Bäst

Det fanns verkligen riktigt bra stunder när jag var på mässan igår med. Jag kallar dessa stunder good looking guys. Jag visste inte att snygga killar var så in to dogs. För snygga var dem. Herregud, hade jag vetat detta så hade jag kört hundtricket för ett bra tag sen.

Jag såg många riktigt snygga killar, som liksom inte var snygga på ett oövervinnligt sätt, utan charmerande. Som liksom var lite flirty fast på ett ganska oskyldigt sätt. Det gillar vi. (Egentligen mer om det inte är oskyldigt men...)
Jag såg en äkta Dilf. Först på håll, men bara det gav mig chills. Sedan var han framme och pratade och det gav mig inte mindre chills det kan jag ju säga. Mmm.
Sen fanns det en, en kille. Som var Drop dead gorgeous. Alltså, jag hade lätt offrat en hand för honom. Inga problem. Han var den snyggaste kille jag någonsin sett i Göteborg (minus snygga kändisar då). Undra om han var härifrån? Han var iallafall det bästa av allt. Sen var han kvar ett ganska bra tag med, ännu bättre. Tills hans snobb flickvän - iförd en väldigt opraktisk klädsel för att vara ute och kolla in hunar. Eller kanske bara jag som tycker ett svart fodral inte är super käckt? Vad vet jag. - tyckte att han skulle komma tillbaka och de kunde vandra vidare. Subba.