Listan

Låg sömnlös en kväll och började då sakta men säkert att fundera. Om jag nu skaffar mig en pojkvän, så måste jag jhu få ha en lista. En lista med människor man får ha sex med, utan att jag behöver känna mig otrogen. Då började jag sedan tänka över vilka människor som skulle vara med på listan, vissa kom till mig på mindre en en sekund: Robbie Williams, Johnny Depp and so on. Fast sen blev det klurigare, för jag kom på hur många som helst snyggingar i kändisvärlden som jag mycket väl skulle kunna tänka mig. Tänk bara alla hetingar i filmerna, i alla tusen olika serier jag kollar på, alla heta artister osv. När jag då i mitt huvud hade rabblat upp minst 30 pojkar, slog tanken mig att Alla kändisar borde kanske vara med?. Sen kom då det nya problemet, var dras gränsen för kändis? Skulle en liksom svensk liten pelle kunna räknas med? Okej att typ Stellan Skarsgård är en kändis (inte som jag vill ha på listan dock...) men är en liten idol deltagare en kändis? En kille som varit med i en liten svensk såpa? Vart drar man gränsen? Svårt, men i vilket fall som helst, två svenskar på min lista är Mikael Persbrandt och Måns Zelmerlöw*. Lätt. Föresten kan vi slänga in Marcus Schenkenberg när vi ändå håller på med. Men, där tar nog min för nuvarande vetande av svenka lista slut. Min lista för utlandet är dock oändlig. Jisses, vilka möjligheter det finns där ute.

Jag älskar min lista. Men, just for the record, eventuella pojkvännen får inte ha en lista. Nejnej.

Och det bästa av allt, detta är knappt en bråkdel av alla hotties där ute.
Graow!

*Jag förstår inte vad som gick fel? Jag sa klart och tydligt att jag önskade mig denna människa i studentpresent. Fick jag det? Nae. Jäkligt dålig stil!

Me Like, Ohyes

Bollebygd 16 Juni

Nu regnar det på de jävlarna! Haha, suckers...
Jag vet inte riktigt varför, men jag har aldrig aldrig riktigt kunnat uppskatta årets höjdpunkt i Bollebygd. Det som kan vara det enda en icke bollebygdare har hört talats om i samband med benämningen av ortsnamnet. Cykelracet. Woho?!
Alla tvättäkta Bollebygdare tar sin(?) cykel och fixar till den så den blir ett riktigt åk, samtidigt som de knåpar ihop en oftast ganska tveksam outfit till sig själv. Iallafall, det är det racet handlar om; cykeling, förklädnad + mängder av mängder alkohol.

Några vänner till familjen var här idag och skulle hämta upp mig vid bussen i Rävlanda. Något av det första hon nämnde var att hon hade sett några idioter på cykel med spannar på huvudet. Hmm, undra just vilken bild utomstående som inte vet någonting alls om racet men ser någon får av Bollebygd. Inte för att jag bryr mig alltså. Inte det minstaste lilla egentligen. Men iallafall.
Någonting har jag emot racet, kan bara inte sätta fingret på vad.
Alla bollebygdare kanske? Ingen aning.

Var inne på Bolles innan och skulle handla lite inför kvällen, vips när jag står och ska fixa lösgodiset till mor och far (Ja, på riktigt till dem, lösgodiset här suger. Jag tog choklad istället) så står en människa som ser minst sagt bekant ut vid min sida. Det värsta av allt är att han stirrar på mig, på det dära jag-känner-allt-igen-henne-är-det-inte-Anna-jofan-det-är-det-ju-sättet, vilket ger mig lite smått panik. Eftersom att jag hatar att springa in i människor jag mer eller mindre känner när jag handlar, eller visar mig ute i största allmänhet. Det är bara jobbigt. Men iallafall, mitt minne säger mig att "AAh, det är ex-handbollstränare/ex-kompis pappa" samtidigt som det sänder ut Varning, varning - konversation kan uppstå! Detta ger mig panik och jag vänder ryggen till. Verkligen odiskret, jag backade runt för att inte se på honom, har man inte ögonkontakt kan man inte prata, iallafall låtsades jag som om att jag hade löst problemet så. Tar en sväng in bland tidningarna för att få honom att bli klar och betala. Men inte då. Tillsist beger jag mig med till kassan, han står två personer framför mig. Gött, tänker jag och gömmer mig fint därbakom. Plötsligt kommer en fin möjlighet fram, en ny kassa, iform av Johanna, Meeeeen - då är risken större att han ser mig igen och hälsar eller något såntdära hemskt, tänker jag och står kvar bakom mina två väl skyddande personer. Detta kan ha sett ut som att jag försökte att inte visa för Johanna vad jag handlade eller något, vilket inte var fallet. Men iallafall. Han missade mig! Eller fattade att jag inte var så pigg på att hälsa, Gött! Pratade lite smått med Johanna istället och uttryckte mina känslor om Cykelracet.
Åkte istället hem för att tilllaga Tacos och äta choklad, eventuellt även chips. We'll see.
Ralph* är iallafall ett faktum, ohyes den ligger här så blå och fin. Måste ätas.

Nej, jag ska inte festa vid någon Cykelrace slutstation jag inte. Äta onyttigheter och se på serier, det är vad en lördagskväll är till för. Jag är säker, nu ska det bara väljas. One Tree Hill eller House Md. Hmhm...

I övrigt är det den 16 Juni, vilket innebär att Jessica** fyller år. Vi har ingen kontakt längre, därför tänker jag inte ringa och säga grattis, inte ens skicka ett sms. Men det har liksom fastnat i min hjärna att hon fyller år idag. Var bara tvungen att dela med mig detta. Tack för visat intresse!

