Min Käraste Lilla Mammut Mamma

Jag har aldrig hävdat att jag är mega smart, långt därifrån. Jag brukar inte vara så sen med att lägga in en replik om att jag inte är helt med. Jag hänger oftast inte ens med på någons kommentarer om "Är du verkligen brunett?"som kan slängas ut mitt ur ingenting. Fast, heelt stupid är jag faktiskt inte. Jag har iallafall några prylar rätt möblerade på övervåningen. Några. Men, innan någon någonsin mera anklagar mig för att vara korkad. Så vill jag ge en liten förklaring.

Lysekil, Långevik.
Mor: Ja, så har jag med mig mammutstek med!
Faster (kollar på paketet): Hmm, jasså ja. Det är gris.
Mor: Va?!
Faster: Ja, det står här. Fläsk kött.
Mor: Nae, det trodde jag då inte.
Alla i rummet: Vad trodde du att det var då?
Mor (förvånat): Men... Jag tänkte att det var mammut...
(...)
Mor: Men, dom lever väl där uppe i norra Sverige?
Alla i rummet (utom Farmor som även hon är förvirrad) skrattar.
Mor: Neeej, men jag tänkte jhu på sånna dära Mysoxar.
Skrattet bryter ut igen. Mor står förvirrad.
Faster: Tja, för inte heter det jhu Myskoxe...
(...)
Efter förklaring för Mor (även lite halv för Farmor, även om hon hade fler får i hagen än Mor min) om att Mammutar är utdöda sedan lång tid tillbaka, så nickar Mor förstående. Men ser inte riktigt ut att vara med ännu.
Syz: Vet du ens hur Mammuten såg ut?!
Mor (gestikulerar) : Jajjemen, den hade två stora Horn på huvudet...

Så, nu ser ni av vilket skrot och korn jag är. Så man får inte vara så snabb till att döma. Fast, jag är inte riktigt lika illa där ann kanske. Jag har jhu faktiskt gått natur. Någonting lärde jag mig då allt under mina tre år...