fredag, juni 27

Ett litet smakprov från midsommar i Benareby

Meet Johnny, en söt liten rackare - och sicka kyssar. Ojoj. Pojkarna föll pladask!

Fina flickor...


Kolla in min finfina slips jag fick av brandmannen själv?! Läckert?!


Poootatiiiis! Äntligen! Och en liten sötsak till hund.. Mums!

Det finns inget slut på hur himla konstnärliga och finurliga jag och min syster är, det ska ni veta! Så när ingen annan var intresserad av att bygga en midsommarstång, då tog vi saken i egna händer. tjusigt värre. Tog oss kanske 10 minuter, vi var lite under stress pga regn... Men självklart älskade alla den.. Who can blame them? (Och who can blame Neo för att älska mina skor? de är ju läckra...)




Jag avrundade kvällen i soffan, härligt!

I skuggan

Ett himlans rumblande från ena sidan till den andra. Ena stunden är läget helt under kontroll, medan det i nästa rinner ifrån en. Man kan intala sig själv till att inte bry sig om det, men när man förlorar tron på sig själv, då kommer den stora vågen av osäkerhet. En liten sväng av rädsla. Fast, dessa stunder är sådana som man inte delar med någon annan, utan man spenderar dem för sig själv. Innan dess att sömnen kommer, om man inte har koll på åt vilket håll tankarna går. När man är ute och promenerar och hjärnan blir tom. När man känner sig tom. Jag har känt mig tom väldigt ofta på sistone. Mitt humör svänger därtill lite som det vill, något jag har väldigt dåligt samvete för när det drabbar de jag håller av. Jag rår bara inte för det. Jag kan inte alltid hålla koll på det. Jag har en känsla av tomhet, jag har ingen anledning egentligen. Men, den kryper sig på, gör sig hörd, sår sina små frön. Får mig att känna mig osäker. På det mesta.

Fick dessutom svar på cellprovet häromdagen. Det är någon förändring. Men det behöver naturligtvis inte vara någon fara. Men det är viktigt att fler tester genomförs. Lugnande? Jag vet inte om jag kan uppskatta ett brev med den texten. Väldigt svårt för det faktiskt. Och jag vet att man inte ska gå och grubbla, för det mår man inte bättre av och det behöver inte vara någon som helst fara. Och är det väl något, så har jag för mig att det inte ska vara så farligt ändå. Visst, jag har sagt att jag inte bryr mig så mycket om det, men ska sanningen fram så kryper det sig på ändå. In i tankarna, innan man ska sova. Oro, kanske en löjlig sådan, men det hjälps inte. Det finns där. Under tidigare stadie så slog jag fast att man är patetisk om man går omkring och oroar sig för vad det faktiskt kanske skulle kunna vara. Att man inte mår det minsta lilla bättre av det. Jag håller fortfarande med mig själv. Men jag kan inte släppa det. Jag vill inte. Det är inte det minstaste lilla kul alls. Jag är löjlig och patetiskt. Och jag tänker fortsätta låtsas som om ingenting ändå. Jag vill inte alls prata om det. Jag skriver mer till mig själv och jag vet att ni finns där om jag skulle vilja prata. Men jag vill inte. Det är inte kul. Men det är en fight emot de onda tankarna jag måste fightas själv. Så kanske har jag mina stunder på den dåliga sidan. Men förhoppningsvis mindre av dem, mer ljusa. Bara jag kan hålla mig sysselsatt så går det bättre. Men vad ska jag göra hela dagarna? Jag har lite ångest. Nu ska jag gå och sova, kanske hjälpte det att bara få ut lite av allt här? Kanske kanske. Men jag vill fortfarande inte prata om det. Ska klara av att få bort tankarna själv. Gå omkring och fundera såhär i 4 månader och du blir galen. Och det vill vi ju inte...

fredag, juni 20

Fifan

I de här gråa stövlarna här satt jag fast fint. Hade fin panik med. Det var inte skoj alls.
Var länge sen nu. Men jag minns det fortfarande. Hemskt.

Nu ska jag sova och ladda inför imorgon. Hoppas min midsommarkrans överlever natten i systers kylskåp.

tisdag, juni 17

How?