*Även känd som Fazer choklad, någongång i min ungdoms dumma dar hade jag fått för mig att det hette Ralph, så nu, för evigt är det så det är. Jag är så dum...
**Jessica L, barndomskompis, hängde ihop från ettan till nian till och från. Vi var tighta på den tiden, till och från alltså. När vi inte snackade skit om varandra med någon nyfunnen bundis. Men, till och från, jag säger bara det, till och från. Nu är det från, det har det varit i några år. Utöver de få gånger jag råkar befinna mig inne i Ica här i Bollebygd, vilket inte är så ofta. Bara när jag vill ha Ralph i stort format, vilket det bara är Ica som har. Crappy egentligen, varför har inte Bolles det? Iallafall ger det mig en möjlighet att heja på min barndoms till och från kompis. Kanske är bra?

Opportunity Of A Lifetime

It's Deep How I Can Be So Shallow

Error

Det är något mystiskt fel på min mobil, jag är helt säker.

Vad är annars förklaringen till att den har varit så tyst de senaste dagarna?


Update: Den lever! Den lever! Tiden stannade upp då de välbekanta "Hey Barbie" ljudade i rummet. Underbart helt underbart, Linnea är en ängel. Helt klart. Varför har den då varit så sjuk tyst sen i torsdags huh? Då borde jag jhu i teorin ha kunnat få det där smset som inte dykt upp, som gjort mig sjukt irriterad. Men, inte tänka på det nu. Den lever, det är det som är det viktiga.

Student Of 2007

Champagnefrukost hemma hos Pamelina för att starta dagen på bästa möjliga vis - samtidigt försvinner det stora jäkligt otäcka svarta regnmolnet som hotade oss. Istället kom värmen och solen som fick oss att bli härligt varma och glansiga tills dess att vi väl skulle visa oss bland andra människor. Lite smalltalk med vår hatlärare sedan fotografering*.
Vidare upp för att mingla med resten av Nv3:orna och skriva i mössor och få rosor av lärare. Mitt i detta går dock brandlarmet, större delen av folket ignorerar det ganska bra såpass länge tills dess att vi får veta att det är falskt alarm och att vi inte behöver gå ut. Tack för det, jag ville inte gå ner för gallertrappan i mina skor inte. Det hade inte ens gått tror jag. Wellwell.

Idrottssal och studentlunch, uppträdande av lärare - speciellt av vår käre Ola, som nog inte riktigt hade övat in dansen till Nvlärarnas nummer. Han var väldigt söt där han skuttade omkring dock, välförtjänt titeln bäste lärare. Lite tragiska stunder kom lite då och då, som när de utnämnde oss till studenter på riktigt och alla viftade med mössorna och grjejjer. Ögonen tedde sig som så att de blev lite blanka. Fina sånger och grejjer. Tillsist ett bildspel till "För att du finns" där vår käraste lilla Linnea var med på en bild från gruvan i Kiruna, inte dåligt. Lite varning för tårfyllda ögon här med. Men jag lyckades undvika att fälla tårar iallafall.

Uppladdningen sker vidare ute i gatan, alla, alla står och gapar och skriker** och är riktigt pepp för att få springa ut till det helt mega gigantiska havet av släktingar som står utanför glasdörrarna. Varma och med fina stämmor är det bara att springa ut - inte fastna med klackarna i gallret - och upp på scen. Se lycklig ut, gapa och skrika lite mer och faktiskt på någon nivå inse att, this is it. Vi är ta mig tusan studenter, for real. Stort!
Ut i folkhavet för att hitta sina nära och kära, bli påhängd flertalet fina små djur, glas och champagne och få sin fina fina skylt***. Mingla lite, sedan vidare ut på flaket.

Flakåkning - motorvägen in till stan, alla är galna och återigen används stämmorna konstant till skönsången som pågått hela dagen. Samtidigt som det skålas, dansas och är allmänt underbart hela tiden. Åker varv på varv inne i stan i någon timma eller så. Därefter, hem till släkt.

Hem, äta en massa massa mat och bli lite trött och självklart öppna alla gåvor. Tillbringa tid med släkten, vilket var kul eftersom vi aldrig ses. Samtidigt som vänner från sommarstugan dök upp. Samtal från Pontus som inte kunde komma, men ville gratulera, så sött. Sedan farfar som sjunger "För Anna har tagit studenten (...) Fy fan vad hon är bra!". Min farfar kan man lita på i alla lägen att han levererar en sång.

Förfesten hemma hos Anna, med större delen utav klassen för att sedan dra in till Park Lane.
Dock har jag nu hunnit bli små seg och inte alls på partyhumör, men försöker ett bra tag att hålla skenet uppe. Mingla runt med vänner - hälsa fram och tillbaka osv. Som det ska vara.
Sedan knallade vi till korsvägen och åkte minitaxi hem och stupa i säng.
Sammanfattat en klart underbar dag.

*Är det verkligen meningen att läraren vi alla hatat i tre år ska vara med mitt i vårt student foto? Eller? **Vår sång kan nog inte klassas som något annat än gap och skrik. ***Även om jag inte fick den bild som jag helt hade väntat mig, när jag och barndomsvännen står nakna under en stupränna och badar i regnet. Fin bild, har jag alltid fått höra. Alltid. Har alltid trott att den skulle hamna på skylten. Förvånande, men den här var minst lika bra!

Mmm

Finn Felet