanien, bra fraser att ha och liknande. Jag inser att min spanska har blivit lite ringrostig. Måste fila lite på den tror jag. Allt som allt hade vi bara en härlig kväll tillsammans. Jag fick henne tydligen att slappna av och avhöll henne från att tänka på resan. Inte dåligt.
Jag är iallafall välkommen hem till mamma och pappa Palmerud när jag vill tydligen. Skönt att veta, de har jhu ett rum ledigt numera. Jag gillar dem, ligger väl i släkten i guess.
Nu är det bara att bita ihop. Jag har fått min sista kram på flera månader. Kommer säkerligen inte att höra hennes röst på ett bra tag heller, email och bloggar is the shit. En kram i mörkret vid min bil är det jag har att hålla fast vid nu. Big girls don't cry? Tss, jag hade gråtit sönder mig om jag hade förlorat Milo Ventimigla och nog blev ögonen lite överfyllda av tårar när jag satte mig i bilen och åkte iväg. Jag är nog inte den iskalla bitch somliga tror. (Jag). Jag kommer att sakna henne. Jag saknar henne redan. Min Linnea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar