Nix

Nej säger jag! Jag tar inte alls mycket kort på mig själv. Inte ens lite mycket. Inte en chans! Att 260 kort från idag laddades över till datorn som råkade ha mig som motiv är ett stor mysterie. Det hör inte hit! Okej?

Tillägg

I övrigt, har jag kommit på att jag oftast tycker att de äldre männen i serier är snygga. What's up with that? Inte som så att jag inte ser de yngre hunkarna, de är läckra sure. Men, de dära lite grånade fortfarande fräscha männen, mm. De är något lite extra. Jag kan faktiskt påpeka nu till alla som tycker att jag är konstig att jag är inte alls själv om detta. Sådetså!

For example

Prison Break 3

Jag satte mig mot mycket bättre vetande framför den nya säsongen av Prison Break igår. Att jag alltid ska behöva ha rätt. Det var inte bra, det var bara upprepningar. Spännande värre. Men jag vet också, att jag måste fortsätta kolla. Jag hatar det så innerligt. Varför kan inte jag bara släppa saker? Låta det gå? Nejdå. Det vore väl fruktansvärt onödigt. Vad skulle jag göra med den extra timman i veckan? Usch och fy.

Ännu mer irriterande är, varför ska herr Scofield vara praktiskt klädd i långärmat och mycket täckande kläder i värmen? Har man bestämt att en karraktär har massa tatueringar, kan man då inte låta det synas hela tiden? Nej, de är väl för jobbiga att göra antar jag. Åh.



Fast en sak kan jag faktiskt inte hjälpa Mahone är snygg när han är lite schleten.

Why Oh Why? Haha

Rusk

Jag älskar det, så fullkomligt. Mysmys. Alla andra hatar mig alltid för det. Men jag rår inte för det. Att vakna upp och höra hur regnet smattrar mot fönsterrutorna. Kolla ut och se hur det ser allmänt ruggigt ut ute, dagsljuset har en helt annan ton än annars. Det är fortfarande ljust, men mycket mer begränsat med en liten känsla av grått. Grått och ruggigt. Mmm. Ännu mysigare blir det om det håller i sig tills det blir mörkt. Hoppas hoppas, då ska jag kura ihop mig för mig själv under en filt och bara njuta av ruggigheten. Kommer det lite mer vind också, så det viner ute, då är det perfekt. Mmm. Tänka sig, det var tillochmed mysigt att vara ute och vandra i regnet. Jag är knäpp jag vet. Jag älskar att det börjar bli höst! Som ett litet plus, bortsett från att det är så jäkla mysigt, så kan jag jhu börja ha min fina fina jacka då med. Underbart!

Delsjön

En liten vandring vid Delsjön, fika på en bänk i solskenet. Det var en fin sysselsättning för dagen. Det var längesen vi sågs "allihopa" som brukade umgås i skolan, vi som mer eller mindre alltid var ihop i skolan vill säga. Jag, Amanda, Nicci och Pamelina. Sedan fick lille Buddsen följa med och se söt ut. Med kakor och annat gott kunde vi lungt och stilla sitta och skvallra och se över vad som har hänt och inte hänt under sommaren. Jag och Amanda har förmågan att se in i folks djupa hemligheter och kan på så sätt få ur dem vad som hänt. Mycket spännande, att de inte kan ljuga hjälper oss i vår sak oerhört mycket. Så nu är jag lite mättad på skvaller.
Just dessa sammankomster känns roliga nu, kanske eftersom att de är allt mer sällsynta? Lite saknad finns det nog där. Samtidigt kommer det inte bli allt för mycket av det sedan. Nog för att jag och Amanda håller oss i närheten. Men de bägge andra damerna ska åka till USA.
Alla bara åker utomlands. People always leave.

Träning

Efter ha varit sjuk i en vecka och samtidigt ägnat lite tid åt att inte äta rätt alls, så är jag finally igång igen. Nu är det dags att skärpa till sig lite tänkte jag. På riktigt den här gången. Maten är under kontroll, någongång då och då, någon gång i veckan, så kan man väl få unna sig precis vad man vill. Men i övrigt får det vara lite gräns på det nu, vill man så kan man. Vill jag tro iallafall. Krossa inte mina drömmar. Det gör jag själv om någon vecka eller så. Kanske. Men träningen har kommit igång iallafall, det är bra. Till skillnad från Johanna, så nöjer jag mig med Friskis & Svettis, Spinning och jympa är det som gäller from now on. Hitills mest spinning, jag gillar det, big time. Vilket gör chansen större till att jag kommer att ha lusten kvar att fortsätta sen, men tröttnar jag å andra sidan på spinningen så kan ju jympan få ta en större roll i veckan. Simpelt.

Men, det finns lite små saker jag måste få irritera mig på när det gäller träningen.
1. Jag och Elin var på spinning klockan 07.15 i Måndags, för att ha det avklarat tänkte vi. Vi och fem till. Så sitter man där på sin cykel och ser ledaren. En riktig tjockis. Liksom, va? Det känns fel. Jag skiter fullständigt om ni tycker jag är en idiot nu, men jag vill inte ha en tjockis ledare. Hur motiverande är det då? Jaha, är det så man blir av denna träningen? Jag vill ha en slimmad fan, helst skit snygg. Såndär som man hatar pga hur snygg den är. Typ. Jag vill känna att det lönar sig att träna, motivation är väldigt viktigt. Tjockisar kan hålla sig borta från ledarplatser. Okej?

2. Surtanter som tror att de äger världen för att de råkar vara äldre än alla andra. Jag hatar folk som har noll respekt för en bara för att man är yngre. Eller, framförallt ungdom. Jag hatar dom, de ser ner på en på ett sånt sätt som får mig att se rött. Åh, idag slog de till. Vi var på ett Core/spinning pass och hade lyckats knycka till oss platser längst bak i salen. Då kommer två kärringar och ställer sig precis brevid. Efter några minuter påpekar dom på sin äckliga tanter-som-äger-världen-dialekt att Ni kan nog inte stå precis vid oss. Eh, nehe? Vi stod här innan påpekade jag då tillbaka. Varav ena tantjäkeln (Okej, 40+) lyfter lite på fötterna och kollar, jaha oj, ne, men jag står inte på er... Så det kan ni ju inte ha gjort. Haha skrattar hon på äckel tanter-som-äger-världen-maner. Och vägrar att flytta på sig. Jag ger upp och flyttar på mig och är mäkta irriterad resten av passet. Jag gottade mig åt hur tjocka de såg ut på cykeln sen, den ena hade till och med sin tröja ut och in. Sucker! Åh!

3. Känna sig som man är mest värdelös i hela rummet. Okej, det händer inte så ofta. Jag är lite bra på det mesta liksom, inget stort men, jag är inte helt kass. Förutom när det kommer till typ Mage och sådan styrka. Jag har inga muskler alls, jag lovar. Jag dör. Orkar inget alls, känns bra. Där ligger tanterna som tror sig äga världen och ser inte ens ut att lida lite i rörelserna? Det gör ont, mer ont än när mjölksyran fräter sönder det som ska föreställa mina magmuskler. Samtidigt som mina axlar gör så att riktiga styrkeövningar som man ska ha all vikt på armarna blir helt omöjliga att göra. Vilket medför en dålig känsla.

Men utöver det så. Jag är nöjd, jag gillar att gotta mig åt att någon är värre än mig. Löjligt, kanske. Men det struntar jag i, jag älskar att inte vara sämst, fulast, tjockast och hela det där kalaset. Mmm....

Ny lanserad extra blogg

Förvirring

Enligt horoskopet i biotidningen skulle tydligen relationer funka bra nu för mig och Amanda. Hennes vän skulle inte vara så blyg bara så kunde det hetta till och jag och min vän kunde få spännande nätter om vi började med en rolig aktivitet. Varför ska de skriva vän? Blir det inte lite fel då, Amanda sa åt mig att inte vara så blyg. Ska vi då ha heta stunder? För att vi är vänner som gör roliga saker ihop? Njae, kunde de inte komma på något lite mer fyndigt än vän, tänk på oss små förvirrade satar med bara en liten vänskapskrets. Förvirring, yes!

Relationer är i övrigt lite non existing i mitt liv, det finns kanske typ i landet Far Far Away, men inte hos mig. Jag vet egentligen inte riktigt varför, även om jag har mina små förklaringar för mig själv. De känns ganska så lama, men jag kommer inte ifrån dem. Den absolut största är väl att jag inte är tillräckligt nöjd med mig själv för att våga ge mig ut efter någonting. Kanske.
Men, jag är rädd rent allmänt för det med, jag är inte tjejen som kan föreställa mig själv i ett förhållande. Jag skräms lite av tanken bara, detta i sig säger väl en hel del. Jag är väl inte mogen, eller så har jag bara inte "hittat den rätta". Tss, jag är rädd, seriösa grejer skrämmer mig, big time. Börjar någonting bli seriöst, så är risken stor att man inte ser mig igen. Om man inte sköter det snyggt vill säga och tar det lugnt och fint. Inte många som lyckats med det inte. Ehm, mitt längsta förhållande? I femman, med Ludde. Vi var tillsammans i några månader. Vi träffades typ aldrig, utöver i skolan, då vi nästan aldrig pratade. Men han gav mig pengar, av någon underlig anledning så visste han hur man gjorde en tjej lycklig. Vilka tider. Efter det har det inte vart så tjusigt alls. Mest tomt på den fronten, kanske för att inte rikemannen har dykt upp?

Min andra anledning är nog mest kopplad till de andra två. Jag har jätte svårt att faktiskt falla för någon på riktigt. Jag får små crushes, men inte så mycket mera. Eller en liten släng av förälskelse som sitter i en månad och sedan avlägsnar sig. Fast framför allt, så infinner sig de om det är någonting som inte är lyckat. Låt oss säga någon som inte vill ha mig, eller någon som på något sätt iallafall har ett hinder. Då jäklar kommer det. För att det ska vara omöjligt, eller iallafall inte lätt. Jag har nog en liten crush i några av mina killkompisar, bara för att de är så "perfekta". De vet hur man handskas med mig, de är snälla, de vet hur och vad man ska säga, eller rättare sagt de får en att må bra. På något sätt vet de vad som krävs och levererar. Men, de är just kompisar, visst kan man flirta lite på skoj. Men inget mer. Kanske skulle det kunna bli det, kanske inte. Jag är inte säker, men för att få mig att vilja något mer, så vet jag inte vad som ska krävas. Att de blir totala idioter kanske? Jag vet inte.

Jag har verkligen försökt, jag har det. Men det funkar inte så. De snälla söta killarna som vill ha mig och är super bra lyckas bara inte. Jag har kämpat för att försöka bli kär i dem. Men det uteblir bara och man kan bara känna vad bra det skulle ha kunnat bli. Men icke, varför ska man ha det så lätt? Någon som är perfekt och vill ha dig? Fiasko.
Killen för mig måste alltså inte vilja ha mig till något seriöst what so ever, ha en lite svinig sida. Samtidigt som han har världens charm som liksom kan svepa omkull mig, men bara när han vill. För är det på hans villkor, så kan man liksom längta efter uppmärksamheten. Känna sig glad när man är i hans fokus, man är hans. Just då. Just då när man flirtar och skojar och pratar, just då så inbillar man sig att joda, det här kan bli något. Men, samtidigt är man säker att så inte är fallet. Förändras situationen, förändras även känslorna. Hur ska han då vara?
Som Robbie, Johnny, Jensen, Jude eller något kanske? Då är jag dökär, jag lovar.

Återigen, blev inte inlägget som planerat. Kanske jag en dag tar mig i kragen och skriver vad jag tänkte. Men än så länge, så nöjer jag mig med drömkillarna.

Once More

Mina helger känns numera som ett töcken, ett stort svart töcken av onyttigheter och Jensen Ackles. Andra ägnar sina helger åt att gå ut och slå klackarna i taket Men inte jag och min kära lilla vän. Vi sitter hemma, i mörkret, det läskiga mörkret och ser läskiga ut själva i vårt lilla självförfall. Man får nämligen inte vara söt under en sådanhär helg. Det är totalförbjudet. Helst ska man har stora byxor och tröjor på sig med, för in that way så kan ingen avgöra vart kroppen börjar i bylsigheten, ingen kan säga att du inte ska stoppa i dig det där godiset. Vi hade många knep på lager. Men, tja vi är jhu lite av pros. Går inte att komma ifrån.
Vi var faktiskt ute lite med, lite alltså. Man är lite tvungen om man har hundar.
Sedan var vi intellektuella med, vi spelade Alfapet. Men det gick inte så bra, Jensen fick rädda oss.

AA

Äntligen slog vi till, under en helg tillbringade jag och Amanda tiden framför tvn och våran kära Jensen Ackles. Vi hade en do over av Supernatural numera är säsong 1 avbetad. Genom att vi redan har sett allt, så kunde vi på detta sätt fördela vår uppmärksamhet precis hur vi ville mellan tvn, hundarna, snasket och oss själva. Vi är tämligen bra på att roa oss.

Tillsammans med Vickie och Buddy kunde vi redan innan avsnittet börjat, plocka fram filt och annat att avvärja uppmärkasmheten med när vi visste att det skulle bli läskigt. Eller, om man så kände för det, ta sig en liten blund. Man får jhu passa på när det är något man inte gillar?

Någongång, har vi små planer på att filma en kväll med oss två, det hade varit minst sagt underhållande att se på. Det kan jag lova. I helgen hade man bland annat kunna få se oss sittandes i soffan, medan vi lever oss in i serien. Har de skjutvapen, då jäklar hade vi det med och såg coola ut. Var det en creepy varelse med långa viftande fingrar, så hade vi de viftande fingrarna med. Allt de gjorde, speglades då på oss. Vi hade då kul, en helg med Jensen Ackles, är en toppen helg.
Det ska vi göra om, med säsong 2 och vitlök, planerad vitlöksätning.

Linnea

Ikväll infann jag mig ute på bygden i Härryda. Min kära vän, min lilla Linnea hade sin sista kväll i Sverige på en väldigt lång tid. Hela 4 månader ska dumungen befinna sig i Spanien, studerandes språk, kultur och dans. Helt underbart låter det. Bortsett från att jag inte kommer att få träffa henne förens i December. Jag kommer att sakna henne, det är säkert.
Dagen till ära hade jag köpt ett jätte fint halsband, av märke SNÖ, som hon fick i förtidigt födelsedags/avskeds present. Hon verkade då uppskatta det, vilket gjorde mig glad med. Sedan satte hon mig på att steka köttfärs, tacos! En middag med den delen av familjen Palmerud som jag känner, samtal om lite allt möjligt. En skön stämning bara, mamma och pappa Palmerud skämtar om att hon nog kommer att komma hem med en spanjor osv.

När vi får lite tid på egenhand sitter vi och små skvallrar, upplever de tider vi har haft. Tänkte tillbaka på lite olika resor vi har gjort. Abisko, med snuskmannen i bastun var nog höjdaren. Vi tog oss även tid att kika igenom en superbok flickan har införskaffat sig. Någon resebok för Spanien, bra fraser att ha och liknande. Jag inser att min spanska har blivit lite ringrostig. Måste fila lite på den tror jag. Allt som allt hade vi bara en härlig kväll tillsammans. Jag fick henne tydligen att slappna av och avhöll henne från att tänka på resan. Inte dåligt.

Jag är iallafall välkommen hem till mamma och pappa Palmerud när jag vill tydligen. Skönt att veta, de har jhu ett rum ledigt numera. Jag gillar dem, ligger väl i släkten i guess.

Nu är det bara att bita ihop. Jag har fått min sista kram på flera månader. Kommer säkerligen inte att höra hennes röst på ett bra tag heller, email och bloggar is the shit. En kram i mörkret vid min bil är det jag har att hålla fast vid nu. Big girls don't cry? Tss, jag hade gråtit sönder mig om jag hade förlorat Milo Ventimigla och nog blev ögonen lite överfyllda av tårar när jag satte mig i bilen och åkte iväg. Jag är nog inte den iskalla bitch somliga tror. (Jag). Jag kommer att sakna henne. Jag saknar henne redan. Min Linnea.

En Glimt Från Min Värld 2

Det är såhär det ser ut. Det är här jag har spenderat en heldel av mina sommarkvällar. På kontoret uppe på Kungsgatan, inne på Svea Ekonomi. Det är här det händer, det är här alla era parkeringsböter tas hand om och läggs in i datavärlden. Det är här jag har tjänat mina pengar alltså, det är det här stället som har en trevlig personal. Det är här jag hoppas kunna få jobba lite mer nu i höst och vinter. Det är här som det är väldigt skönt att jobba.

Det är här jag fick jobba med den veligaste av de veliga, den andra sommarvikarien. Hon som satte igång larmet, hon som var jätte långsam, hon som kom försent, hon som pratade på och glömde arbeta. Hon som sjöng ut högt för sig själv precis sådär som jag inte klarar av folk som gör, hon som varje gång Olas "Natalie" spelades på radion utropade "Ååh, världens bästa låt!".

Det är här en av de söta vakterna brukar kika in på kvällarna. Han som gillade att prata med mig. Det är här alla de manliga vakterna som kikade förbi har saknat oss sommartjejer.
Det är här jag fick sitta ensam i 1,5 timma för att den som skulle komma tillbaka från semestern hade glömt bort det.
Det är här skvallret är det viktigaste och det som underhåller, tissel, tassel och smygande.
Det här är Svea Ekonomi mina vänner:





Kände inte riktigt för att vara så djup just nu, kanske ramlar in senare?

Princess

Sanningen Gör Ont

Och Bara För Att

Jag har faktiskt färgat håret, därför detta kom till och för att vi skulle ut.
Men jag måste jhu dela med mig.
Så är reglerna, bara för att...