Både 831 och 719 har kommenterat att jag har klippt och färgat håret. Vad är det för fel på killarna? Hur kan de se detta?

söndag, juni 15

Äntligen

Det kom tillsist ändå, även om det är över nu. Kommer visserligen lite till och från. Det gillar vi. Rusk! Detta firade jag och vovven med en promenad ute i regnet. Härligt. Nu ska vi lägga oss i sängen och se på mer Criminal Minds, det är underbart att bara kunna ligga och lyssna på regnet som smattrar lite på rutorna, hur det blåser. Se hur rullgardinen svänger fram och tillbaka. Känna att man har all rätt i världen att bara sitta inne och mysa. (Även om vi faktiskt varit ute trots detta...) Mmm, jag gillar regnet.


lördag, juni 14

Mål

1-0 Ryssland. Yey? Eh, jag vet inte.. Nej. Den här matchen känner jag inte för. I give up. Visst är det något ni känner att ni var tvugna att veta?

Här sitter jag

Tillbringar kvällen med att se på fotboll, det gillar jag. Dessvärre förstördes ju allt i slut minuten.
Bittert!
Nu är det Grekland - Ryssland som gäller. Lite halv seg, kan inte bestämma om jag kanske ska ge upp den och istället se på en film, eller Criminal Minds. Svåra val hela tiden. Det irriterar mig.
Nu var det såå nära att de gjorde självmål enligt kommentatorn, spännande spännande. Jag gillar när det är några stora lag som spelar. Igår kollade jag på Italien, den matchen var roligare. Helt klart. Men, what to do? Imorgon är det jobb på kvällen igen. Ingen fotboll då inte. Men vad är väl en bal på slottet?



Något annat som irriterar mig är; Vart har det efterlovade regnet tagit vägen? Ge mig! Jag vill ha det mörkt och ruskigt, bara för någon kväll. Gärna nu tack?! Inte detta jäkla trista.
Well well, tillbaka till mitt vinglas, den tråkiga matchen och mina för er gömda gottisskålar. Dessutom har jag en väldigt charmerande flåsande hund vid min sida. Myspys!

Insikt

Var på Liseberg förra veckan med min Bf. Trevligt och varmt. Vi har som tidigare sagt aldrig några större problem med att roa oss. Men det hemska med besöket var att jag upptäckte att det inte alls är lika kul som förr. Istället för att uppskatta alla åkturer till max, blir jag numera mest åksjuk. Antar att det är åren som hunnit ikapp mig. Man börjar bli gammal helt enkelt. Hujedamig! Men, gammal eller ej, ett par Knin öron är ett måste. Såklart!
Och, i sann Anna/Amanda anda, så avrundas kvällen med ett biobesök. Såklart!



Det är även något annat som jag har kommit på att det beror på att jag börjar bli gammal. Men jag kan då inte minnas vad. Irriterar mig. Men, jag lovar att underrätta er om jag kan komma på det!

torsdag, juni 12

Pain

Brasilianare = ajajaj!

tisdag, juni 10

Av någon konstig anledning

så älskar jag Pussycat Dolls...

onsdag, juni 4

Väl spenderat?

Innan jobbet igår slog jag till med ett Puls/Medel pass på vägen. Lagom svettig och slut körd ramlar man in i omklädningsrummet. Plockar upp sina ombyteskläder och... ingen handduk. Väskan gapar tomt. Allt annat finns, utom handduken. Jaha? What to do? Man hinner inte hem. Det är bara att ta sig ut till kassan, där finns två sorters handdukar, den lilla - lagom stor att torka pannan med á 40 kr- och en stor á 90 kr. Bara att le sött och sedan bita ihop. Precis det jag ville lägga mina pengar på. Vad tycks? Visst är den super snygg och vem hade inte lagt 90 spänn på den sån här vilken dag som helst?


Ps. Den luddar också...

fredag, maj 30

Jag glömde det viktigaste...

Jag fick ju köpt en ny dator...

831

Jag har tidigare i förbi farten nämnt att en av mina favoriter på jobbet är 831. En ung, lite halv good looking kille, fast med tjej. Så det är ju ingenting med det. Och vi har då inte haft någon annan relation än några av de andra som finns på jobbet. Men, nu har läget förändrats. Han har förändrats. Det är hemskt. Pinsamt till och med. Vi har alltså alltid bara träffats på jobbet några kvällar i veckan ingenting med det, och ingen kontakt annars.

För någon månad sen lämnade han sin tjej - och skröt hej vilt omkring sig att nu ska han ut och leka av sig och sådär. (Detta var när jag var ledig - men jag har fått höra storyn från Ingela.) Sen dess att detta hände så har han totalt förändrats, killen är 26, men beter sig som 15. Väldigt imponerande? Varje kväll han kommer in är han super barnslig och vad värre är, väldigt fokuserad på mig. Hela stunden han och 719 är där, sitter han och "diskret" vänder på huvudet och stirrar på mig. I do not like. Dessutom, är han enbart sånhär när jag jobbar. När Marie är inne istället för mig beter han sig som en vanlig människa. Ska jag falla för den där barnsliga akten eller vad är det frågan om? Kanske funkar på en 13 årig tjej, jag vet inte. Men det är då inget som faller mig i smaken direkt. Han är mest bara pinsam.
Det har börjat ramla in sms dessutom. I stil med "Mums-Anna" "Du var extra hot ikväll, en riktig liten mums-bit" osv osv. Jag driver bara med det. Sa att det är perfekt att jag numera är "Mums-Anna" fatta vad bra jag och Måns passar ihop numera. Inget snällt tillbaka. Jag har noll intresse. Det löjliga med det här är, att när han kommer in på kontoret, så låtsas han som om ingenting. Han säger aldrig något om några sms han har skickat, what's up with that? Är det jobbigt för att jag inte svarar kanske? Kanske.. Och jag sitter och pratar om den nye lille hetingen som hälsat på oss några kvällar. Men han har då inte lagt ner sin pinsamma akt för det. Igår toppade han dessutom alla sina tidigare grejjer. Tillochmed 719 skrattade åt honom.

Jag och Ingela satt och skrattade åt honom ganska länge sen, utan att han förstod. Han och 719 kom tidigare än de andra, varpå de slog sig ner på sina vanliga platser. 831 satte sig med en stol mellan till mig. Som det brukar vara. Men det som hänt de sista gångerna är att en G4-vakt har satt sig emellan -varpå han varken kan se, höra eller prata med mig. Lite små jobbigt tydligen. För när jag kilade iväg för att öppna för G4 igår, så vips när jag kom tillbaka satt han brevid mig, så herr G4 kunde sitta på 831 fd plats. Why oh why? Var det lite uppenbart pinsamt? Blev det bättre av att han sen satt och sneglade på mig hela tiden? Gud, vad jag och Ingela skrattade. Han säger ju dessutom inget av värde. Vad vill han? Hur gammal är han? Kan man annat än att skratta? Jag tänker verkligen inte vara hans leka av sig tjej, jag är inte intresserad av att vara något annat än det heller. Men om man vill ha mig, så kan man kanske anstränga sig lite mer än att skicka den typen av sms jag får (när han är osäker på mig, eller jag inte svarat, så får jag något såntdära löjligt "skojsms" som man redan fått tio gånger tidigare i sitt liv) och kanske prata med mig irl. Kanske sluta bete sig som man var 15? Är det bara jag som tycker han är löjlig? Men om man nu ska ha en 26 åring, vill man inte ha en som kanske liite kan bete sig som folk? Alla kan väl vara barnsliga ibland, men.. Man kan väl åtminstone få kräva att han ska vara normal ibland? Eller?

torsdag, maj 29

Vad har hänt sen sist?

Här kommer en liten snabbis, bara lite urvalt - jag känner att jag har lite att catcha up som man säger. Och bilder säger ju mer än 1000 ord. Nu kanske jag är ikapp, nästan...

Fixa till syster till otroligt festliga 80-tals temat. (I did only the hair). Men fick inte följa med. Hundvakt var min roll, shysst!


"Utgången som aldrig blev" med Amanda, men fiina var vi:



När syter fyller 24, så vankas det prinsesskalas:








Jag & Amanda ska iväg på lite födelsedagsfirande, euhm.. Tanken var att vi skulle få en före och en efter bild. Men som vanligt blev det lite bråttom iväg. Men jag lyckades iallafall tjuva en bild på bara mig. Lite sötare efteråt ja?


Sen har vi lite bara random bilder här, man ska bjussa på sig själv: