Folk

Ibland så får jag förfrågningar av människor som jag inte är helt säker på att vi räknas som vänner fortfarande. Eller okej vänner kanske vi kan klassas som, men vänner som aldrig någonsin pratar med varandra. Typ. Det är inte ofta jag faktiskt går med på det de frågar, men ibland får jag för mig att det kanske skulle kunna vara kul att ses igen. Vi har ju faktiskt varit vänner sen vi var riktigt små. Men, samtidigt vet jag att tiden alltid har hunnit emellan. Förändrat både mig och dem. Ingenting är som det en gång var och all den tid som passerat utan att vi pratat har också gjort att vi inte längre vet vem den andre är. Vi har inget att prata om egentligen. Utan man är istället vänner på en ytlig nivå, i just sådanna kretsar kan jag inte känna mig bekväm om jag inte har en äkta vän vid min sida.

Ett exempel var när Vanessa skulle bege sig av till Cypern. Då var jag inbjuden på avskedsfest. Visst tänkte jag, jag och Jennifer går dit. Det är lugnt. Bortsett från att Jennifer i sista stunden inte skulle med, utan att jag fick gå själv.
Jag kände inte en kotte. Eller jag vet mycket väl vilka många är, har gått i samma klass och dyl. Men känner? Nja! Är vän? Nja. Är bekväm med? Nja. Så där satt jag. Vilsen. Men jag försökte allt. Men jag kan inte trivas med Bollebygdarna längre känns det som. Men jag skaffade mig One Night Friends från Borås istället. Med dem hade jag då kul ett tag. Så jag klarade mig. Men, nja, hellyckad kväll kanske jag inte skulle klassa det som.

Ännu värre blir det av att människor tar riktigt uggahlykort på en. Okej, påstå gärna att jag är pjåskig. Men, hey! Jag uppskattar inte när folk lägger upp riktigt fula kort på mig. Okej, jag påstår inte att jag är världens snyggaste människa som har den dära snygga smala vältanade kroppen. Men det är skillnad på det och se ut som man är ett riktigt fulltfetto som har samma sjuka som Michael Jackson. Eller? Jag föredrar mina egna bilder mycket mer. Pfft! Om man ska lägga upp bilder på mig, please lägg upp bilder som iallafall är liiite normala.

Gissa vilka jag har tagit...

Härligt

Det är skönt att veta att man är uppskattad...

Ice Ice Baby

Det här skulle vi gjort för länge sedan! Det är något vi inte alls förstår oss på och självklart vill dela med oss av. Kanske kan du lösa mysteriet? Håll i er, detta har förbryllat mig sedan midsommar!

Påsk=Äta

Okej, att påstå att jag gjort mycket mer än att äta i påsk vore kanske att ljuga lite granna. Men, faktiskt, så har jag tagit lite ledigt från det med. I lördags hade vi tillexempel en liten mini påskfest. 5 pers var vi, resten kunde inte på kort varsel. Så så kan det gå. Men vi hade då kul iallafall. Och då åt jag nästan ingenting alls! Det ni!
Sen återgick vi dock till de gamla hederliga frossandet. Igår var vi även ute och åt, kött som var o så gott. Ikväll blir det Bamboo för att fira farsgubben som fyller år idag. Grattis grattis! Men innan dess, så ska vi se på film och bara ta det lugnt. Äta.

Är man snygg så är man:
Ett litet litet smakprov

Bildbeviset

Jag Lever

Bara så att du slipper oroa dig. Jag finns kvar. Men mitt internet, samt min ork till att skriva ner alla mina smarta tankar har legat nere. Men, nu finns internet. Kanske tar jag migsjälv i kragen någongång snart. Kanske snarare än vad man tror. Men troligtvis inte i påsk. För då ska jag äta. Godis, onyttigheter.

Det var allt för nu.

Hjälp Sökes!

Människor, kom igen! Jag vet att ni finns där ute. Och att ni läser här. Sorry, ni är påkomna. Kan ni inte bara vara så snälla och hjälpa mig med en liten, liten sak? Jag måste verkligen bestämma mig för vilken väg jag ska gå med mitt hår nu. Därför tänkte jag tigga lite hjälp av er. Säg vad ni tycker! Okej?
Ska det vara ljust eller mörkt? Långt ska det bli, men det tar sitt lilla tag, för jag är för feg för hårförlängningar. Så nu snackar vi färg. Come on! Talk to me!

Förra Helgen

I lördags befann jag mig tillsammans med Jennifer återigen inne i Borås och dess nattliv. Närmre bestämt på X&Y. Jag vet inte vad det är med mig och gå ut egentligen. Alltså, jag kan väl kanske hålla med om att det inte är något superdrag i Borås, men är man på rätt humör. Så kan det bli kul. Att gå ut i Göteborg känns alltid omständigt på något sätt, allt blir krångligt och det blir på något sätt svårare att få en rolig kväll, för man måste tänka så mycket. Det finns för mycket och välja på kanske? Vad vet jag. Göteborg är iallafall nummer ett för mig. Men, jaa...

Hur som helst, i Borås var jag. Jennifer hade ont i huvudet och ville åka hem. Detta kom hon på kl 00. Det blev alltså att ta 01.15 hem. Jag var inte alls på humör för detta. Inte ens i närheten. Men vad gör man väl inte för sin vän? Men, jag tog mig rätten till att bli på mitt alldeles underbart tjuriga humör och var helt insnöad i min egna gråa och bistra värld. När jag är i detta stadiet, är det inte många människor som gillar och vara med mig. Lätt sagt. Många låtsas som att de inget märker, vilket oftast gör mig ännu mer irriterad, eftersom att de oftast själva gjort något som försatt mig i denna situation. Men vissa klarar av det bra, Amanda tillexempel, jag vet inte vad hon gör. Men man kan inte vara irriterad när hon är med, inte sådära charmigt superbitch iallafall. Hon gör något. Och det försvinner. Jätte käckt. Vore bra att ha när man är i Borås.
För i Borås kryllar det verkligen av otrevliga människor! Eller, så att säga, otrevliga tjejer. Tyknare "vuxna" människor får man väl leta efter? Det är ju ett mindre mirakel att inte jag började bråka med någon, när jag nu var så himlans irriterad redan från början. De är överallt. Usch. Men det är väl tur att jag är för klen för att fightas kanske, kasta någon kommentar kan väl alla. Men jag bråkar inte. Är för rädd för sånt. Helt klart. Men i Borås kan allt ske. Bäst att se till att man inte är agro när man är där på kvällarna helt enkelt. Bitchigare jäkla tjejer. Men, jag måste säga! Jag var sjukt duktig och bad om ursäkt till en tjej som jag var otrevlig mot, bara på impuls sådär. Jag kan när jag vill. Och var hemma klockan 02.

Strange

Jag Är Ju Inte Den

Att det aldrig kan funka som jag vill. Här ville jag bara lägga upp ett gammalt klipp som jag ramlade över än en gång när jag kollade igenom mina mappar. De är så sköna. Mhm. Ja, jag kan vika flygplan om det ska vara så!

Men vi gör ett försök: Orädda killar

Darlings

Inom en snar framtid - så är iallafall tanken- ska vi renovera lite i hallen, nytt tak, nya tapeter osv. Kanske en ny garderob någonstans? I vilket fall som helst, så fick jag i uppdrag av mamma att tömma den ny befintliga - yttepyttelilla- graderoben på mina skor. Alla skor som inte används för tillfället måste jag plocka ut och bevara någonstans här uppe. Det slutade med att jag plockade undan nästan alla, endast ett par fick stå kvar, plus några fulingar. Alla mina andra små sötnosar står nu och trängs inne i en garderob här uppe. Jag känner riktigt hur de inte mår bra. De vill stå framme. Jag har iallafall umgåtts lite med dem nu och vi kom tillsammans fram till att det nog vore bäst om jag investerar i några skor till.
-The more the Merrier, sa de glatt. Struntsamma i om det är trångt. Man lär sig hantera situationen. Detta kändes så skönt för mig att höra, eftersom att det lite tar ner ångesten över att lägga en massa av lönen på skor. Så nu behöver jag ju inte känna så. Nu kan jag köpa hur många jag vill. De är ju vad som är bäst för oss allihopa. Man kan aldrig få för många skor.
Nu fightas jag bara med ångesten över att jag borde slänga ganska många skor med. Många är riktigt schletna och står innanför dörren eller ligger ute i en skohög i förrådet. De borde nog bort. Men jag har inte riktigt hjärta till det. Plötsligt förstår jag pappas invändningar mot att mamma vill slänga hans t-shirtar.
Bättre är det att fokusera på vad komma skall. Jag vet så många skor som skulle kunna sprida lite solsken bland min fina blandning av gamla som nya, som alla kan känna sig lite ensamma ibland.

Garderobs sittarna:

Nutidsorientering

Efter att ha blickat igenom Melodifestivalen slår jag och mor min över till kanal 4.
-Man ska inte se på film på 4an, säger pappa och går. Se upp för dårarna är ändå vad som står på schemat. Anledningen till att man inte ska se på film på 4an är naturligtvis alla jäkla reklampauser. Mitt i just en sådan kommer det upp en reklam för Michael Jacksons nysläpp av Thriller samtidigt som man säger något om hur länge han har hållt på och sådär.

-Lever han fortfarande? säger mamma och ser undrande ut. Efter att ha varit tyst ett tag och lyssnat på min rungande tystnad:
-Eh, jaa... Hehe, det gör han ju. Som om hon visste det från början. Jag tvivlar.

Men svaret är: Ja, min kära lilla moder. Michael Jackson lever. Men har bytt form. Så långt är du väl ändå med?

Fys Update

Jag vet inte ens om jag har nämnt det här, men den senaste veckan har det varit så synd om lilla mig och jag har då vandrat omkring som n riktig ynkpynk. Allt detta för att jag drog på mig en förkyldning. Eller snarare fick den av min söta syster skulle jag tro. Men synd om mig var det. Detta medförde naturligtvis att jag inte orkade göra några onödiga saker, såsom träna och så. Herregud, det är överskattat. Fast sen kom det allt mer krypande inom mig, jag kände hur jag riktigt längtade tills dess att jag kunde få träna igen. Lite konstigt, att man inte orkar men vill. När man sedan kan, så vill man oftast inte. Men gör det ändå.

Nu har jag iallafall känt mig lite bättre de sista dagarna, inte helt frisk, men klart bättre. Så nu kände jag att et var dags att ta tag lite i sig själv iallafall. Ut och promenera flicka lilla!
Kallt som fan var det, men jag knatade på, mimandes till musiken. (Allt blir mycket bättre med musik!) Hela 45 minuter var jag ute och kämpade på, i hyfsat högt tempo ändå, upp för kullar och ner och hej och hå. Nu känner jag mig duktig. Och svettig. Och trött. Fy fan! Och att ha vantar på sig var ju bara det en killer, HandsvettArne? Yes. Puh, så nu ligger jag här på sängen lite och tar igen mig. Lagom jobbigt. Skönt. Sängar är underskattade.

En Video I Min Smak

Lördag

Hör och häpna mina vänner. Håll i hatten. Jag var ute igår. Förstår ni? Detta innebär ju att jag faktiskt har ett liv. Jag behöver inte må dåligt när jag kommer till jobbet och de frågar vad jag gjorde i helgen. Känns bra. För övrigt var det en riktigt trevlig kväll med. Fast att vi var i Borås. Men det blir väl vad man gör det till. Vi började hemma hos mig med blåbärsshots, slutade gjorde vi på Harrys. Som ine alls var som jag trodde det skulle vara. Men ändå, var ju iallafall bättre än förväntat. Jennifer kände allt och alla, jag euhm, kände igen ett gäng Bollebygdare och en av Jennifers kompisar. Så var ju nästan jämnt. Kvällens höjdpunkt var nog att se hur mina naglar lös i UV-ljuset. Det har jag väntat länge på. Lättroad, jag? Tss...

En annan iakttagelse av mig var att det är o så bekvämt att ha med sig en kille ut. Inte för att jag hade det. Men jag hittade en som fick spela med. På det sättet underlättade det verkligen när något slisko försökte ragga upp en efter det att man trevligt avböjt, och goes on and on.

"Men jag har pojkvän!"
"Visst, snyggt försök, den kör alla med"
"Neej, men alltså. Han är här. (Eh, kan du bara säga till honom att du är min pojkvän?) Seee"
"Jahaja, okejdå. Det var ju värt ett försök. Det är ett riktigt kap du har gjort där du." Vandrar bort.
Så bekvämt. Jätte käckt. Så han var min pojkvän hela kvällen. Käckt!
Måste bara minnas detta till nästa gång.



Vi insåg att inga bilder blev bra, så det vara bara att strunta i det.
I övrigt så har jag visst måånga olika linnen! Och ser inte psykopat ut.

Bra Start

Dagen börjar underbart, inte nog med att jag har drömt en härlig kärlekshistoria som var en blandning av Skönheten & Odjuret och mitt egna liv och känslor, utan sen.
Ojoj. Ställer mig på vågen. Den måste vara trasig. Men det struntar jag i. Blev glad iallafall, kanske den funkar som den ska? Jaja, det skiter vi i nu. Det var bra iallafall. Värt en liten glädjedans.

Sen kollar man om det har kommit ut någon ny serie i natt, ohja: Supernatural. Perfa!
Efterdetta; loggar in på aftonbladet. Ser det vackra: Måns är singel igen.
Det gjorde mig med glad. Jag har en löjlig förälskelse i den mannen. Can't help it. Synd bara att han flyttar till Sthlm igen. Jag kanske med borde göra det. Och bli känd, så vi är lite på samma nivå.
Hmm, jaja... Vi nöjer oss med att han är singel för nu.

Undra om man borde köpa en trisslott?

Min Pappa

Han är helt enkelt bäst. Han kan precis allt. Allt.
Som ett exempel kan han till exempel hitta mina borttappade nycklar, i bilen.
Bara en sån sak?!

Jag gillar min pappa väldigt mycket.

Okej, Det Är Tragiskt

Mantra

Pappa har sagt:

• Snurrar det inte i huvudet när man går och lägger sig, så har man inte haft roligt.

Så detta är ju något vi lever efter ibland. Men kanske inte idag. Inte än iallafall.

Men jag och Elin har stiftat ett nytt:

• Har man inte ätit så att man mår illa, så har man inte ätit tillräckligt.

Och jag kan säga er, så här mellan två ögon/dator. Att det har vi! Puh! Riktigt tillräckligt tillochmed. Nu ska jag nog ta mig något att dricka (varit chaufför innan..). Kanske kan jag få en rolig kväll? Tror inte det dock. Det är lite att ta i.

Vad FAN Hände?

Mor min fyller år idag, så familjen ska ut och äta. Efter att ha sminkat mig, klätt på mig, och sedan pratat med Jennifer, så måste jag lägga mobilen på laddning. Därav måste jag vandra förbi en spegel och plötsligt slår mig en tanke:
"Fan vad stora brösten ser ut i den här toppen!? Det var inte speciellt snyggt... Man ska nog inte ha en sån här bh på sig under... Nope"

Eh, kom jag på sen. Varför tänkte jag så? Vad är fel med stora bröst? Sen när tycker jag inte det är snyggt? (Idag tydligen..) Vad har hänt? Vad är fel med mig? Jag har änt mig lite smått krasslig, fine men att det här skulle hända. Det trodde jag inte om mig. Inte alls. Nu måste jag iallafall byta bh, stora bröst var ingen höjdare ikväll...